Att välja att bara ha ett barn och folk tror barnet är "jobbigt".

Folk säger tvärtom till mig...

"Jaha, du körde dubbelt, ja då är du ju färdig nu"

De flesta tycker synd om mig också och förutsätter att mina flickor är jobbiga...vilket de verkligen inte är!
Men jag brukar kontra med "nä, jag vill ha tvillingpojkar också!"

Tänk att främlingar alltid ska tycka så mycket om ens privata liv och beslut...

Vi har också valt att bara ha ett barn, har en dotter på 4 år som vi är SÅ glada för och som ger oss så mycket och vi känner att det räcker för oss.

Det skulle kännas helfel att få ett barn till bara för att dottern ska ha en "lekkamrat" när vi själva inte vill, det skulle inte vara rättvist emot någon.

Vi får också hör att " säg aldrig aldrig, man vet inte om några år" men vi kan väl veta att vi bara vill ha ett barn lika gärna som andra känner att de vill ha 5 barn men folk har svårt att ta det där men det struntar vi i. Vi kan göra/uppleva så mycket som andra inte kan pga att det är svårare att resa/vara spontana med fler barn och det tycker vi är jätteskönt.

petsod, håller med, en lekkamrat är inte det man vill ge sitt barn. Kompisar får hon ändå. Det ska finnas tid, längtan och kärlek till ett barn till också.

Fast idag fick jag ett litet ryck i livmodern när en ganska ny liten ettåring på Siris förskola grät ensam på gården och sökte tröst i min famn. Denna lilla söta värnlösa tös som ingen personal såg tydde sig till mig.
Kunde knappt släppa henne och gå till jobbet trots att jag redan var sen.

Jag hoppas att hennes mamma aldrig behöver se henne stå och gråta på gården. Hon gjorde det igår också. Men, det var bara en parentes.

Jag hoppas att den som kom fram till mig i morse hajade till eftersom hon såg när flickan kom upp i min famn igår också. Jag sa till fröken att nu får hon krama dig istället en stund så går jag.

Folk utgår väl ifrån att dem som har "snälla" barn skaffar fler..

Även om de faktiskt i stort sett aldrig har med hur barnen i fråga är om man skaffar fler eller inte..
Vet många som har "hemska" barn men ändå vill ha fler barn..
Samt många som väljer ett barn då det är vad som "funkar" bäst i deras liv.

man ska ju inte skaffa fler barn än man själv vill ha för att "normen" eller "för vad folk säger" ellerhur?

Jag har de tvärt om.. folk säger "räker det inte nu" "men de här är väl sista"
och jag väntar "bara" min numer 5...
för JAG har vat ha många barn.. inte för mina barn är änglar eller för dom ska ha syskon.. Utan för jag som person älskar barn och vill ha många.

Tycker ni gör rätt som går efter hur ni känner.
Ett barn är inte alls sämmre än att ha många syskon.

Dock tror många att bara för det är ett barn kommer de bli bortskämt osv...

""DET FINNS INGA BORTSKÄMDA BARN, BARA DUMMA FÖRÄLDRAR""

bästa kommentarer ever!
eftersom det aldrig är barnens fel att dom blir tex bortskämda.. de är ju föräldrars fel..

Jag har alltid varit inställd på att skaffa 2 barn. Nu har vi en dotter som är 2½ och det har självklart varit en stor omställning och väldigt tuff imellanåt, men hon är helt underbar och go. Min fru vill jättegärna ha en till, men jag har börjat tveka och är inte alls säker på om jag vill börja om. Först vart jag konfunderad över tankarna om att det räcker med en, då jag alltid velat ha 2. Men nu känns det mer som att jag "ville" ha 2 för att det var mer en norm (jag upplever att de flesta har 2).

Jag gillar att resa och göra saker och det går förvisso med en liten, men det är inte riktigt samma sak. Jag har precis också börjat ett nytt jobb som jag stormtrivs med (efter många års misär på förra arbetet)

Ifall det nu visar sig att jag verkligen verkligen inte vill ha en till, så kommer hustrun bli förtvivlad och jag kommer således känna mig som "jag-vet-inte vad"
Hur tar jag upp/berättar jag?

/Vilsen

Zeb Macahan, det bästa du kan göra är att berätta för frugan hur du känner. Om hon har en stark drift att skaffa fler barn kommer hon att lämna dig och skaffa med någon annan.
Ditt beslut att inte vilja ha fler än ett barn är HELT OK, men du måste vara medveten om att just barn är väldigt viktigt för många och att ditt beslut kan betyda slutet på er relation. Ett litet tips bara.

Jag tycker att det är helt ok att skaffa 0-100 barn, alla familjer gör som de vill och passar bäst för dem. Lycka till alla familjer!

Zeb Macahan skrev 2009-07-31 18:40:39 följande:

Inte läst kommentarerna här, så  skjut mig inte om jag upprepar vad någon redan sagt.. ;)

Men jag har 10 år mellan mina barn, så jag känner igen frågan, och mitt bästa svar på den var:

" Inte alls, men varför ändra på något som är perfekt?"

Det funkade faktiskt.. :D

Jag tror barn mår bra av syskon. kommer ihåg kompisarna från skolan som var ensambarn. och dom sa attd et var en stor sorg för dom att dom aldrig fått en bror eller syster att dela uppväxten med. har man syskon är man aldrig ensam och jag är såå glad att jag har min lillebror. och att vi delat livet tillsammans.

Jag har inte fått den reaktionen men folk är nog inte långt ifrån att fråga faktiskt. Det mest sjuka i det hela är nog att folk började fråga när sonen var runt året. Då var jag 20 år, mammaledigheten var slut och jag gick tillbaka till gymnasiet för att göra det jag hade missat när jag var ledig. Sen började jag plugga på universitetet, gör fortfarande och har ett år kvar, och folk frågar och frågar och frågar. Så fort jag och min "nya" kille blev tillsammans så började frågorna och vi säger helt sonika nej. Förr kunde jag säga kanske längre fram men nu är sonen åtta år gammal, jag har inte jobbat något än utan enbart pluggat och jag vill inte börja om ifrån början med en till unge nu. Det bara orkar jag inte. Blöjor, vaknätter, välling, nappar, gnäll, skrik. Så det är inte det att han är jobbig utan det är det faktum att barn i allmänhet är lite småjobbiga och jag vill bara inte. Det räcker med det jag har och han är snart en stor pojke som klarar mycket själv och som dessutom börjar bli roligare att umgås med eftersom han blir lättare att prata med. Mer sällskap och mindre uppfostran.

Jag brukar numera säga att varför ska jag befolka hela planeten mer när alla andra klarar det så bra? Det är inget ont menat åt de som vill ha fler barn eller många barn utan det är bara för att få folk att knipa.

Själv har jag 5 systrar och tyckte att mina kompisar som var ensambarn verkade ha det såååå mycket lugnare och skönare.
Så det där är nog en smaksak.