Vill veta allt om Etiopien!

mimpen, ja OJ det glömde jag! BLÖJOR! Det kan inte sägas nog med gånger... Och kläder. Massor med kläder. Vi hade med så mycket blöjor och kläder att vi blev retade av kompisar. Skrattar bäst som skrattar sist liksom... När vi väl landat hemma i vårt eget hus hade vi ett endaste rent ombyte och två blöjor över. Mer var det inte... Det var förskräckligt nervöst när vi såg filtar och handdukar och kläder och blöjor avverkas i en rasande takt och vi undrade om vi till sist skulle tvingas landa på Arlanda med lillebror iklädd endast en pappershandduk... *ryser*

majsalotta: du får fråga mimpen, det är hon som bestämmer

Mimpen och Ethi bestämmer tillsammans. Så det så :)

Nå. Vi har sagt att man ska vänta tills man blivit igångstartad eftersom det ibland tidigare kom med familjer som skulle få börja, och sen fick de inte det (på grund av köns växande...), och så blev det lite konstigt. Men exakt vad den där igångstartad-gränsen går vet jag inte ens själv. Har ni skrivit på avtalet?

Tips på vad ni kan göra i förväg: Se till att få utredningen + referensbreven översatta till engelska av auktoriserad översättare. Det var det som tog längst tid för oss. Annars fick vi ihop alla papper på 9 dagar sista gången och då gick de ändå tur och retur till Stockholm en gång innan de landade hos AC. Så det går att göra snabbt om man vill.

Ni kan också börja filura på ett personligt brev där ni typ ska beskriva varför ni vill adoptera från Etiopien. Det är intrikat att författa tycker jag. Det får ni skriva själva på engelska om ni vill. Annars kan man skriva på svenska och låta få det översatt (också av auktoriserad översättare).

Ja, just det. Vigselbeviset ska också översättas. Så skicka med det med hemutredningen när ni skickar iväg allt till översättaren.

Hej hej
Apropås packlista så måste jag få säga HANDDUKAR! Eftersom vi reste hem med vår guldklimp straxt efter Ethi så hade vi fått rapport om deras bestyr, host host. Så vi gav oss ut i Addis och köpte lite små handdukar/tvättlappar. Kvaliteten var väl sådär, så det är billigare att köpa dom på Ikea här hemma.

Och ombyten till de vuxna, allt läskigt grejsimojs kan ju hamna på era kläder. Eller nån medpassagerares

Nu skall vi inte jaga upp dig i onödan, det är ju inte säkert att det händer nåt. Vår plutt gjorde inget "stora bom" förrän han kom hem. Däremot så ville han inte sova alls på hela resan (som varade över ett dygn), han var så hänförd av allt nytt och spännade. Flygplan! Gatljus! Tjohej vad skoj! Mot slutet var vi orolig över att han skulle drabbas av nån sorts sömnbrist-delirium, och hur det skulle yttrat sig hos en liten bebis vågade vi inte tänka på. Men han höll modet uppe, plirade med rödkantade ögon mot våra väntande släktingar på Arlanda, som blev tokcharmade. Sen sov han i ett dygn, vaknade till vid lika gott humör som bara fortsatt (men han var vilsen och olycklig på nätterna, när han insåg att han saknade sina nannys. Vi kramade honom allt vad vi orkade och inom några veckor hade det gått över)

Du har en fantastisk resa framför dig! Försök och njut lite, själv var jag så stressad att jag höll på att kräkas, helt i onödan. Skall försöka vara lite coolare nästa gång

Vinkevink

Mimpen - vi har skrivit på avtalet så jag gissar att vi också kommer att få skicka våra papper rätt snart. Det är dock helt ok om vi väntar med att bli medlemmar i Yahoo-gruppen tills vi riktigt kommit igång. Tack för tips på vad vi kan förberesa under tiden. Jag är dock osäker på detta med översättningarna - jag har fått intrycket av att ACs representant i Etiopien ordnar med översättningen där. Eller är det översättning från Engelska till det lokala språket?

Ett personligt brev borde vi dock kunna börja fila på... Det kan kräva en hel del eftertänke och klureri! Jag gillar verkligen att skriva men det tar tid innan jag är nöjd med min egen prestation. Hur lång bör ett sådant brev vara och är det något särskillt man bör ta upp?

Annars låter det bra att det kan gå snabbt att samla alla papper! När ma läser på detta forum verkar det kunna ta flera månader för vissa länder och jag kan bara inte begripa vilka papper och intyg som kan krävas!?

Några tips om fotografierna? Vi har fått grundläggande instruktioner, men har inte klurat ut vilken typ av bilder vi skall ta. Vi är ganska avslappnade i vår livsstil och jag har svårt att tänka mig att ta på lilla förklädet och låtsas röra i en gryta vis spisen... Mannen har i princip aldrig skjorta och strikta kläder på sig och om det är någon som bakar här i huset så är det han. Kan man fota honom i köket och mig framför datorn eller blir det för "icke-könsstereotypt"? Får man visa bilder där vi själva renoverar huset; tex målar eller snickrar eller ser det "fattigt" ut. Om en stor del av matchningen sker med hjälp av bilderna vill man ju att fotona skall representera oss som vi verkligen är och inte som vi tror att givarlandet skulle uppskatta.

