• Rondellen

    Bara en äggledare kvar, ledsen och deprimerad

    Fick nyligen ta bort ena äggledaren då jag fick ett X.

    Känner mig nu alldeles håglös. De som jag pratar med om det hela försöker muntra upp mig med att jag har en äggledare kvar, och att jag visst kan få barn utan problem, men själv är jag helt besatt av tanken att om den ena äggledaren var skadad sedan innan (varför ägget fastnade där) så borde den andra också vara det.

    När jag testade positivt var vi så fruktansvärt glada. Vi ville ha bebisen till våren nästa år, det skulle passa oss perfekt på alla sätt i planeringen. Det var som om graviditeten kom på beställning, jag var gravid på första omgången. Min syster var den jag berättade först för, hon har själv nyss fått barn och vi pratade med varandra om att om allt skulle gå bra så skulle det bli en liten kusin, och hur roligt det skulle vara att de skulle vara så nära i ålder.

    Jag hann drömma, vara glad, ja uppleva allt det där då man blir önskat gravid.
    Så började jag misstänka att allt itne stod rätt till, och så fick jag kosntaterat att graviditeten satt i äggledaren och att den + äggledaren var tvugna att opereras bort.

    Folk pratar med mig som om det bara var att hoppa upp i sadeln igen och försöka på nytt, som om det var den enklaste saken i världen! Jag känner mig mer och mer nere. Jag vet itne ens ifall jag vill försöka bli gravid igen, trots att gravid är det jag mest av allt vill vara. Det känns just nu som om det är dömt att det ska fastna i den andra äggledaren också, och att jag ska behöva gå igenom denna hemska, jobbiga operation igen, men denna gång utan hopp om att allt ska gå bra, och att jags ka naturligt kunna bli gravid igen.

    Alla planer, alla tankar, allt som kretsat kring framtiden känns söndersmulade. Vi skulle ju köpa bostad, och när jag tittar på dem så har jag ju udner det senaste året alltid tänkt ur perspektivet att vi inom snar framtid kommer att ha barn. Man ska ha barnrum, b arnvänligt område, bra förvaringsutrymmen, fin gård, ja allt det där, nu känner jag inte ens att jag har lust att leta efter ett nytt boende då allt det där roliga med att starta familj helt slagits på ända.

    Jag känner att jag håller på o sjunker ned i depression på riktigt. Har liksom itne lust till något, gråter över inget och känner att det itne finns någon poäng med något alls. Min sambo säger att jag är för negativ, och det är jag väll. Men jag vet itne heller hur jag ska ta mig ur detta, eller hur jag ska gå vidare.

  • Svar på tråden Bara en äggledare kvar, ledsen och deprimerad
  • Harriet

    Jag har bara läst trådstarten och inte vad ni sagt därefter men vill bara flika in att min mamma fick barn 3 och 4 efter ett utomkved då en äggledare togs bort. Vid barn 4 var hon dessutom 43 år, så jag försöker alltid tänka på henne när jag behöver peppas vad det gäller barnagörande.

  • vixon

    Jannie84: stort jättegrattis!!!

    Och tack alla ni som skriver lite positiva erfarenheter.

  • SamEli

    Åh Jannie, GRATTIS, så underbart roligt
    Du ger oss verkligen stort hopp. Att det kan gå så fort känns overkligt!

    Väntar in första mensen efter operationen. Kom ägglossning och mens igång för er andra också direkt efter utomkvedet?
    Om jag har samma cykel som innan så ska mensen komma till helgen men vet ju inte ifall kroppen har blivit snurrig efter allt som hänt.

  • pernilla1972

    jag opererade bort höger äggledare jan-07 å det har inte hänt nåt än
    har diabetes typ 2 med men sockret ligger bra.
    så man undrar varför det intee händer nåt.
    hur länge fick ni v änta?

  • heter

    Jag ska operera bort en äggledare så fort jag blir kallad. Kan någon berätta lite mer om operationen? Inte om själva ingreppet förstås men hur det känns i kroppen och vad som händer innan och efter ingreppet? Hur länge man måste stanna på sjukhuset? Hur länge man har riktigt ont och inte ens kan gå ut eller leva normalt utan blir sängliggande? Har även hört att man inte kan ha sina vanliga byxor på länge för att man är så uppsvälld stämmer det? Berätta gärna hur ni upplevde det hela.

