hur länge var ni sjukskrivna efter ni förlorat ert barn.

jag var sjukskrivet 100% i tre månader, sen 50% 1 månad och sen 25% i en månad.
Sen började jag jobba heltid.
Min sambo var hemma heltid 1 månad och sen så jobbade han några timmar i veckan tills han kände att det var okej att jobba och lämna mig själv.

hej jag var borta från jobbet i 2 veckor sen kände jag bara att jag ville tillbaka för att få allt att bli normalt igen. Jag orkade inte ligga hemma och grubbla. Fick däremot ta en del frågor i från alla på jobbet. Samt se en arbeteskollega som står mig nära vänta sitt barn som vi skulle ha samtidigt.

Hoppas du mår bättre nu och många värmekramar

HeJ!
Beklagar förlusten.

Jag var sjukskriven i 4 mån på heltid sedan började jag jobba. Kände att jag hade velat haft en halvtidssjukskrivning under en period också men då jag hade mycket semester innestående så ordnade jag ledigheten ändå. Min man var hemma på heltid i 2 veckor och därefter sjukskriven på halvtid i 1,5 månad.

Det är så olika hur det ser ut. En del vill tillbaka fort andra klarar inte alls av att arbeta. En del arbetar med människovårdande yrken själv och en del på kontor. Och sen skiljer det sig mellan olika läkare och olika FK. Hoppas att det blir bra för dig.

är sjukskriven tom den 19 juni. var på jobbet idag vi har 2 semester perioder antingen får jag välja 26-29 eller 30-33 sambon har semester 28-31 vi får bara 2 veckor ihop jag hade ju behövt han nu. har ingen aning om jag blir sjukskriven längre. hatar att tänka på och oroa mig för allt

Hej!

Har varit sjukskriven sedan 15 januari tills nu på måndag. Alltså 4 1/2 månad. Eftersom jag är arbetslös så har jag istället ansökt till att börja plugga och i måndags blev jag antagen. Jag har ingen motivation till att gå ut och söka nytt arbete men Fk vill kalla till möte och ska "reda" ut ens situation. De som jobbar där har absolut ingen som helst aningen om hur man mår och förstår inte att sorgarbetet är väldigt individuellt. Det borde inte finnas lagar på hur och när man ska komma tillbaka till verkligheten igen. För min del är jag inte klar på långa vägar men i dagsläget känner jag mig tillräckligt stark för att iaf börja studera. Då kan man råda över sin egen tid lite mer och gör vardagen i sin egen takt. Bara ett tips om du inte vet vad du vill, för det vet man inte. Det enda man vet och vill är att vara hemma med sitt barn och vara lyckligt mammaledig.

Stor varm kram

jag tror att jag har bestämt mig för att jag ska vara hemma till 19 juni då min sjukskrivning går ut sen ska jag försöka ta de där 29 mamma dagarna man e berättigad till när man förlorat sitt barn och efter det tar jag semestern. eller kanske de sjukskriver mig längre jag fixar inte jobba än iallafall.
undrar om man kan ta ut de där 29 dagarna i form av tex 5 dagar i veckan så det blir sammanlagt 6 veckor?orkar inte prata med fk nu.

Jag är osäker på om du får välja de dagarna. 29 dagar är nog sammanhängande, men kolla upp, jag hade ingen ork till att bråka och visste inte bättre heller för den delen. En förstående läkare kan förmedla ett fullgott läkarintyg men det ska vara väldigt detaljerade uppgifter på diagnos. Efter 4 månader (säkert olika i kommuner emellan) gäller inte "sorgrreaktion" längre.

Jag vet inte om fk bedömer efter hur gammalt barnet va när det dog..när man läser om deras beslut så låter det nästan så...

Vilket fint namn ni valt, Malte!

Vår ängel heter Alva. Hon dog i min mage i 23e graviditetsveckan.
Jag var sjukskriven heltid 1 månad och 1 vecka, till januari -08. Sen gick jag tillbaka, för att jag själv ville försöka bli "normal" igen. I kombination med HÖG arbetsbelastning (människojobb, precis som du) visade sig det inte vara så klokt och jag var sjukskriven igen till och från hela våren. Oftast var inte "diagnosen" sorg, utan sömnlöshet. Omöjligt att jobba när man inte får sova.
Hoppas att du får stöd och hjälp av kurator el dyl.

Och sen stämmer det, man blir inte samma människa som innan! Det kan man inte bli när man varit med om nåt så livsomvälvande! Men man kan bli lika glad som innan!