Mycket prat om blöjor - finns det inte att köpa i Etiopien? Och kan man inte tvätta kläder under tiden man är där?

Äsch, har ni skrivit på avtalet så är ni väl igångstartade. Sök till listan så släpper vi in dig.

***Jag är dock osäker på detta med översättningarna - jag har fått intrycket av att ACs representant i Etiopien ordnar med översättningen där. Eller är det översättning från Engelska till det lokala språket?

Det måste vara översättningen till amharinja. För vi har då översatt allt till engelska och det kan jag inte tänka mig skulle ha ändrats sedan förra året. Förresten pratade jag med en familj härom månaden som frågade mig om tips på översättare. Så det ska nog helt säkert översättas till engelska av er.

***Ett personligt brev borde vi dock kunna börja fila på... Det kan kräva en hel del eftertänke och klureri! Jag gillar verkligen att skriva men det tar tid innan jag är nöjd med min egen prestation. Hur lång bör ett sådant brev vara och är det något särskillt man bör ta upp?

Ungefär en A4-sida ska de vara. Breven ska typ presentera er, er barnlängtan och varför ni väljer just Etiopien. Typ.

***Annars låter det bra att det kan gå snabbt att samla alla papper! När man läser på detta forum verkar det kunna ta flera månader för vissa länder och jag kan bara inte begripa vilka papper och intyg som kan krävas!?

Det är nog bara en motivationsfråga :) Nä, skämt å sido. Olika länder har olika dokument som ska insamlas. Så det är verkligen jätteolika. Att det gick så fort för oss andra gången var nog att vi hade klart med ett barn där nere, så vi behövde få ner våra papper för att kunna få domstolstid och få hem dottern. Jag kan säga att DET var bra för motivationen...

***Några tips om fotografierna?

Nä, tyvärr. Allt det har jag förträngt. Men vi tog nästan alla foton på en dag. Tog hit en kompis som fotade, och så bytte vi kläder och hade oss :) På nåt kort fikade vi, på ett spelade vi spel med stora dottern. Och så lagade vi mat på ett kort, med finkläder och hela faderullan. Sen ett kort där vi står utanför huset minns jag, bilen skymtar också, den fick gärna synas...

***Mycket prat om blöjor - finns det inte att köpa i Etiopien? Och kan man inte tvätta kläder under tiden man är där?

Ja. Vi lyckades hitta blöjor. Det finns definitivt på butiken vid Hilton, men där är det dyrt. Vi bodde lite utanför centrala stan och hittade till slut blöjor i ett-hål-i-väggen-butiken. Det roliga var att de försökte sälja mig blöjorna styckvis... Och i varje förpackning var det bara sex stycken blöjor. Det tyckte jag var lite kul.

Tvätta kläder. Skulle vara om ni bor på hotell då kanske? Vi tvättade upp lite i handfatet typ, men det var bara för att slippa dra hem allt för nedkräkta saker... Man är ju inte där så länge, 10-14 dagar, så det går ju att ha med packning för den tiden.

Ja, ni översätter allt till engelska nu, så kommer det som behöver översättas vidare till amarinja att översättas (från engelska) nere i Etiopien.

Vi köpte en lite förpackning blöjor i Etiopien men OJ så dåliga de var! Dels var de konstruerade som svenska blöjor var för sisådär 15 år sen, med rätt enkel och klumpig passform och med tejp istället för kardborrband. Dels höll de inte tätt... Sonen kissade en gång och *hoppsan*, där gick ett par byxor till...

Just ja, första gången fick vi också vänta på den där fakturan och den riktiga uppstarten för att landassistenten hade semester i två veckor. Det var SÅ frustrerande! Förståeligt, men frustrerande...

Tillägg: fast det var såna där 6-packsförpackningsblöjor. Det fanns typ Pampers också i stora förpackningar. Tydligen, enligt dem som köpt dem, inte samma Pampers som här utan typ parfymerade och märkliga... Men säkerligen bättre än de blöjorna vi köpte!

Hmmm. Blöjor hade jag nog aldrig tänkt på att ta med från Sverige. Vilken tur att ni finns! Nu dröjer det nog ett bra tag innan vi är i färd med att resa men det käns så spännande att börja tänka på så vardagliga saker som blöjbyten när allt hittills i adoptionsprocessen hag känts så teoretiskt. Typ - får man barn också? Inte bara ett medigvande och förmånen att betala en oherrans massa pengar för att få stå i kö år ut och år in!? Kanske kunde man få en medalj till slut, men ett riktigt barn som bajsar, kan det verkligen stämma??? V ad har vi gett oss in på

Ja, visst är det häftigt och surrealistiskt att tänka på? Jag minns att jag, när vi fick PM:et om själva resan den där första gången (det var strax innan bb) blev helt till mig av att det stod packlista för barnet, att det var bra för barnet att ha långärmat och långbent och för de små en babymössa på flygresan hem etc. Barnet - på flygresan hem! Jag sa till och med till landassistenten något om att tänk va, ska vi få ett BARN med oss hem? Ett RIKTIGT?! Hon tyckte nog att jag var rätt knäpp

Allra coolast tyckte jag att det var när vi fick hem flygbiljetten i dotterns namn. Det var verkligen. Ja. Nä, det går inte att beskriva. Helt häftigt var det. Att hon liksom fanns på riktigt. Och skulle följa med oss hem!