  • Stella 78
    heter skrev 2009-09-30 17:47:50 följande:
    Jag ska operera bort en äggledare så fort jag blir kallad. Kan någon berätta lite mer om operationen? Inte om själva ingreppet förstås men hur det känns i kroppen och vad som händer innan och efter ingreppet? Hur länge man måste stanna på sjukhuset? Hur länge man har riktigt ont och inte ens kan gå ut eller leva normalt utan blir sängliggande? Har även hört att man inte kan ha sina vanliga byxor på länge för att man är så uppsvälld stämmer det? Berätta gärna hur ni upplevde det hela.
    JAg låg på sjukhuset bara över natten efter operationen. Hade ganska ont då men det berodde mest på att jag hamnat i chock efter alla turer med en operation 2 veckor tidigare, cellgifter etc så detta var liksom droppen för kroppen. Så egentligen säger nog min första operation mer om hur man mår efter ett sånt ingrepp... Då stannade jag också en natt och hade lite ont några dagar. Började jobba igen exakt en vecka efter operationen. Var lkite trött fortfarande då men det funkade. Kunde ha jeans på mig efter ca 2 veckor, innan dess hade jag svarta mjukare byxor eller leggings. Inte för att jag var så svullen utan lite öm runt stygnen.

    Lycka till!
  • Rondellen
    Trollsländan skrev 2009-09-23 14:03:56 följande:
    Jag har bara 1/3 äggstock kvar och blev gravid igen, på första försöket, efter 6 månader! Den kvarvarande tar över helt och hållet och ser även till att man har tillräckligt med hormoner!
    1/3 äggstock eller äggledare?
  • missan

    Hej!
    Opererades akut i Uppsala juli 08. Jag hade en helt vanlig mens först så jag misstänkte inte att jag var gravid förräns strax innan nästa mens. Testade positivt 1 dag innan äggledaren sprack. I vecka 7-8. Operationen gick bra men hade blödit 2,5 liter ut i buken så det var brådis. De opererade bort äggledaren där det satt.

    Bemötandet från ambulanspersonalen var under all kritik vilket jag har haft svårt att glömma. De ville inte ens ta med mig först utan frågade mig om jag ville åka in. Då låg jag och var blek och hade fruktansvärda smärtor, plus att vi visade gravtestet!!
    Tänker på vad som hänt om jag sagt nej då jag när jag åkte in i o.p-salen försvann helt... Fick bara ca 0,9 liter blod tillbaka så för mig var återhämtandet efteråt lång. Svag, trött, ledsen, orkeslös och smärtor i början då det fanns lite blod kvar som "retade". Var sjukskriven i en månad har jag för mig men arbetade på deltid i början innan styrkan kom tillbaka.
    1 år har gått och inget har fastnat.
    Nu är jag på dag 33 brukar ha ca 27-29 dagar så är supernervös. Testar negativt varje dag men HCgt kan ju stiga sakta om den sitter fel. Nu är jag iaf redo och kommer åka in om det händer ngt på en gång. Ska försöka få en gyntid imorgon, men är flera veckors väntetid överallt men man kunde ringa för att få återbudstider. Säkert ingen fara men man är på sin vakt när man har hållt på att förblöda en gång..
    Om mensen kommer eller om det är ett x ska jag försöka göra en utredning snart.. Tiden går så fort så vill sätta igång ordentligt nu!

  • Rondellen

    Så ledsen att läsa om vad som hänt dig. Hoppas att allt går bra denna gången. Jag menar det verkligen. Det är hemskt detta att man ska inte bara behöva oroa sig om man har fått positivt, utan även när det är negativt! Det är under all kritik att det ska vara så svårt att få snabba tider i Sverige. Har bott i Frankrike länge och när jag pratar med mina vänninor där så tror de itne sina öron när de får höra hur svårt det är att få tid och hur lite uppföljning man får. Hör av dig och inboxa mig gärna om du vill prata. Stort lycka till o kram!


