• luli

    Idag dog mitt blivande barn...

    Var på ulj igår, då levde barnet men det såg inte bra ut, så vi skulle komma in idag för ett nytt ulj och fostervattenprov. Då levde barnet fortfarande. Men ca 10 min senare skulle de göra ett ulj till och då fanns det inga hjärtljud längre. Jag är i v 20+0. Hur står man ut?? Barnet var så efterlängtat. Jag saknar dig....... På söndag ska vi in och föda fram det, jag vill inte... Jag vill att det ska leva och vara kvar i magen.

  • Svar på tråden Idag dog mitt blivande barn...
  • Tessan28

    Ja hur står man ut?? går igenom precis samma sak just nu. Vi födde fram vårt döda barn i Måndags.. var i v 20 då med.. Önskar verkligen att man slapp genomgå detta.. Men hur sk aman orka?? Hur går man vidare??

  • caroline 32

    Skickar en stor kram och jag är också en av dom som vet vad du går igenom och ska gå igenom.
    Mitt barn föddes förra måndagen den 16 november, min lilla flicka.
    Gör som många säger, ta med det som du vill ska vara från er, kameran och kom ihåg att inga frågor eller tankar är förbjudna eller konstiga. Alla vill vi ha det på vårt sätt och vi har våra egna tankar och frågeställningar.

    Jag har ännu inte titta på våra bilder men jag kommer göra det en dag. Vi fick med hand och fotavtryck hem och det är jättefina, små men så tydliga.

    Tänker på dej .....

  • Eriksfru
    Ellinor29 skrev 2009-11-22 09:44:25 följande:
    Hej! Jag vet vad du känner och går igenom. Jag skickar många styrkekramar till dig. Jag miste vårat barn i vecka 38. Mer kan du läsa om de på min press om du orkar. Jag vet att de inte är lätt och de kommer ta lång tid efter att återgå till ett vanligt liv. Men de är viktigt att ha nån att prata med och att få vara ledssen och gråta att våga visa sina tårar för andra. Och att de får ta den tid de tar. Jag har än idag dagar som är jobbiga och jag vill bara gråta. Många kramar från oss.
    Hej, jag skulle oxå gärna vilja läsa din press...men hur gör man då?
  • Eriksfru
    luli skrev 2009-11-20 18:08:30 följande:
    Var på ulj igår, då levde barnet men det såg inte bra ut, så vi skulle komma in idag för ett nytt ulj och fostervattenprov. Då levde barnet fortfarande. Men ca 10 min senare skulle de göra ett ulj till och då fanns det inga hjärtljud längre. Jag är i v 20+0. Hur står man ut?? Barnet var så efterlängtat. Jag saknar dig....... På söndag ska vi in och föda fram det, jag vill inte... Jag vill att det ska leva och vara kvar i magen.
    Jag går igenom samma sak som du...min tro och förvissning är att vår Engla är i himlen...och det är det enda som gör att jag orkar vidare. Och tacksamheten för de tre underbara barn vi har:) Guds gåvor.
    Jag förstår hur du känner.för en månad sen,5/11 fick jag likadant besked.På vanligt rutinultraljud i v19 fanns inga hjärtljud.och baby var liten som v 14.jag har burit ett dött barn i 5v.

    Det finns inga ord för den tomhet jag känner
    Det finns inga ord för den saknad jag har.
    Det finns inga ord för den önskan jag känner,
    min innersta önskan
    Att få ha dig kvar.

    Skriv å berätta hur det gick,känner mig så nere å ledsen,så tom...
    Kramar till dig från mig...
  • Tessan28

    Jag måste ställa en fråga? Vad anser folk. Är man mamma när man födde sitt döda barn i v 20?

  • luli
    Tessan28 skrev 2009-12-02 21:44:01 följande:
    Jag måste ställa en fråga? Vad anser folk. Är man mamma när man födde sitt döda barn i v 20?
    Jag anser mig som mamma till mitt döda barn, o vad andra anser skiter jag i!!!
  • luli

    Idag är det 2 veckor sedan min son somnade in i magen, och det är så jobbigt, hur orkar man gå vidare??? Vissa dagar har det gått ganska bra, men idag är det så tungt.... Jag går med en stor klump imagen hela tiden.. Jag har en underbar son hemma som gör livet lite lättare, han är helt underbar. Jag vet att det finns så många här inne som har gått igenom samma sak som jag, hur får ni vardagen att fungera??? Kram till er alla

  • Eriksfru

    Livet måste gå vidare,fast det känns sååå svart. Jag gick med morronrock de första två veckorna-nu har jag fått på kläderna iallafall...men det känns tungt ändå. Jag försöker se glädjen i våra älskligar här hemma och vara i nuet.ger dem allt,jag känner att jag måste leva för de levande,det hjälper. Sen måste vi få tid att sörja det barn vi förlorat.det älskade barn vi väntat. Om vi inte sörjer nu kommer det sen,så det är viktigt att ge det tid.

    Tomheten i magen tycker jag är värst,och så vänja sig vid tanken att framtiden blir inte som jag tänkt.Jag väntade på att bli mammaledig igen i mars,nu blir det inte så................ledsen!

  • tanten28

    jag vet hur ni kännermin dotter lovisa gick boprt förra året 22februari i vecka 18. man kommer vidare. vet inte hur men man gör det. jag ser mig som en stolt mamma till älskade lovisa. hon var så vacker. som sagt glöm inte kameran. det här klarar ni. kramar om er


    carpe diem
  • luli

    Imorgon ska vi träffa läkaren som gjorde FVP och upptäckte att vårat barn inte mådde så bra, han upptäckte även att våran son hade somnat in i magen. Vi ska förhoppningsvis få nägot svar varför det gick som det gick:( Jag har sådan ångest, mår så dåligt, saknar honom så himla mycket. Jag räknar fortfarande veckor... Det kommer jag nog göra till den dagen han skulle födas..

  • ulgu

    När vi var på UL fick vi veta att vår lille son hade skador som gjorde att han aldrig skulle kunna överleva. Vi blev tvungna att fatat beslutet att avbruta graviditeten. Jag "födde" vår lille pojke i v 19+3. Detta var den 24/8. Det känns som en evighet sen, men ändå som igår. Jag saknar honom så! Skulle bara haft 4 veckor till BF nu. Det är jobbigt! Den 14 januari lär bli en dag av fruktansvärd sorg!

    Jag hoppas att ni kan få besked om vad som hände. Det känns alltid bättre att veta än att spekulera.
    Många kramar!!!!

  • Oneesan

    Jag känner igen mig så i det ni skriver. Jag födde fram mitt döda barn i torsdags. I söndags kände jag att sparkarna upphörde och vi körde till sjukhuset, där gjorde de ett ul och såg att bebisen var död. Då låg jag bara och skrek kunde inte förstå vad som hänt.

    Nu har det börjat sjunka in, men hur går man vidare? Tomheten inom mig och panikkänslorna när jag tänker på min son i en kall kyl på sjukhuset. Hur kan det någonsin komma någon vardag igen?

Svar på tråden Idag dog mitt blivande barn...