En fråga om att få släppa in kompisar...

Nu har inte jag så stora barn, har en dotter på två år. Men när jag var yngre och bodde hemma resonerade mina föräldrar precis som du. Vi (jag och brorsan) har alltid haft kompisar hemma. Mina kompisar har alltid gillat att vara hemma hos oss, både hos mamma och pappa. (De har vart skilda länge). Jag vet att mina föräldrar tyckte det var bra att vi var hemma, istälklet som du säger "vara ute och ränna". Jag har alltid trivts hemma och aldrig skämts" över mina föräldrar så som många ungdomar gör.

Jag tycker att du gör rätt! Det är väl upp till var och en hur man vill ha det hemma.

Det beror ju helt på antalet ungar som kommer och hur ofta.
Har inte så stora barn än men har tre tjejer och om alla tre har ett par kompisar med sig så blir det ju en del ungar och då kan man ju börja prata om hel fritidsgård.... Och om det skedde så gott som dagligen så skulle jag inte orka med så en viss dialog innan ungarna tar hem kompisar vill jag nog ha när de blir större och vill ha med kompisar hem.

Är det inte ett problem för er så finns det ju inget problem, när mina små kommer upp i den åldern så kommer jag också försöka jobba för att de ska hänga här istället för på byn som man ser idag....

Jag betalar hellre lite mat än oroar mig för att de inte är hemma.

Hemma hos mig har det alltid vart folk när jag var mindre, så jag tycker att det är naturligt att min dotter ska ta hem folk...

Som jag minns det så flockas man oftast hos de mer välvilligt sinnade familjerna (dvs ditt hus!), och jag tror verkligen att de vuxna som gör som du, dvs låter dörrarna stå öppna, gör en fantastiskt stor insats för ungdomars hälsa. Du kan ju vid middagsbordet kasta in ett vuxen-perspektiv på deras bekymmer, och alla mår bra av att känna sig välkomna. Jag är glad att mina barn skulle välkomnas av dig, och dina barn är alltid välkomna att slå sig ner i vår soffa och snacka lite!

*ler*

Underbart att fler tänker som jag...

Ha en underbar sommar!

Så länge mina barn var små så tyckte jag bara det var kul att de hade kompisar hemma. Sa aldrig nej till det. Men när barnen kom i tonåren så blev det lite väl mkt "fritidsgård" ibland. En av sönerna hade 8 kompisar hemma varje dag första halvan av ett sommarlov, och de andra hade kanske 2-3 kompisar var. Jag är säkert en hemsk människa men jag stod inte ut med att ha runt 15 tonåringar hemma hela kvällarna efter jobbet i flera veckor. De delade upp sig på olika rum och satt och spelade musik i alla rummen, inte bara barnens rum utan även kök och vardagsrum. Så den sonen som tog hem många kompisar fick begränsa sig lite och bara ta hem några och inte varje kväll. Små barn kan man ju säga till på ett annat sätt eller t o m skicka ut barnen och leka om det blev för livligt. Men man kan ju inte precis be tonåringar gå ut och leka. Jag sa åt sonen att han nog inte heller skulle tycka det var kul om jag hade 8 kompisar hemma varje kväll i flera veckor och det argumentet förstod han faktiskt. Visst är det ju bra att veta vad de gör osv men jag orkade faktiskt inte. Så: orkar man, tycker jag inte det är fel, men jag orkade inte med den mängden tonåringar hemma i flera veckor.

hejsan, jag har än så länge inte så stora barn, men det var inte så längesen jag själv var i tonåren och kan säga att min mamma var precis tvärtom, visade dessutom öppet för mina kompisar om hon var sur osv..detta gjorde att jag inte ville ta hem kompisar alls...jag tycker det är toppen med en attityd som du har!!och jag hoppas innerligt att jag själv har den attityden sen när tjejerna blir större!!

Här hos oss funkar det bra, tycker jag. 10-åringen frågar först, för där begränsar jag antalet. Tonåringarna ploppar bara in däremot, och alla kompisar är dresserade till att dämpa ljudet på kvällstid när de yngre ska sova. 5-åringen har ingen kompis boende riktigt nära, så där blir det alltid en överenskommelse i förväg.
När det gäller mat, så har jag sagt att jag måste få en förvarning. 1 extra räcker alltid maten till, men inte 3-4 st. Det är mest tonåringarna som äter här, för de yngre brukar ha en tid att passa så de ska vara hemma till middagen.

Men det är väldigt många av ungarnas kompisar, som inte får ta hem mer än en kompis och ofta ingen alls. Jag har aldrig förstått det där riktigt. En unge som är hos oss 5 dagar i veckan och flera timmar varje gång, men när de för en gångs skull vill vara hemma hos honom, så blir det nej från hans mamma. Tycker hon inte själv att det blir konstigt?

*skratt* Jo det vet jag oxå fler som gör.. säger nej osv..

Knäppaste kommentaren jag hört är att det är för att de har för dyra möbler *fniss*

Ok, den här familjen har ett sk. "finrum" med skinnskoffa, tv och bokhylla, där inte ens de i familjen är om de inte har "finare" gäster.
Annars har de ett litet tv rum som de själva sitter i vanligtvis...

Jag tycker att du TS resonerar rätt och din bekant som en snål folkilsk surkärring.

Jag tycker att det är mycket bättre att de är hemma hos oss där man kan ha koll än ngånstans där man inte har koll.

Jag ser hellre att de är hemma hos oss än ute o springer runt. Jag vet ju vart de är då.

Är van från när jag bodde hemma att alla var välkomna!

Vi har oftast alla barnens vänner här hemma. Jag trivs med det och tycker att det är roligt med liv och rörelse.
Det vi har gjort när vi jobbar och ungarna är lediga är att vi har nekat till övernattningar. Annars så får dom gärna vara här.

Vi har alltid haft "öppen dörr" för barnens kompisar vilket har känts som en självklarhet - hellre en "ungdomsgård" hemma och kolla på vad som händer än ungdomar som glider runt på stan och inte har nå´t att göra

Mina stora barn bor inte hemma längre, men när de gjorde det så fick de ta hem kompisar precis när de hade lust. Det var ofta fullt med kompisar här som åt och sov över, men det såg jag snarare som något positivt än negativt.

Hellre att de hänger här hemma än på stan tycker jag.

vi VILL ha "fritidsgård" här och anstränger oss lite extra för det.

med alla våra sovrum på bottenvåningen så kan jag känna att jag tycker att det är jobbigt med 6-8 st 18-åringar som kommer hit varje kväll. Det är ett par stycken som inte har jobb och inte går i skola (vår kille går på gymnasiet men flera kompisar har gått ut skolan och är arbetslösa) och de kommer ju hit på kvällen vid 19-tiden och JAG tycker att det är för sent, jag vill att de går hem senast 20 eller 21 på vardagar, jag går upp kl halv sex på morgonen och jag vill kunna duscha och gå runt i nattlinne utan att det springer tonåringar upp och ner i trappan, ut och röka och in igen, det är ett JÄKLA spring.

Ok om det varit någon gång i veckan, en varje dag, jag tycker inte det är kul men vet inte riktigt hur jag skall gå till väga, för jag vill verkligen inte låta som en jävla surkärring (även om det är så jag känner mig).