    missan skrev 2009-10-08 19:23:18 följande:
    Hej!Opererades akut i Uppsala juli 08. Jag hade en helt vanlig mens först så jag misstänkte inte att jag var gravid förräns strax innan nästa mens. Testade positivt 1 dag innan äggledaren sprack. I vecka 7-8. Operationen gick bra men hade blödit 2,5 liter ut i buken så det var brådis. De opererade bort äggledaren där det satt. Bemötandet från ambulanspersonalen var under all kritik vilket jag har haft svårt att glömma. De ville inte ens ta med mig först utan frågade mig om jag ville åka in. Då låg jag och var blek och hade fruktansvärda smärtor, plus att vi visade gravtestet!!Tänker på vad som hänt om jag sagt nej då jag när jag åkte in i o.p-salen försvann helt... Fick bara ca 0,9 liter blod tillbaka så för mig var återhämtandet efteråt lång. Svag, trött, ledsen, orkeslös och smärtor i början då det fanns lite blod kvar som "retade". Var sjukskriven i en månad har jag för mig men arbetade på deltid i början innan styrkan kom tillbaka.1 år har gått och inget har fastnat.Nu är jag på dag 33 brukar ha ca 27-29 dagar så är supernervös. Testar negativt varje dag men HCgt kan ju stiga sakta om den sitter fel. Nu är jag iaf redo och kommer åka in om det händer ngt på en gång. Ska försöka få en gyntid imorgon, men är flera veckors väntetid överallt men man kunde ringa för att få återbudstider. Säkert ingen fara men man är på sin vakt när man har hållt på att förblöda en gång..Om mensen kommer eller om det är ett x ska jag försöka göra en utredning snart.. Tiden går så fort så vill sätta igång ordentligt nu!
  • missan

    Hej igen!
    I fredags fick jag så en tid. I närheten av där jag bor och jobbar också, helt otroligt! Hon sa att allt såg bra ut och att mensen nog hakat upp sig. Slappnade av lite efter besöket. I fredags kväll kom den sen, på dag 34.
    Ja, det var frustrerande att behöva ringa runt i flera dagar och prata med både förstående och hjälpsamma människor men också med okunniga och dryga..
    Nu ska jag beställa tid för att påbörja en utredning. Går nog till en vanlig gyn för att ta blodprover osv och sätter mig i kö till IVF också.
    Tack! Frikadellen.
    Nu mår jag bra igen, sjukt vad stressad jag var. Kunde inte tänka på annat!

    Kram

  • Rondellen
    missan skrev 2009-10-11 11:54:14 följande:
    Hej igen!I fredags fick jag så en tid. I närheten av där jag bor och jobbar också, helt otroligt! Hon sa att allt såg bra ut och att mensen nog hakat upp sig. Slappnade av lite efter besöket. I fredags kväll kom den sen, på dag 34.Ja, det var frustrerande att behöva ringa runt i flera dagar och prata med både förstående och hjälpsamma människor men också med okunniga och dryga..Nu ska jag beställa tid för att påbörja en utredning. Går nog till en vanlig gyn för att ta blodprover osv och sätter mig i kö till IVF också.Tack! Frikadellen.Nu mår jag bra igen, sjukt vad stressad jag var. Kunde inte tänka på annat!Kram
    Vet precis hur allt det där är. Tänker ibland att jag hellre vill sätta igång o göra IVF direkt o inte börja försöka igen, bara för att slippa stressen över att det kasnke fastnat! Så hur knasigt det än låter, så finns det ju den positiva aspekten av att börja IVF! Jag håller tummarna för dig.
    Vet precis hur det är när man bara går o tänker på det hela tiden, itne speciellt roligt för folk att umgås med en! Stor kram!
  • missan

    Frikadellen: Är du på G för IVF?
    Vi skriver visst till varandra på två trådar... hehe

    Ja, att man oroar sig även fast det är negativt har ju inte alla förståelse för. Inte ens inom sjukvården. "är det negativt så är det....." fick jag höra när jag ville ha en gyntid i förra veckan. Nä, sa jag inte om man har ett x, om det sitter fel så höjs HCGt väldigt sakta mot normalt. Inte ens på solnas gynakuts telefonlinje hade hon som arbetade hört talas om det.. Skumt.

    Tur man vet ngt själv! När äggledaren sprack förra året ställde jag min egna diagnos i ambulansen. Det va konstigt för då visste jag typ Ingenting! om utomvädes. men jag frågade hon i ambulansen om det inte kunde vara det. (mellan svimmningarna) och då ringde hon till gynakuten och hörde. Annars hade jag åkt till vanlig akut och kanske inte klarat mig då det va direkt till operation på gyn.. Vem vet.. helt övertygad om min starka intution och överlevnadsinstinkt den gången. Och imponerad faktiskt efteråt då jag inte mådde vidare bra när jag sa det. Konstigt va?! Jag ska lita på mig själv i fortsättningen också.
    Ps Nä, jag va inte så rolig några dagar i förra veckan på jobbet och hemma.

