Kan tänka er att flytta tillbaka till erat hemland någongång i framtiden.

Tror aldrig jag kommer att flytta tillbaka för gott, men däremot tillbringa sommaren i Sverige. När man har bott länge utomlands inser man att det även finns en del ekonomiska aspekter, som kan påverka. T ex hur man pensionssparar, sjukförsäkringen osv. Om man läser deklarationsblanketten inser man att utländska förhållanden inte går att förklara i någon ruta och att man skulle åka på mer skatt än rimligt, eftersom ens förhållanden utomlands är annorlunda och inte går att översätta. 

SJälv var jag inte så sugen på att flytta tillbaka, men min man ville gärna få pröva på att bo i Sverige och ville att vi skulle vara jämställda med att känna till varandras rötter lika väl. Men väl hemflyttad igen så trivs jag förstås. Jag tror jag kan trivas nästan var som helst, för att vara ärlig. Det finns för och nackdelar med allt.

Jag håller dock inte med Likornaja om att det inte skulle finnas ett ekonomiskt motiv för att flytta till Sverige - för oss betydde flytten 10000 kr mer i månaden (med samma lönenivåer och boende/levnadskostnader). Vinsten satt bl a i lägre kostnader i Sverige för barnomsorg, bättre barnbidrag i Sverige, och att skattenivån var ungefär samma men att sjukförsäkringen ingår i skatten i Sverige, men skulle betalas till en privat försäkring i Nederländerna.
Sedan får man dock ha bra koll på skatteregler och pension osv när man flyttar - det kan bli otroliga krockar i skatteregler om det vill sig illa.

(I Nederländerna betalar man t ex ingen kapitalvinstskatt på sitt hus när man säljer det, och räknas nyckelbytardagen som dagen för husköp. I Sverige betalar man ju kapitalvinstskatt på huset, och här räknas husköpet från dagen man skriver kontrakt, medan betalningsdatum/nyckelbyte inte har med saken att göra. Vi hade tur - vi fick huset sålt och kontraktet påskrivet d. 28 dec i Holland, flyttade till Sverige den 2 jan, och kvinnan som köpt huset betalade och fick nyckeln den 12 jan.. Det betydde att vi inte behövde betala svensk reavinst på huset, då det enl. svenska regler var sålt innan vi flyttat, och dessutom skatteåret innan... Hade däremot 12 jan räknats hade vi varit tvungna att betala reavinstskatt på husförsäljningen!)

Vi kanske flyttar tillbaka dit en dag, eller någon annanstans. Just nu är vi fullt nöjda med att bo här, men i framtiden vet man ju aldrig.
Långt till släkten har man ju i vilket fall som helst om man har släkt i två länder. Nu behöver man ju inte heller ha nära till släkten bara för att man bor i samma land. Vi bor faktiskt närmre Holland än släkten i den ort där jag växte upp.. Vi har släkt här också, men den allra närmsta släkten bor faktiskt 9 timmars bilresa bort i Holland! I Sverige pratar vi 14-15 timmar i bil innan vi kommer till moster eller morfar. Man lär sig att leva med det, och det är ju underbart att det finns telefon och datorer nuförtiden. Man kan ju inte jämföra med hur Oskar och Kristina hade det när de emigrerade till Amerikat på sin tid..

Nej, jag kan inte tänka mig att bo i Sverige igen. Inte min man heller.

Däremot är vi inte främmande för att flytta till ett annat land.

Min man träffade jag utomlands. Han är alltsa inte svensk och jag flyttade innan pga studier och jobb. Tycker inte det var invecklat att flytta.

Saknar inte slâkten nämnvärt. Vi hörs pa telefon hela tiden så det kânns inte så långt bort.

Vi bor i Australien, jag har bott har i 9 ar och vara barn ar 3 ar och 16m. Vi ska flytta tillbaka iar.

Vi har ingen familj har och aven om vara vanner ar som familj sa ar det inte samma sak. Det var oerhort svart nar vi fick barn att inte ha stodet av familj och hjalpen som alla andra kompisar har fick som hade familjen nara. Det har verkligen varit kampigt.

Jag har tva systrar i sverige med tva barn var ocksa, alla i vara barns alder och de alskar varandra och pratar om sina kusiner och mormor och morfar hela tiden. Jag har en stor slakt, och aven om det ar skont att vara ifran dem nar familjepolitiken drar igang sa kanner vi att de positiva sidorna overvager.

