hur länge var ni sjukskrivna efter ni förlorat ert barn.

Var aldrig sjukskriven. Hade precis börjat mitt sommarlov. Tre veckor efter Emilia föddes död så fick jag ett jobberbjudande. Jag tog det med viss tvekan. Och det ångrar jag inte. Var faktiskt skönt att ha något att gå till. Rutin i tillvaron. Men jag är glad att det var ett jobb jag kunde göra medans tankarna var på annat. Att gå tillbaka till skolan var jag inte så sugen på just då. Att gå in i samma lilla klass som sett min mage växa under året. Att vara med i grupparbeten där gruppens betyg beror på om jag orkar lägga all kraft på just det.

Glad och pigg kommer att ta tid. Även om man blir sitt gamla vanliga jag efter ett tag så finns det alltid situationer som inte känns bra. Det dök upp samtalsämnen på jobbet som jag absolut inte var bekväm med efter förlusten och då gick jag därifrån.

Jag blev stressad tillbaka till arbetet av läkaren och f-kassan... Min läkare frågade vad jag ville men så gjorde han som han tyckte i alla fall. Så när jag varit 100% sjukskriven 3 månader så började jag på 75% i 2 veckor.. Det funkade inge vidare.. Då bytte jag doktor och blev sjukskriven på 75% en vecka till... Det funkade fortfarande inte och fick till ett rehab möte med doktor, f-kassa och chefen, då blev jag sjukskriven på 100% i 3 månader till, med arbetsträning jag fick själv säga till i vilken fart jag kunde gå frammåt och det har fungerat jätte bra. Nu är det 6 månader sedan Wille gick bort och jag arbetstränar 4 timmar om dagen. Det funkar de flesta dagarna!! När det inte funkar så går jag hem.

Däremot är jag skeptisk om jag någonsin blir den goda glada Anna igen. Känner mig så bitter och arg.. Men det är säkert en fas i sorgearbetet. Jag känner mig så destruktiv, visst sköter jag om mig själv, men jag är inte varsam om saker längre, det är bara pengar, säger jag. Fungerade tvn så köpte jag ingen ny, nu kan jag köpa en bara för att jag kan. Men det är väl sådant jag får jobba med. Däremot så förlorade vi viljan att leva både min man och jag. Och det har varit så svårt att komma tillbaka. Nu äntligen börjar vi kunna blicka framåt.. Men det har tagit lång tid och kommer ta ännu längre tid.. Jag brukar uppmana mig själv att skynda långsamt. Och lyssnar man bara på sig själv och tar en sak i taget så tror jag att det kommer gå bättre än förväntan. Det är så det har fungerat för mig i alla fall.

Hoppas du får tag på en bra handlläggare på f-kassan som stöttar istället för att stressa. Orkar du inte börja jobba så strid för att få vara hemma. jag orkade inte men det löste sig i alla fall. Lycka till. Bamse kram från Anna

alla konstiga frågor på pappret från försäkringskassan för att pröva min rätt till sjukpenning..
vilken sjukdom gör att jag inte kan arbeta?
hur påverkar sjukdomen min förmåga att arbeta som undersköterska?
Jag har ju ingen aning om något. vet knappt vad jag heter.

Skriv det.. Och alla andra symptom. Vad skrev läkaren i sjukskrivningen? använd dessa ord. Min sjukförsäkran måste varit väldigt konstig att läsa... Jag kommer ihåg att jag inte kom ihåg vad sjukdommen kallades så jag skrev depression eller rättare sagt... Så glömde jag fylla i vad läkaren kallade min sjukdom.

Vill först beklaga att ni förlorade ert barn. Det är värre än någon kan föreställa sig.

Jag var sjukskriven helt i fem veckor, började sedan jobba 50% och efter 4 månader var jag uppe i 100 %.

Du får helt enkelt känna efter hur det känns. Strax efter det hänt har man svårt att se att man någonsin skall kunna jobba igen men det kan man. Det var dock väldigt jobbigt att gå tillbaka till jobbet. Jag ville kräkas i hissen upp och sen grät jag nog varje dag på jobbet i många månader efter det. Samtidigt var det skönt att vara där, tänka lite på annat och försöka leva vidare.

Jag tror att det är svårt att komma tillbaka till jobbet oavsett hur lång tid man är sjukskriven samt att det inte alltid är bättre att dra ut på det.

Det gör ont i mig när jag tänker på hur du mår nu men jag vill tala om att det blir bättre. Du kommer kunna skratta och vara glad igen. Dock har du nu en djupare dimension med dig. Det som hänt försvinner inte men man lär sig att leva med det och leva vidare måste man. Jag önskar dig lycka till och skickar en jättestor kram.

Förlorade vår dotter i magen v 38 den 15 nov, from 1 februari fick jag ingen sjukpenning....

Jag var sjukskriven i 1,5månad. När liam levde va vi "hemma" med VAB. Jag jobbade extra lite sen innan skolan började. Sen är jag student så jag gick tillbaka till studierna, som Cinza säger så kan man ju styra över studierna lite själv. Jag ville verkligen ut och göra något, min sambo började efter en månad och då blev det ensamt. Sen så är det ju olika hur man är och vad man vill själv!! Hoppas du får den tiden du behöver! Kramar

Jag och min man var sjukskrivna tre hela veckor, och en vecka med endast 50 %sjukskrivning. Då kändes det jättejobbigt, och man tyckte att det aldrig skulle gå att jobba igen. Det kändes ändå rätt så okej när jag väl var på jobbet, eftersom jag var tvungen att fokusera på mina arbetsuppgifter. (jobbar inom ekonomi). Jag jobbar på en rätt så liten arbetsplats med totalt fem anställda, men ingen av mina arbetskamrater frågade hur jag hade det eller hur det var med mig. Det tyckte jag nästan var värre än att jobba, att de inte vågade fråga och prata med mig om vad som hade hänt.

Nu har det nästan gått sex månader sedan jag förlorade tvillingarna och jag VET att gå tillbaka till jobbet gjorde att jag kunde gå vidare lite snabbare.
Men det tog ändå nästan fem månader för mig, då jag märkte att jag inte tänkte på dem varje dag, och sånt kommer naturligt av sig själv en dag, fast när man är inne i det, så tror man aldrig att man kan uppleva glädjen igen.

Det känns också skönt på det sättet, för det är också jobbigt att vara ledsen hela tiden som man var då. Så kände jag det. Allt jag nästan var trött på mig själv. Nu vill jag också tänka positivt inför framtiden. Det underlättar otroligt många saker i vardagen. Men som sagt vad, det kommer komma naturligt en dag.

Jag var sjukskriven i 9 månader, började först jobba  25 % ,sen 50% & slutligen 100 %.

Skickar en stor varm kram, ta den tid Du behöver, det är bara Du som känner när det är ok att gå tillbaka till jobbet.

 Marléne 

Flåt TS att jag kastar in en fråga!
..men ni som blev sjukskrivna lite längre dvs 5 månader och uppåt, när hände det och i vilken del av landet?

Sitter i den oroliga båten just nu ...

Förresten kan jag meddela er alla därute, att om ni tänker göra en resa under er sjukskrivningstid, MÅSTE ni meddela fkassan innan ni lämnar landet. Det räcker inte enbart med att läkaren skriver in en "beviljan" för resan.
Har lärt mig detta på det dyrköpta sättet......

Kram!