  • Rondellen

    Njaeee, inte direkt. Men jag är inställd på att det kasnke blir så. Jag har ju haft klamydia en gång i mina dumma unga år, och det var ju därför som min äggledare var skadad, och därför det fastnade. Nu ska läkaren som opererade att min andra äggledare såg fin ut, men man kan inte lämna några garantier. Så jag blir ju så klart jätteglad om det går vägen nästa gång, men jag försöker att mentalt ställa in mig på att det kan fastna igen. GÖr det det, så kommer jag göra IVF oavsett om jag behåller andra äggledaren eller inte. Så just nu läser jag på så mkt jag kan om IVF för att känna att jag har allt fakta på hand. Jag blir mindre orolig inför att det kommer att fastna om jag tänker på att även omd et gör det igen, så är det därmed inte kört. Så eftersom jag vet varför min ena äggledare var skadad, det var alltså inte otur att det fastnade, så finns det ju en chans att den andra är det med.

    Men det kanske är slöseri med tid och energi att läsa på så mkt om ivf enligt vissa, men för mig är det en stort hjälp.


    missan skrev 2009-10-11 18:21:59 följande:
    Frikadellen: Är du på G för IVF? Vi skriver visst till varandra på två trådar... heheJa, att man oroar sig även fast det är negativt har ju inte alla förståelse för. Inte ens inom sjukvården. "är det negativt så är det....." fick jag höra när jag ville ha en gyntid i förra veckan. Nä, sa jag inte om man har ett x, om det sitter fel så höjs HCGt väldigt sakta mot normalt. Inte ens på solnas gynakuts telefonlinje hade hon som arbetade hört talas om det.. Skumt.Tur man vet ngt själv! När äggledaren sprack förra året ställde jag min egna diagnos i ambulansen. Det va konstigt för då visste jag typ Ingenting! om utomvädes. men jag frågade hon i ambulansen om det inte kunde vara det. (mellan svimmningarna) och då ringde hon till gynakuten och hörde. Annars hade jag åkt till vanlig akut och kanske inte klarat mig då det va direkt till operation på gyn.. Vem vet.. helt övertygad om min starka intution och överlevnadsinstinkt den gången. Och imponerad faktiskt efteråt då jag inte mådde vidare bra när jag sa det. Konstigt va?! Jag ska lita på mig själv i fortsättningen också.Ps Nä, jag va inte så rolig några dagar i förra veckan på jobbet och hemma.
  • Rondellen
    ÄrtaMärta skrev 2009-10-12 14:26:30 följande:
    Jag förstår din sorg och hur du känner dig.Jag satt i precis samma båt som du för snart två år sedan.Vi hade länge planerat barn och när vi väl hade satt igång så tog det sig på tredje försöket, hann dock bara vara gravid i tre dagar innan jag började blöda och hamnade på sjukhus och fick beskedet X.Jag behandlades med cellgifter och efter rönygen av äggledarna fick jag höra att min högra äggledare var totalt blockerad och den vänstra nästintill, medlet bara sipprade igenom och läkaren ställde oss i kö för IVF då det inte fanns ngn möjlighet för oss att kunna lyckas på annat sätt.Jag var totalt förkrossad men min man peppade mig och sa att sluta deppa och hoppa på sadeln igen och börja försöka.När vi väl började försöka igen hade vi satt i kö för IVF och ett par månader var jag gravid, denna gång satt den rätt och jag födde en son som nu är 5 månader!Så ge inte upp!!
    Åh vilken solskenshistoria! Stort grattis! Det är många som varit i min sits som nog blir glada att få läsa denna historia!
  • missan

    Frikadellen: gör det du måste för att du ska bli lugn! Folk tycker ju så himla mycket jämt...
    Jag tycker, ;), att du låter lugn och vettig i ditt resonemang. Ska försöka smittas av dig lite...
    Bokat in en vanlig gyntid om två veckor så får vi se vad han säger. Var hos honom i maj och han var minst sagt speciel.. Men jag går dit ändå. Om han är skum igen så byter jag. Vet att han är superkunnig men han sa så plumpa saker bara för att "lugna" mig vilket istället resulterade i att jag inte kände att jag togs på allvar istället. Men nu är jag beredd! Come on!