Varm kram till dig/er!

De första fjorton dagarna, vilka har passerat imorgon, från det att vår dotter somnade in går under VAB.
Med en otroligt förstående läkare (och personal över lag på sjukhusen här omkring) sjukskrevs vi till 8april 100%. När den sjukskrivningen löpt ut får vi själva känna efter om vi behöver mer tid hemma, börja jobba och kanske vara sjukskrivna 50-75%... Det ligger helt i våra händer! Det är vi som sörjer, det är vi som ska fungera i vardagen. Liksom sorgen är individuell är också vägen tillbaka till "ett normalt liv" likaså. Men jag är så otroligt tacksam för att vi har sjukhuspersonal som stöder oss i vår sorg och låter oss leda vägen på vår resa...

När vår lille  Max somnade in i min mage den 27/1 -10 (v 42)  fick jag ta ut de första 29 föräldradagarna och min man de10 pappadagarna. Därefter sjukskrevs jag på 100% till mitten på april (ca 2,5 mån). Jag valde börja jobba 50% i en månad och därefter 75% i 1 månad.
Började jobba heltid i juni mycket för att det var så pressat på jobbet, vilket resulterade i att jag på hösten fick en akut stress/sorgreaktion.
Jag slutade  kunna ta beslut om vad jag skulle göra. Satt bara handfallen och minsta lilla problem såg ut som Mount Everest, samtidigt som jag visste att i normala fall hade problemet inte varit speciellt svårt.

Fick kontakt med företagsläkaren som sjukskrev mig 25% (på egen begäran) och bara detta att jag kom iväg till läkaren (ett beslut halleluja) hjälpte mig att börja fungera hjälpligt igen. Var sjukskriven 25% i två månader oktober-november och har sedan fortsatt jobba 100%.

Glöm inte att man kan backa bandet om det blir för tufft att jobba efter att man gått upp i 100%. Förklara för dem att det blir mycket billigare att gå ner 25% eller 50% nu ett tag, än att gå in i väggen längre fram. Jag kände också pressen från försäkringskassan vilket gjorde delvis att jag gick upp till 100% för snabbt.

Är nu mammaledig med lille Malkolm som kom i juni, vilket så klart har hjälpt.

Är fortfarande sjukskriven, nu 50 % förlorade min tvillingar i maj 2012, sjuksrivningen e pga sorg, sömnsvårigheter, deprimerad och problem med ryggen då dom var tvungna att operera så många ggr efter det hände, då min livmoder brast, massa komplikationer, jag känner att jag inte är redo till 100% ännu, mår fortfarande dåligt av förlusten, har en toppen kurator som tur är, hoppas du har någon att prata med, styrke kramar

Fråga om det finns en möjlighet i samråd med läkaren att börja arbeta 25 procent under 1 månad och läkaren sjukskriver dig 75. Sedan höjer ni det successivt arbetet till du känner att du orkar och sänker sjukskrivningen. Att bli sjukskriven för sork funkar inte. Men sömnsvårigheter, konsentrationssvårigheter blir man sjukskriven för. Sedan måste arbetsgivaren förstå om man springer iväg och gråter i en skrubb nån gång då och då.

Jag själv var sjukskriven för annat när min dotter dog i självmord 14 år gammal men fick ännu värre sömnsvårighet och konsentrationssvårigheter än vad jag hade innan och panikångest något jag aldrig haft förut

Jag förlorade min 7 åriga dotter i Juni 2012 och är sjukskriven för PTSD, sömnsvårigheter och panikångest. Jag vet inte om jag överhuvudtaget kommer att bli människa igen. Jag hittade henne drunknad i våran pool. Jag har både en fantastisk kurator och läkare. Varm kram till dig! minbebis.com/blogg/helena76/

Sorg är ingen sjukdom och det är sjukdom som hindrar en från att arbeta som de bedömer. Har ni svårt att sova, får panikångest, konsentrationssvårigheter, svårt att äta, svårt att göra sysslorna hemma, nedstämdhet osv då kan man bli sjukskriven. Men drar man in ordet sorg gör de avslag på direkten!

min man fick inte ens en månads sjukskrivning efter hans pappa dagar. läkaren tyckte att de bästa var att återgå till jobbet direkt. han ville inte ens ge honom deltidssjukskrivning och sa att du kan få sömntabletter för dina sömn svårigheter. Istället för att sjukskriva honom tyckte läkaren att de va bättre med starka tabletter som STILNOCT. sjukt ingen medkänsla...kan säga att de e sista gången vi går till den jäveln!