¤ Vilken sorts mammaroller och ev huvudansvarsområden har ni och era tjejer/fruar fått/tagit er sedan ni fick barn? Är det ngn skillnad?
¤ Känner ni igen rollerna från hur ni hade det innan ni blev föräldrar, eller är själva födandet och amningen (i de fall det ammas) den större faktorn för eventuell skillnad i rollfördelning?
¤ Hur blir ni bemötta av er omgivning, läggs stort fokus på att den ena av er födde och den andra inte?
Vad menar du med rollfördelning? Mammaroller har vi inte haft tidigare, så de är ju helt nya för oss båda två. Som individer är vi desamma som tidigare, tycker jag.
För större delen av omgivningen är det inget fokus alls på vem som födde dottern. Hon är vår, och vi är hennes mammor. BVC-sköterskan vet vem som är biomamma, men det är bara ett faktum i en journal, inget som påverkar hur hon bemöter oss och dottern.
Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara hur jag menar och jag förstår att jag var luddig. Tolka mig gärna fritt!
Jag känner i stort sett inga samkönade föräldrar, men däremot en hel del olikkönade föräldrar och där tycker jag mig ofta se ganska så stora skillnader på vilka roller i hemmet de har.
Dessa skillnader tycker jag sedan avspeglar sig i deras roller som mamma respektive pappa, mellan de olika familjerna tycker jag mig ofta kunna ana likheter i rollfördelningen och min hypotes är ju att skillnaderna är könsnormativa.
En rollfördelning som har förändrats för oss är att min fru har fått/tagit ett större ansvar för hemmet. Det har egentligen inte så mycket att göra med att hon är biomamma, utan mest med att hon är föräldraledig och hemma, medan jag jobbar. För oss har det varit viktigt att ta lika stor del i dottern och allt runt henne, och då har det blivit så att frun får ta mer av städ, tvätt och disk mot att jag jobbar. Nu jobbar jag hemma, så jag tar en hel del pauser för att byta en och annan blöja och umgås lite, och då kan frun passa på att tömma en maskin disk eller tvätt.
Vad gäller roller runt dottern så tar frun hand om mer bajs. Annars är det ingen större skillnad. När jag är hemma och ledig tar jag nästan alla matningar, men totalt sett blir det nog rätt lika. När vi är borta eller har gäster är det oftare jag som håller, bär, matar och byter, förmodligen för att vi mer eller mindre medvetet vill visa att jag faktiskt också är mamma. Det kanske släpper sen. Framför allt är det viktigt inför fruns släktingar, och inför "myndighetsfolk".
Eftersom båda våra barn har flaskmatats har det väldigt enkelt gått att dela på _allt_ runt barnen (vilket jag tror att vi gjort även om de blivit ammade). Vi har matat, nattvakat, tröstat, nattat, bytt blöjor och lekt i samma utsräckning. När blöjor och matning slutade vara supergulligt ( 
) hamnade vi spontant i en varannangångs-ordning som vi fortfarande håller, varannan blöja, "passning" varannan natt och så vidare...
Barnen kommer lika ofta till oss båda för tröst och föredrar inte någon av oss mer (förutom i perioder, när en varit hemma mer blir hon populärare tex).
Vad det gäller "hemarbetet" har jag innan vi fick barn varit sämre på det (hrm...) men tycker att vi nu delar det 50/50 (eller 45/55 iallafall? ). Den som har varit föräldraledig för tillfället har nog dragit ett lite tyngre lass precis då. Annars gäller "varannan gång" ofta där också! 
Omgivningen har i väldigt liten utsträckning brytt sig om vem som fött vilket barn. Ett fåtal korkade kommentarer av typen "åh, har du äntligen fått en egen" eller "ja det är klart, du är ju hans riktiga mamma" har vi fått, men inte från någon som vi bryr oss om. Vården har ibland haft svårt att på en gång fatta att ett barn kan ha två mammor, men när de fått koll på det har det aldrig varit ett ämne.
Lycka till med er lilla bebis (som väl ska komma snart?)!
Jag födde vårt barn. Men sedan vi kom hem från bb har det inte haft någon större betydelse. Detta trots att jag ammade barnet i sju månader. Vi har delat på de typiska "mammagrejerna" (som att laga mat, städa, plocka, byta blöjor osv) och på de traditionella "pappagrejerna" (springa runt och busa, kasta med barnet, leka vilt, tvätta fönster, tvätta bilen osv). Jag tycker det är lite sorgligt att många har svårt att föreställa sig en familj utan klassisk uppdelning i en mammaroll och en papparoll. Vi homopar har en enorm fördel, vi kan dela upp alla uppgifter kring hem och barn som vi vill utan att behöva vara låsta i traditionella mönster.