  • Rondellen
    missan skrev 2009-10-14 20:38:43 följande:
    Frikadellen: gör det du måste för att du ska bli lugn! Folk tycker ju så himla mycket jämt...Jag tycker, ;), att du låter lugn och vettig i ditt resonemang. Ska försöka smittas av dig lite...Bokat in en vanlig gyntid om två veckor så får vi se vad han säger. Var hos honom i maj och han var minst sagt speciel.. Men jag går dit ändå. Om han är skum igen så byter jag. Vet att han är superkunnig men han sa så plumpa saker bara för att "lugna" mig vilket istället resulterade i att jag inte kände att jag togs på allvar istället. Men nu är jag beredd! Come on!
    Tackar! Då får du återkoppla o berätta hur det gick! Men det hjälper ju itne om han han massa saker om han itne kan förmedla det han kan! MAn går ju mycket för att man villf örstå sig själv och sin kropp bättre! Lycka till!
  • missan

    Det han ville förmedla till mig var: ingen stress. Det kommer att ordna sig. låt naturen ha sin gång.. typ.
    han pratade om att vi 70-talister vill ha sån kontroll på allt. och det vill man ju. eller jag. iaf då jag höll på att förblöda för ett år sedan.
    Jag vet vad jag ger mig in på när jag går dit. Dock är han docent och väldigt kunnig märkte jag när vi pratade. Det är nära där jag bor också. Lathet. Han kan ju remittera om det behövs. Visste inte riktigt vart jag skulle vända mig så det får bli så men jag är tveksam. Dessutom har jag redan lämnat lite blodprover där i maj, så tänkte det va enklare då grunden är kollad. Men vi får se. Detta kan vara början av en lång resa men förhoppningsvis inte!! :)

  • Helena m Adrian Nov 02

    Här finns det fler som jag ser jag.. Tyvärr får man väl lägga till.

    Jag hade en krokig vår med upptäckta cellförändringar som opererades och efter det så kom aldrig mensen. Tänkte först att det hade med operationen att göra och väntade och väntade. När jag gått över tiden med tio dagar slutade jag att testa (vart ju bara negativt) och tänkte att mensen kanske bara hoppat över en månad.

    Sen åkte vi till landet och jag började småblöda, och sen fick jag ont, ajajaj. Inne på akuten så testade de och helt plötsligt hade jag en positiv gravsticka??? What liksom? Då trodde man dock först på missfall.. Eller tidig graviditet med småblödningar..

    Åkte hem och åkte in till danderyd dan efter. Samma besked där, trol missfall, dock hade hcg fortsatt stiga.. Blödningarna försvann. Hcg steg. Nä men då kanske jag var gravid iaf. In för nytt ul. nej, han såg inget.. det var nog mf, men det kunde visst ta ett tag innan kroppen fattade det och slutade producera hcg. I samband med allt detta upptäcktde de även en cysta på ena äggstocken. hem igen.

    Sen fick jag ont, galet ont, man såg vätska i buken och trodde nu på mf plus att cystan antagligen läckt vätska och blod. Blev hemskickad. Tillbaka igen efter några dagar, hcg stog nu iaf still..

    Ytterligare nån dag senare fick jag så där superont igen.. (i mina journaler står det att pat är lätt ömmande vid palpation, pyttsan!! Kunde ju inte ens gå av smärta..)
    Men nejdå, det var nog cystan igen, så bara att ta smärtlindring och åka hem..

    Så bara till att vänta och sen tillbaka igen för nytt hcg prov som nu återigen stigit , och denna läkare tyckte väl att det var lite för mysko med allt, så han skickade upp mig till ultragyn för ett bättre ultraljud. Och jodå, visst var det ett utomkveds, ett stort sådant.. där hittade de en moderkaka som växte fritt i buken.. Tack för den.
    Så vart jag helt plötsligt inlagd och fick på nåder åka hem och hämta kläder och tandborste och lämna bilen mm.. Helt plötsligt var jag ju allvarligt sjuk (ehh inte tidigare nejnej)
    Dan efter vart jag opererad och då upptäckte de att äggledaren spruckit vid två tillfällen och att det var då jag haft så ont, som tur va så blödde jag inte några större mängder.....