Men sen när vi väl kom hem hade jag i flera dagar känslan av att "men nu då - ska du BO här???" Det var som att jag var så inställd på själva processen, till barnet, och att få barnet, och hämta hem det. Men jag hade glömt det där med att vi faktiskt skulle landa hemma en dag också :)

Nu efteråt kan man ju garva åt det. Och det var inte lika konstigt med nummer två. Men men.

Hi, hi Ethi och Mimpen! Tur att man inte är ensam om att fatta trögt. Jag håller med om att själva processen med kurs, utredning, referenter, personliga brev, kostnader och administration kan ta över själva meningen - dvs att få ett barn! Jag hade jättesvårt under kursen när vi skulle läsa och prata om resan till barnet - jag hade/har inget barn och kunde inte alls relatera till det som stod i boken eller pratades om... Jag har fortfarande svårt att tänka mig in i den situationen, men långsamt börjar tankarna smyga sig in.

Ni som har adopterad redan - hur länge dröjde det ungefär till barnbesked och hur länge dröjde det sedan innan ni fick resa?

Tack! Då skall jag leta mig fram till listan! Så spännande!

2005: 5 veckor till bb, 3,5 vecka till resa.

2008: 4 månader till bb, 1,5 månad till resa.

Första barnet (2005): 3 månader till bb, ytterligare 2 månader till resa

Andra barnet (2008): BB direkt pga sn, fick vänta drygt 2,5 månader på att resa

Oj, det verkar kunna gå rätt snabbt! Nu blir det ännu mer spännande...

En sak till jag kan passa på att fråga om: Lärde ni er lite amharinja inna ni for till Etiopien (om man kan förutsätta att barnen talar detta språk om de är lite äldre) och hur gick ni till väga i sådana fall. Det lär ju inte gå så många kvällskurser för nybörjade direkt . Finns det bra böcker eller språkkurser på cd/kasett? Jag tror visserligen att min man har någon arbetskamrat från Etiopien, men vi kan nog inte förvänta oss att han är beredd att ge oss språklektioner i någon högre grad.

Vi är intresserade av att adoptera syskonpar och har förstått att det inte är ovanligt i Etiopien. Dock är det ändre syskonet ofta lite äldre (typ 7-8 år). Vi hade dock tänkt oss barn under skolåldern så att vi kan vara hemma med dom minst ett år innan skolstart... Känner ni till några som har adopterat syskonpar/grupper och vilken ålder hade då barnen?

Mimpen; fick ni en specifik förfrågan om ert sn-barn innan ni hade skickat papperen? Vet du vilka sn som är vanliga i Etiopien? Vi är öppna för vissa sn vid adoption av ett barn, men har inte tänkt igenom möjliga sn så noga
ännu... Jag gissar dock att det är vanligare med vissa sn hos barn från ett visst land än från andra (tex. infektioner, vissa missbildningar, alkoholskador etc). När man skickar sin ansökan får man då en lista med sn man kan tänka sig eller skall man vara generellt öppen för alla möjliga sn och sedan ta ställning om man får möjlighet till ett visst barn?

oops, det blev visst fler än en fråga... Tankarna mal på hela tiden och jag har så svårt att koncentrera mig på något annat än adoption just nu. Det blir nog bra att vandra en vecka i vår vackra fjällvärd (börjar vår sena semester på måndag!) - och förhoppnigsvis kommer landansvarig tillbaka från sin semester under tiden .

Vi har inte lärt oss någon amharinja. Båda våra barn har varit dryga året när vi hämtade dem, men ingen av dem har haft något språk. Känner dock en familj som hämtade ett syskonpar i förskoleåldern där de lärde sig lite av språket innan. Så det går nog om man verkligen vill. Fast det ÄR skitsvårt, jag har lyckats lära mig ungefär två strofer på plats. Jag kan säga "tack" och "var snäll och stanna minibussen". Det klarade vi oss emellertid långt på :)

Vi fick en allmän sn-förfrågan som gick till alla som hade papper i landet eller var på gång med papper dit. Det kommer inte så många sn-barn från Etiopien, så jag tror inte man kan säga något om vad som är vanligast. Även om en kvalificerad gissning kan vara att de har behov av föräldrar till barn med hepatit B och/eller HIV. Vår dotter har dysmeli vilket verkar vara ungefär lika ovanligt i alla länder, så så många små dysmelister kommer det nog inte.

Är man öppen för sn för man en diskussion med landsassistent/konsulent i förväg. Det hade ju inte vi gjort, så jag vet inte exakt hur det går till. Det vet nog Ethi. Vi hade inte tänkt sn alls. Men så plötsligt så fanns hon. Lilla pluttan. Och beslutet var väldigt lätt att ta. Och inte har vi ångrat det, det ska jag då säga!