Hej!
Våra roller är nog ungefär som innan vi fick barn - vi är nog väldigt "jämställda". Vår lilla dotter tyr sig lika mycket till oss båda, visst har hon haft favoriseringsperioder men det har alla barn oavsett föräldrar. Största skillnaden i rollerna beror nog på vem som är föräldraledig, vi delar lika och det är nog att rekommendera.
Fokuset eller frågor på vem som fött tycker jag mest har varit från utomstående. Känns bra att dom frågar hur vi fick barn osv eftersom vi vill vara öppna med det för vår dotters skull i framtiden. De som frågar är ju människor som många ggr har egna barn (blivande kompisar) eller som på annat sätt kommer att finnas i vår närhet när vår dotter växer upp. Visst frågar människor men jag kan inte säga att det "läggs stort fokus" på det. Mycket blir nog vad man gör det till själv. Vi har varit tydliga med att det här är vårt barn och att vi bägge två är mammor.
För oss har det inte spelat någon som helst roll i vardagen med vår son att det var jag som födde honom. Vi delar på allt kring sonen tack vare att frun jobbar skift och kan vara med alla tider på dygnet fast olika dagar, samt att vår son flaskmatades. Flaskmatningen var dock inget aktivt val utan ett nödvändigt ont. Men så här i efterhand ser vi att det gav min fru en stor fördel i kontakten med vår son.
Oj, det låter så enkelt för alla när jag läser kommentarerna ovan. Vi diskuterar detta med roller en hel del faktiskt. Det går inte att komma ifrån att jag som bio-mamma och ammande har ett visst försprång. Det är viktigt för vår sons andra mamma att få känna att hon har egen tid och får tid att knyta an. Jag får tänka på att jag inte självfallet har rätt att fatta alla beslut bara för att jag har fött vårt barn och innan adoptionsprocessen har gått igenom så är det självfallet lätt att känna frustration och underläge för den som inte har fött barnet. Man får hjälpas åt och uppmuntra varandra mycket.
Vår/min upplevelse är förstås inte allas, men ja, jag tycker att det har varit lätt. Framför allt av tre skäl, tror jag.
Dels är vår dotter flaskmatad, så frun har inte amningsförsprånget. Dels jobbar jag hemma och kan ta mycket tid med dottern trots att jag jobbar och frun är föräldraledig. Och dels har jag längtat efter den här ungen så vansinnigt och så länge att graviditeten inte innebar att min fru fick ett försprång gentemot mig, utan snarare att hon knappade in lite på det försprånget jag redan hade.
Det är härligt att höra Presens indikativ! Tror säkert att flaskmatningen spelar in. Ingen av oss har haft problem med anknytningen eller att känna starka band. Det handlar mer om att känna sig lika viktig och behövd.
Vi gjorde så att min fru var hemma med oss i 7 veckor. detta för att vi skulle lära känna vårt barn tillsammans. Detta gjorde att det inte vara var bio-mamman som viste vad olika skrik betydde, vad som ska finnas i en skötväska och att vi kunde dela på nätterna. Bio-mamman ammade i nästan 4 månader men gav upp för att kunna få sova.. När vi gick över till ersättnning blev livet klart enklare oh ev. lite mysigare för medmamman.
Men jag tycker inte att själva ammandet berättigad bio-mamman till några speciella fördelar på något plan.
Menar ändå att det är viktigt att ventilera alla tankar och upplevelser som man inte är förberedd på. Det är så starka känslor i omlopp och det gäller ju även för par där båda är biologiska föräldrar. Heterokompisar vittnar om pojkvänner som känner sig utanför, kontrollerade och icke behövda. Det är ju självklart att tjejen har ett ansvar här, men hur man reagerar är ju helt individuellt. Om man redan innan man får barn har en benägenhet att t.ex. känna sig utanför så är antagligen risken att detta förstärks stor när bebisen kommer. Vid ett tillfälle slogs jag och min tjej helt öppet om vem som skulle dra barnvagnen. Hur barnsligt som helst kanske och vi skrattar mycket åt oss själva. Jag kan sakna tiden innan vår bebbe gjorde entré ibland, för då fick jag alla kramar och första godmorgon-pussen, he, he!
när jag som biomamma slutade va föräldraledig fck jag HELA TIDEN frågan om hur min fru klarade det. Går det bra? Hu känns det för dig? Kan du släppa på kontrollen?
Första natten som min fru skulle vra ensam föräldraledig sov jag hela natten och vaknae inte när Mir vaknade och skrek... Det tcker jag smfattar allt i en meninng.