    Så nu har jag bara en äggledare kvar precis som ni andra och sitter och fundrar på när det ska ta sig igen.. Vi har ju två barn sen tidigare och de blev till fort så nu undrar man ju lite hur lång tid det ska ta.. Opererades gjorde jag i juni nu i somras. Oxå på danderyd där jag såg att flera av er varit..
    Är supernöjd över Ds, både nere på gynmottagningen (jag kände ju alla till slut :) och uppe på avdelningen..

    Suck, tio dagar kvar till bim!

  • missan

    Uschan buschan Helena! Inte roligt. Fy, vad hemskt att det ska ta sådan tid när det är såpass allvarligt. Att ingen (tidigare) började ana oråd och gjorde en ordentlig undersökning.Tur att du överlevde, har hört om dem som inte gör det kan vara "svårupptäckt".
    Jag överlevde med nöd och näppe min brustna äggledare och nästan 3 liter blod fattigare. Blev också ifrågasatt av ambulanspersonalen vilket är skrämmande.
    Generellt har jag märkt av en bristande kunskap inom sjukvården angående x. De i ambulansen ville inte ta med mig och hon sa senare i ambulansen när jag frågade om det inte kunde va utomkvädes.. -"Jag vet ingenting om det, men det kanske det kan vara..."
    Synd att vi kvinnor kan hamna i dilemmat "gnällkärring" som inte tas på allvar. Min smärta var outhärdlig och obeskrivlig vilket resulterade i att jag inte sa ett pip. Fösökte bara hålla ihop så att säga. Nästa gång något händer ska jag nog skrika, högt. Så att de fattar att det är allvar.
    Du ska se att det kommer att ordna sig även för oss en-ledare! :)
    Kram

  • Summer

    Vi åkte in kl 8 imorse för att ta blodprov. Vid 12-tiden ringer min läkare och ger beskedet att gravhormonet har gått upp och att de tror att det är utomkvedshavande och att jag antagligen måste opereras IDAG på momangen! De bad mig komma in akut med en gång och packa en väska för 1-2 dagar eftersom de ville lägga in mig. Jag bröt ihop TOTALT. Allt brast inom mig. Jag trodde att jag höll på att bli galen på riktigt jag grät och skrek ut min sorg. Johan har aldrig tidigare sett mig så ledsen och förtvivlad. De anade ju ma igår och jag bad redan då om att få göra ultragyn för att kolla äggledarna men icke, de ville inte lyssna.

    Vi åkte till DS gynakut och de började ta prover på mig och jag fick sedan ligga på en säng och vila. Sedan träffade vi läkaren och fick sedan åka upp till ultragyn för att en specialist skulle ta en närmre titt. Hon kunde se hinnsäcken men inget foster och hinnsäcken har fastnat precis i mynningen mellan livmoder och äggledare. Jag fick journalen med mig och fick åka ner till läkaren igen. Nu var både läkaren och ytterligare en kvinnlig specialist med i samtalet. De sa att de inte vågar operera mig idag eftersom man fortfarande inte kan se exakt var hinnsäcken sitter. De vill avvakta tills på tisdag och se vad som händer med hinnsäcken. Det finns tre alternativ:
    1) Hinnsäcken växer in mot livmodern och man kan då ta en kur för att ta bort den (men detta är för tidigt i dagsläget)
    2) Den växer sig större och man ser nu att den sitter fast i äggledaren och måste då operera bort hela äggledaren och ev en liten del av livmodern
    3) Det finns en liiiiiten liiiiten chans (minimal) att det är en normal graviditet men att fostret är så litet att det fortfarande inte syns. Det förutsätter att vi har räknat fel då vi blev gravida och dessutom så är mina gravhormoner för låga och embryot är för litet för dess naturliga storlek, så detta alternativ var nästan uteslutet. De sa dock att i en tidig graviditet kan ALLT hända och att de sett mycket konstigt genom åren.

    Jag fick alltså varken läggas in eller opereras idag och vi vet inget mer än tidigare. Tillbaka på ruta 1 hela tiden. Fortsättning följer...på tisdag.

    Någon som varit med om liknande?

Svar på tråden Bara en äggledare kvar, ledsen och deprimerad