Vi kmmer ocka finasiellt att ha det battre i Sverige. Har lever vi pa en inkomst sen barnen kom eftersom dagis ar sa dyrt och att ha dem pa dagis om jag jobbar betyder att min lon gor till att betala dagiset och inget annat. I sverige kan vi bada jobba (aven om det kommer vara tufft innan vi har jobbsakerhet i sverige) och barnen kan ga pa daigs och sluta klattra pa vaggarna hemma. Manga i Australien har mormor/farmor som tar hand om barnen nar dem jobbar, pa sa satt behover dem inte betala hutlosa dagisavgifter, men som sagt, vi har inte den lyxen.

Sen nar de blir aldre sa kommer skolan i sverige att vara battre kanner jag. De ar valdigt tidigt "lasta" har och nar dem ar 15ar maste de bestamma vad dem ska plugga pa universitetet for att se till att dem laser ratt amnen i high School. Vet ingen som har lyckats valja "ratt" vid den aldern. Sen ar det mycket elitism i skolorna har okcsa och mycket privatskolor. Det finns bra public schools men dem ar underfunded ofta och om dem inte ar det och ar rated som bra sa far man inte plats.

Boende har ar ocksa daligt. Har man inte rad att kopa eget (vilket ar nast intill omojligt i Perth var vi bor pga av mining boom) sa hyr man och hyr man har man inga rattigheter.

Sa hur som helst, vi flyttar tillbaka till Sverige detta ar nagon gang. Har fortfarande inte bokat biljetter eller hittat en flyttfirma. Men vi siktar pa Aug/Sep och kollar in en flyttfirma som en kompis anvande i Nov for samma flytt. Vi kommer att ta med oss personliga saker, klader och leksaker och lite kokssaker. Gissar pa att det kommer att ta upp kanske 5-6 m3 och kostar kring $4000-5000 AUD. Sen ska man betala biljetterna ocksa saklart och dem kommer kosta oss runt $6000 AUD.  Sa vara flytt kommer kosta oss over 50.000kr.

Jag bor i USA och har beslutat att flytta hem med min fem ariga son. Eftersom min son inte har nan kontakt med sin pappa, kanner jag att ha min familj hemma blir battre for oss. Men jag ar hur stressad som helst over hur det skall bli att komma hem, jobb, bostad, ja att fa allt funka och borja om igen. Men jag kanner att tiden ar ratt, min son far ett ar till pa dagis, innan det ar tid for skolan. Men det kanns just nu som ett oerhort stort steg, att borja om igen....

Vi börjar luta åt att flytta hem från Tyskland. Vi väntar barn nummer 2 och vi vet inte om vi pallar dagis, sjukförsäkringar och alla andra kostnader när 2:an kommer. Sjukförsäkring och barnomsorg är ju så mycket billigare i Sverige. Sen kan min man troligt hitta ett vettigt välbetalt jobb igen. Just nu är han hemmapappa med vår son och jobbet han har lönar sig knappt när dagis är betalt.

Samtidigt kommer vi ju sakna vädret. Och närheten till bergen och allt. Frågan som nu återstår är bara var i Sverige vi i så fall ska bosätta oss för Stockholm lockar inte direkt även om jag kommer därifrån.

Jag skulle val kunna tanka mig att flytta till Sverige igen, men bara om jag maste, och min (svenske) man vill inte alls tillbaka. Jag trivs bra har i UK och aven om den viktigaste slakten (las mormor, farmor och farfar) bor i Stockholm, sa ar de ju bara en kort flygresa bort. Vi har en del slaktingar i narheten, men de hjalper ju inte till med barnpassning etc, fast a andra sidan gar det latt att hitta barnvakter har. Vi har ett sommarhus i Sverige, sa vi ar dar en hel del anda, och har tack och lov inte behovt gora nagra ekonomiska overvaganden om var vi ska bo.

Nja, inte för att jag inte vill bo i Sverige, men jag pallar inte att flytta igen. Jag hoppas att vi kan åka hem varje sommar dock!

hmm..
ja jag skulle vilja flytta..till singapore.lol
saken är den att jag inte tycker om skolorna här i sverige.
De är för slappa,och ungarna lär sig inte respektera äldre,lärare osv..
Jag gick själv inte alla mina skolår här, inte min kille heller.
Lack of dicipline,ambitions...

Nej,är vi fortfarande kvar här några år till så blir det privat skola för henne.
Annars har sverige sina fördelar men också nackdelar.
Har man ett bra jobb och bor utomlands klarar man sig.
Här kan man klara sig även om inte man har det..det är ju bra! men,
jag vill visa för mina barn att hård arbete lönar sig, och vill inte att den bara ska nöja sig med vad den får liksom.
Det är tuffare utomlands, för att man inte får samma privilegier som här i sverige så lätt, men å andra sidan så driver det folk till att kämpa hårdare för att få leva ett bra liv. mentaliteten hos folk att de är mer ambitiösa och inte har nått emot att få jobba hårdare. känner inte samma sak i det här landet..

