Vill veta allt om Etiopien!

Ethi har svarat så utförligt att ingen annan behöver svara :)

Ett tillägg bara: Våra barn har faktiskt varit väldigt rena och prydliga när vi fått dem. Jag tycker inte de har luktat illa, snarare tvärtom... Vår stora dotter bodde emellertid i fosterhem med "egen" barnflicka, så hon fick nog lite extra omsorg. Vår lilla flicka bodde på moc (vi fick bara besöka henne EN gång innan vi hämtade, men nunnorna har visst blivit lite mer givmilda med besöken igen efter det har jag hört). Hon har ett sn och det var rätt svårt att hålla henne ren på handen och benet när vi fick henne (nu är hon opererad och problemet är borta). Men DET hade de lyckats mycket väl med. Inte minsta tillstymmelse till infektion eller smuts i hennes "skavanker". (Det tog oss ett par veckor att få kläm på hur vi skulle göra henne ren där, så där är jag verkligen positivt överraskad över den omsorg hon mött på den fronten).

Infektioner och dåliga magar vet jag dock allt om... Ett tips kan vara att ta med mjölkfria produkter (välling, gröt och sånt) till en början. Barn med tarminfektioner mår inget vidare av mjölk. Och många blöjor. Jag tror vår lilla tjej bajsade tio gånger om dagen i början. Pga tarminfektion. Och vi hämtade ju henne och hade henne en hel vecka där nere, så blöjorna tog liksom slut lite för tidigt...

Mimpen och Ethi bestämmer tillsammans. Så det så :)

Nå. Vi har sagt att man ska vänta tills man blivit igångstartad eftersom det ibland tidigare kom med familjer som skulle få börja, och sen fick de inte det (på grund av köns växande...), och så blev det lite konstigt. Men exakt vad den där igångstartad-gränsen går vet jag inte ens själv. Har ni skrivit på avtalet?

Tips på vad ni kan göra i förväg: Se till att få utredningen + referensbreven översatta till engelska av auktoriserad översättare. Det var det som tog längst tid för oss. Annars fick vi ihop alla papper på 9 dagar sista gången och då gick de ändå tur och retur till Stockholm en gång innan de landade hos AC. Så det går att göra snabbt om man vill.

Ni kan också börja filura på ett personligt brev där ni typ ska beskriva varför ni vill adoptera från Etiopien. Det är intrikat att författa tycker jag. Det får ni skriva själva på engelska om ni vill. Annars kan man skriva på svenska och låta få det översatt (också av auktoriserad översättare).

Ja, just det. Vigselbeviset ska också översättas. Så skicka med det med hemutredningen när ni skickar iväg allt till översättaren.

Äsch, har ni skrivit på avtalet så är ni väl igångstartade. Sök till listan så släpper vi in dig.

***Jag är dock osäker på detta med översättningarna - jag har fått intrycket av att ACs representant i Etiopien ordnar med översättningen där. Eller är det översättning från Engelska till det lokala språket?

Det måste vara översättningen till amharinja. För vi har då översatt allt till engelska och det kan jag inte tänka mig skulle ha ändrats sedan förra året. Förresten pratade jag med en familj härom månaden som frågade mig om tips på översättare. Så det ska nog helt säkert översättas till engelska av er.

***Ett personligt brev borde vi dock kunna börja fila på... Det kan kräva en hel del eftertänke och klureri! Jag gillar verkligen att skriva men det tar tid innan jag är nöjd med min egen prestation. Hur lång bör ett sådant brev vara och är det något särskillt man bör ta upp?

Ungefär en A4-sida ska de vara. Breven ska typ presentera er, er barnlängtan och varför ni väljer just Etiopien. Typ.

***Annars låter det bra att det kan gå snabbt att samla alla papper! När man läser på detta forum verkar det kunna ta flera månader för vissa länder och jag kan bara inte begripa vilka papper och intyg som kan krävas!?

Det är nog bara en motivationsfråga :) Nä, skämt å sido. Olika länder har olika dokument som ska insamlas. Så det är verkligen jätteolika. Att det gick så fort för oss andra gången var nog att vi hade klart med ett barn där nere, så vi behövde få ner våra papper för att kunna få domstolstid och få hem dottern. Jag kan säga att DET var bra för motivationen...

***Några tips om fotografierna?

Nä, tyvärr. Allt det har jag förträngt. Men vi tog nästan alla foton på en dag. Tog hit en kompis som fotade, och så bytte vi kläder och hade oss :) På nåt kort fikade vi, på ett spelade vi spel med stora dottern. Och så lagade vi mat på ett kort, med finkläder och hela faderullan. Sen ett kort där vi står utanför huset minns jag, bilen skymtar också, den fick gärna synas...

***Mycket prat om blöjor - finns det inte att köpa i Etiopien? Och kan man inte tvätta kläder under tiden man är där?

Ja. Vi lyckades hitta blöjor. Det finns definitivt på butiken vid Hilton, men där är det dyrt. Vi bodde lite utanför centrala stan och hittade till slut blöjor i ett-hål-i-väggen-butiken. Det roliga var att de försökte sälja mig blöjorna styckvis... Och i varje förpackning var det bara sex stycken blöjor. Det tyckte jag var lite kul.

Tvätta kläder. Skulle vara om ni bor på hotell då kanske? Vi tvättade upp lite i handfatet typ, men det var bara för att slippa dra hem allt för nedkräkta saker... Man är ju inte där så länge, 10-14 dagar, så det går ju att ha med packning för den tiden.

Allra coolast tyckte jag att det var när vi fick hem flygbiljetten i dotterns namn. Det var verkligen. Ja. Nä, det går inte att beskriva. Helt häftigt var det. Att hon liksom fanns på riktigt. Och skulle följa med oss hem!

Men sen när vi väl kom hem hade jag i flera dagar känslan av att "men nu då - ska du BO här???" Det var som att jag var så inställd på själva processen, till barnet, och att få barnet, och hämta hem det. Men jag hade glömt det där med att vi faktiskt skulle landa hemma en dag också :)

Nu efteråt kan man ju garva åt det. Och det var inte lika konstigt med nummer två. Men men.

Första barnet (2005): 3 månader till bb, ytterligare 2 månader till resa

Andra barnet (2008): BB direkt pga sn, fick vänta drygt 2,5 månader på att resa

Vi har inte lärt oss någon amharinja. Båda våra barn har varit dryga året när vi hämtade dem, men ingen av dem har haft något språk. Känner dock en familj som hämtade ett syskonpar i förskoleåldern där de lärde sig lite av språket innan. Så det går nog om man verkligen vill. Fast det ÄR skitsvårt, jag har lyckats lära mig ungefär två strofer på plats. Jag kan säga "tack" och "var snäll och stanna minibussen". Det klarade vi oss emellertid långt på :)

Vi fick en allmän sn-förfrågan som gick till alla som hade papper i landet eller var på gång med papper dit. Det kommer inte så många sn-barn från Etiopien, så jag tror inte man kan säga något om vad som är vanligast. Även om en kvalificerad gissning kan vara att de har behov av föräldrar till barn med hepatit B och/eller HIV. Vår dotter har dysmeli vilket verkar vara ungefär lika ovanligt i alla länder, så så många små dysmelister kommer det nog inte.

Är man öppen för sn för man en diskussion med landsassistent/konsulent i förväg. Det hade ju inte vi gjort, så jag vet inte exakt hur det går till. Det vet nog Ethi. Vi hade inte tänkt sn alls. Men så plötsligt så fanns hon. Lilla pluttan. Och beslutet var väldigt lätt att ta. Och inte har vi ångrat det, det ska jag då säga!