sover så hårt att han ej kan väckas

Min stora pojke sov också rätt hårt när han väl sov.
Varför vill du väcka honom?

om han sover så hårt skulle jag helt enkelt köpa ett andningslarm. Men jag är lite nyfiken på i vilka situationer ni försökt väcka honom?

Jag vet att min lille ibland sov så djupt att han sov sig igenom blöjbyta och påklädning när det var nåt vi var tvungna att göra men annars finns det ju inte så ofta nån egentlig anledning att väcka dem tänker jag.

Fast du behöver väl inte väcka honom för att han somnat i din famn? Lägg bara ned honom där han sover och sätt på larmet.
Min somnar fortfarande i min famn titt som tätt fast han är ett år.

Kan inget om detta men tycker man ska leta på sin instinkt i bland. Känner du att du är orolig så be om mer tid med läkare för att få diskutera o undersöka detta.

min BVC sköterska berättade en gång om en liten plutt hon försökt vekca då de slulle väga å mäta men han ville inte vakna å hon sa att det var någolunda vanligt att de somnar djupt då de e så små å precis somnat att det inte var något att oroa sig för. Själv vet jag inte om mitt barn varit så då jag aldrig testat å vecka, han har inte vaknat då jag bytt plats på honom el så från famn till säng. Men som sagt är du väldigt orolig prata med läkare på BVC å berätta hur du känner. Men tror inte du ska vara orolig sålänge din bebis vaknar å vill ha mat lite då å då.

Men varför blir du orolig om du märker att han andas? Önskar min dotter vore så svårväckt.

Jo om jag skulle tycka han såg konstig ut skulle jag naturligtvis bli orolig. Min har sovit så djupt att det inte gick att väcka honom, fast jag stoppade hans hand i kallt vatten. Det var när han bara var några veckor och inte gick upp i vikt som han skulle så det var jätteviktigt att få i honom mat. Men som nån annan sa, följ magkänslan, om du verkligen känner att nåt inte är som det ska, ska du fortsätta tjata på sjukvården.

min son sover fortfarande så djupt, och han är nu 4 år. det är jättebra tycker jag. även när han var liten bebis. när han sov kunde typ inget väcka honom förutom han själv när han sovit klart

Det var jätteskönt om man kommer hem sent och han somnat i bilen, då kan man ta på pyjamas och byta blöja osv utan att han vaknade. Och han kunde sova även fast det var massa ljud omkring osv. Nu tar jag honom på toa på kvällen när vi lägger honom och han kissar i sömnen och ibland bajsar han också, he he. utan att vakna.

Men jag förstår att du kan bli orolig med en liten som blir helt lealös. vill bara säga att u inte är ensam. Kan tillägga att min son är väldigt aktiv på dagarna, har mycket spring i bena så att säga, så jag undrar om han tar igen det när han sover liksom. Även när han var spädis så ville han stå och hoppa i vår famn hela tiden, och han sparkade alltid med benen när han satt och låg.

Min ena dotter sov också så djupt och gör det än i dag fast att hon snart är 7 år, även sonen 1½ sover så.  Jag har till och med tvättat av dem när de sov utan att de vaknar.  Var glad åt det är ju bra för då behöver ni inte tassa på tå när han sover.
Är inge farligt att sova så, så länge som man andas bra.

skönt att höra att det finns andra som har det på liknande sätt ....ska söka läkaren på neuro sen kanske man kan ta det med ro man e ju rädd att han aldrig mer ska vakna NOJJIG e man juh....men lite bättre känns dwt av alla svar vi fått när vi låg inne proffsiga läkare hela vägen ..tack alla för era svar fortsätt gärna att dela med er

Hej!

min son på 6 v sover så djupt också. Haft panik över hur han vart så lealös när jag tar upp han och efter 10 sek får man någon slags reaktion. Så otäckt! 

Min son sov också hårt. Han vaknade inte alls. Långt upp i 3-årsåldern så kunde jag klä på honom och lägga honom i vagnen sovandes när vi gick till förskolan. Jag var sjukt orolig tills min mamma sade att jag och min bror var likadana. Vår unge kunde under en period till och med dricka välling i sömnen utan att vakna. Folk tyckte att jag borde skippa nappflaskan när han var 3 år, men jag förklarade att det var det enda sättet att få i honom frukost de mornar han var extra trött.

Jag var precis lika orolig som du - min unge sov dessutom med ögonen öppna under en period, vilket gjorde mig skräckslagen - jag trodde ju att han var död.

Nu är han 9 år. Han vaknar förvisso lättare, men om han har sovit dåligt en natt, så har han ingen aning alls om vad som händer på morgonen. Han går runt i sömnen och gör alla rutinärenden och vi går 5 minuter till skolan. Någonstans halvvägs brukar han vakna till och stirra på mig och fråga: "Alltså, jag minns inte ens hur jag hamnade här." Jag brukar då svara att: "Nä, jag vet. Jag lade fram kläder till dig och du klädde på dig i sömnen."

"Har jag ätit frukost?" frågar han alltid då. (han minns fortfarande hur jobbigt det var en gång i ettan då jag inte kunde få honom att äta en macka.)

"Ja, som vanligt när du är helt borta, så har du fått en drickyoughurt."

"Jaha. Jag minns det inte."

***

Min mamma säger att jag var likadan, men ju äldre jag blir, desto mer inser jag att jag fortfarande är likadan. Någon gång i halvåret så somnar jag på bussen på väg till jobbet och när jag vaknar jag till så tänker jag först i ren panik: "Helvete, jag minns ingenting! Var det jag som skulle lämna honom i skolan? Har jag gjort det?!" och måste anstränga mig hårt under några sekunder för att plocka fram de minnena. När jag frågar min son i efterhand om hur morgonen egentligen har varit, så säger han bara:

"Äsch, det var så himla lugnt och skönt. Du tjatade inte alls och sa ingenting heller, så jag bara gjorde vad jag skulle, eftersom jag fattade att du var så där trött som jag också kan vara ibland och sedan gick vi till skolan. När vi började närma oss skolan så pratade vi om det och det." Då minns jag ju ALLTING, men obehagligt är det förstås, när det väl händer.