Nu är vi ju alldeles nyss utflyttade, sedan sex månader tillbaka, men rent spontant känner jag: absolut inte. I alla fall inte innan vår son som nu är fyra gått ut skolan. Jag tycker att det brittiska skolsystemet är betydligt bättre än det svenska och ger fler möjligheter efter examen (och även inför examen).

Ekonomiskt sett så skulle min sambo aldrig kunna komma upp i de lönenivåer han ligger på nu om vi inte bodde i UK eller USA så på så sett finns det inga rimliga skäl till att flytta tillbaka.

Dock saknar jag absolut familj och vänner, framförallt att kunna ha en nätverk av barnvakter runt omkring sig. Men även att ha personer som man delar kulturella och sociala referenser med. Naturligtvis växer man in och vänjer sig vid en ny kultur, men att inte ha en gemensam bakgrund tror jag alltid kommer att påverka mig.

Jag vill inte flytta tillbaka till Sverige som det ser ut nu. Men man vet ju aldrig. Min man hade nog gärna provat att bo i Sverige ett tag om jag velat det. Nu efter krisen har det blivit så billigt för mina släktingar och vänner att komma till oss så vi har haft en hel del besök de senaste året.
Det är nu 12 år sedan jag flyttade till Island så det känns ju mer som hemma än Sverige. Vet inte om vi skulle haft det bättre eller sämre ekonomiskt, antar att det hade blivit ungfär det samma. Dessutom så är det ju ett nordisk land och inte så stora kulturskillnader.

Just nu känns det inte som att vi kommer flytta tillbaks till Sverige, men man ska ju aldrig säga aldrig... Vi har bott här i  UK i 10 år i sommar och anledningen vi flyttade var att jag fick jobb. Både jag och min man är svenskar. Han lyckades också få jobb här.

Vår sexårige son är född och uppvuxen i UK - han känner sig nog mer engelsk än svensk (pratar dock flytande svenska).

Jag håller med föregående inlägg om att:

1. Engelska skolan är mycket bättre än svenska, barnen lär sig mer att stå upp för sig själva och det är mer ambition (vilket kommer behövas i framtiden om arbetsmarknaden förblir vad den är nu eller blir ännu tuffare)

2. Ekonomiskt går det säkert på jämt ut - högre lön och lägre skatt här, men högre barnomsorgskostnader, högre boendekostnader.

3. Vi saknar verkligen familjenätverket. Att inte ha mor och far föräldrar i närheten etc. Det har speciellt varit tufft de första åren när sonen var liten och vi aldrig kunde få samma avlastning som kompisar som har föräldrar i närheten kan få. Fast å andra sidan kan det bli likadant i Sverige ifall man bor i olika delar av landet, plus här får barnet en annan typ av kontakt med sina mor- och farföräldrar eftersom när de väl kommer på besök eller vi åker till Sverige så får de 1-2 veckor 24x7 konstant kontakt istället för en timme här eller där.

Det jag saknar mest från Sverige är: att kunna bada i en sjö eller hav på sommaren, den svenska allemansrätten (svamp och bärplockning) och att i Sverige springer barnen mer fritt omkring och leker medans här måste allting bokas in och barnen skjutsas.

Jag bor i Belgien sedan två år tillbaka, och kan knappt bärga mig tills jag får flytta hem igen. I början var det ok att bo här, men nu stör jag mig verkligen på allt med det här landet. Maten är dålig, vädret är trist, det är groteskt överbefolkat och vi har ingen regering. Vår plan är att flytta om 1.5 år, och även om det känns helt sjukt långt bort är det bättre än aldrig. Vi har ett barn på väg, och ingen familj här (min partner är australiensare), och jag kan inte sluta tänka på hur jobbigt det är att inte ha min familj i närheten för detta. Den högst begränsade mammaledigheten (3 månader!) känns helt absurd, och jag sörjer verkligen att jag inte kommer kunna njuta av den svenska föräldraledigheten, utan istället kommer vara tvungen att gå utan lön i 9 månader. 

Åh, Sverige. Som jag längtar tillbaka.

Nej, jag har inga planer på att flytta tillbaka till Sverige.  Jag har bott i USA i 16 år och trivs mycket bra.  Mina barn är födda här så det skulle bli en stor omställning för dem att flytta till Sverige.  Min man som är amerikan bodde i Sverige i drygt 4 år, men trivdes inte där så för oss lär det bli USA i fortsättningen också.  Skulle vi flytta så vore det nog mer troligt att det blev Nya Zeeland eller Australien än Sverige.