Hur går man vidare efter sen abort? Fortsättningstråd

Finns det någon annan därute som ska eller precis har avbrutit en sen graviditet? På måndag och onsdag ska jag avbryta. Känner mig mest tom. Det enda jag kan tänka på nu är att bli gravid igen.

Förresten grattis Caroline

Tack ! Är mycket glad då vi gör ivf och det är mycket meck med det i sig. Nästa steg är vul på tisdag, hoppas på att få se ett hjärta då.

Upp i set blå, tänker på sej!

DS och hydrocefalus samt hjärtfel var det som fick oss att avbryta.

/ TS 

Vill också bara säga att jag självklart känner med er som går igenom detta nu... Det är en omänsklig process att behöva fatta ett beslut, vänta och sedan genomgå allt efterarbete på det. Jag sänder er allt jag har i form av kraft och mod. Vet att livet fortsätter... och att det brukar gå bättre nästa gång... Själv har jag fått tre barn till sedan mitt avbrytande i okt 09 och har nu 4 stycken små knoddar. Jag vet att det känns som ljusår bort när man är där ni nu är, men jag sa till min man senast här om dagen att det är galet vad tiden går fort i retrospektiv. Om man jämför med hur tiden sniglar sig fram under de första skälvande veckorna av en graviditet så har det gått väldigt fort så här i efterhand trots det vi var med om... En dag kanske det kan vara en tröst för er också. Jag satt också där med tanken om att aldrig någonsin få ett friskt barn igen.

LJUS 

Hej alla, hoppas jag också får vara med. Vi avbröt den 5 november när jag var i v 21. Vår lilla tjej hade ett hygrom, en vätskeansamling i nacken som blev större och spred sig till bröstkorgen. Vi gjorde en 2nd opinion där läkaren sa att det helt klart var ett genetiskt syndrom, troligen noonan's. Vi bestämde oss för att avbryta och jag födde fram en jättefin liten flicka. Det känns så hemskt jobbigt till och från och ibland tror jag att jag aldrig kommer att komma över det. Det var vår första graviditet och det tog 1,5 år. Det var sista försöket innan ivf, och nu har vi bokat en tid met kliniken. Jag lider verkligen med alla här, helt otroligt att vi har behövt gå igenom det, det känns så orättvist.

Beklagar så Chansa;((

Chansa beklagar verkligen. Det är så sorgligt. Om det är något genetiskt, ska ni ta några tester på er för att se om risken att få fler barn med avvikelsen? Eller var det av ren slump?

KiLi oj vilken skara du hunnit få! Tvillingar eller födde du dem en och en?

Först så blir det en obduktion på vår lilla dotter för att se om de kan hitta mer som inte stämmer.
De kommer göra en massa genetiska tester på henne, men det finns så många olika syndrom att jag nästan tror att vi aldrig kommer få svar på vad det var. Troligtvis så är det någon nymutation, alltså inget som vi bär på, men det finns en liten risk att det är något som vi båda är bärare på och då finns det en upprepningsrisk på 25%.
Så förhoppningsvis var det bara en slump.

Ja det blev tvillingtjejer ;) 2-äggs och olika som lingon och blåbär... Jag känner mig rik! och tro mig- DET GÅR SÅ FORT!!!!! Lova att skriva här när ni får era framtida barn!! Jag startade tråden i oktober 2009 och nu är livet väldigt annorlunda. Jag önskar er alla såååå mycket god vind på era vägar! Tittar in här och följer med då och då ;)

KRAMAR

Jag har varit inne o skrivit i den här tråden tidigare, men tänkte nu skriva några positiva rader om hur 2012 blev för mig och min sambo efter att ha haft ett skitår 2011. Jag blev gravid igen i slutet av januari. Efter en väldigt bra graviditet fysiskt sett, men ganska dålig psykiskt sett kom så vår helt underbara son 2 veckor före beräknad ankomst. 21 okt tittade han ut. Är alltså nu drygt 2 månader och jag känner sådan otrolig tacksamhet och lycka över att ha fått en frisk och underbar bebis efter allt tufft vi fick gå igenom 2011. Vinden vände för oss och jag önskar er alla ett bra 2013 för det är vi värda! Därför säger jag ETT GOTT NYTT ÅR! Stor kram