Vi som sover i samma säng som våra älsklingar!

Min dotter är 4 månader och sover i sin säng brevid vår utan problem. :) 
Hon är en liten "kräkbebis" och kräker floder om hon får ligga och snutta på mig i liggamning hela natten. Det testade vi ett tag.
Tycker det verkar som en bra plan att hon somnar i sin säng och sover där under natten. Både hon och vi sover hundra ggr bättre och så lär hon sig från början att sova i egen säng. 
Jobbigare att inte få sova bra än att mata 2 ggr per natt och lägga tillbaka i hennes säng. Jag pallar det då inte.
Vi samsover under dagen om vi tar en lur och så. :) Myyyys!
 

Om jag och maken vill ha sex så brukar vi gå in i vardagsrummet och göra det där :) Jag kan inte göra det i samma rum som sonen sover i .

Sonen har alltid sovit i våran säng, han vägra sova i sin egen. Jag tycker att det är mysigt när han sover hos oss, men maken tycker att det är jobbigt att sonen ligger i mitten så att vi inte längre sover brevid varandra.

Våra två pojkar på  2 och 5 år lägger sig i sina egna sängar men under natten kommer de en efter en och på morgonen är vi alltid 4 stycken i stora sängen. Myyyysigt och det är en självklarhet att de får sova hos oss när de vill.
Spädbarnsiden var enkare när man hade dem bredvid sig och ammade i sängen. Mer sömn åt alla då man slapp hämta i spjälsängen hela tiden.

Jag har två barn, 7 och 8 år, och pappan och jag separerade för 4 år sedan. I början hade både barnen och jag behov att vara nära så vi övergick till att sova tillsammans (de hade tidigare sovit i egen säng från ca 2-3 års ålder) men detta har liksom bara fortsatt så de sover fortfarande i min säng, från att de lägger sig. Jag har ingen ny man så jag har inte "det" problemet men jag sover egentligen urdåligt eftersom jag vaknar ca 3-4 ggr/natt av barnen (sparkar, inget täcke osv). Jag skulle vilja sova själv för att kunna sova ut ordentligt (=bra för alla!) men samtidigt så värdesätter jag den fysiska närheten. Det är ju inte jättemycket av den i vanliga vardagen. Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska/vill göra.

Samsovning är underbart. Visst att man inte alltid sover ordentligt då, men som flera sagt så är det bara en kort del av livet. en dag är de tonåringar och så får man knappt en kram :P 

Det är så myyysigt! Vill bara hålla om min bebis! Han är en o en halv månad o så himla gosig! Min kille tycker nog tvärtom haha

Sängen bör väl vara bred. minst 180 cm. Sedan kan alla göra allt. 

Håller med alla!
någon med erfarenhet hur det blir med egen säng sen?? 

Jag samsov med sonen tills han blev ca 5 år, då började han mer och mer säag till mig att jag skulle sova i min egen säng. När jag sedan träffade min nuvarande så blev det naturligt att sova mindre och mindre med sonen. Han frågar fortfarande ibland om jag inte ska sova bredvid honom (fyller 11 i år) vilket är jättemysigt!

Har samsovit så gott som för det mesta under sonens två första år. Dels för att vi bott så litet, dels för att vi (mest jag) gillar det så mkt. När nya stora huset kom på plats fick då 2,5åringen eget rum och säng. Han kommer aldrig in till oss på natten utan fyra av sju nätter ropar han på mig och jag kryper med nöje ner hos honom och snusar honom i nacken! Det gäller att suga i sig allt mys man får.... :)

Vår dotter blir 4 om några månader och hon sover hos oss. Hennes val, tänker inte tvinga bort henne. Hon flyttar in till sitt rum när hon är redo. Hon sover mellan oss i en 180 cm säng. Funkar bra och det är mysigt att sova hela familjen. 

Sex kan man ha på andra ställen