• 3 hjärtan

    I väntan på att föda vårat barn som inte kommer överleva... v 22

    Igår gick mitt vatten... har haft mycket problem med blödningar, sammandragningar och lågt sittande moderkaka denna graviditet, men läkarna har hela tiden varit positiva trots alls. Barnet har aldrig varit påverkat av det som skett runt det.. men så igår gick vattnet... Ligger nu inlagd på kvinnokliniken, läkarna ger inte bebisen mycket hopp alls, utan jag får antibiotika för att själv inte bli sjuk.

    De gör inte någonting för att förhindra ett värkarbete, det är för tidigt för insatser om barnet kommer nu... de sätter heller inte igång mig, utan jag ska ligga här och bara vänta... det kan hända alltifrån nu till om ett par veckor eller den lilla minimala chansen som säger att det finns de som klarar sig... Dessutom kommer jag snart bli hemskickad, för de menar att jag inte är akut på något vis, och de kan ändå inget göra... utan då får jag komma tillbaka varannan dag för blodprov så man ser att jag inte får infektion....

    Jag vet inte hur jag ska hantera det här... hur ligger man så här och bara väntar?

    Vad händer sen? Hur går förlossningen till? Vad händer efter förlossningen? Får man begrava ett så tidigt fött barn? Tankarna snurrar i mängder...

    Är nu i v 22 (21+3)

  • Svar på tråden I väntan på att föda vårat barn som inte kommer överleva... v 22
  • 3 hjärtan

    Har varit inne på sjukhuset nästan hela dagarna sen jag blev utskriven i söndags, massor av provtagningar och det tar tid att hitta rätt medicinering... har fruktansvärt ont i benet och går på starka smärtstillande... läkarna tycker inte om placeringen på proppen och har diskuterat att operera in ett nät över venen så inte proppen tar sig till lungorna... har dessutom höga infektionsvärden, dock inte bakteriella, men har inte värdena gått ner till fredag ska jag skickas för utredning till gyn så det inte är något i livmodern...

    Med proppen har det blivit så mycket tider att följa och passa, så både jag och min man är alldeles utpumpade... vi hade behövt tiden för att ta det lugnt hemma och få sörja, istället fylls hela dagarna av olika tider med läkare, provtagningar och annat ovanpå kurator, begravningsentreprenör, präst....

    På måndag kl 15.30 ska vi till patologen och klä Melker och göra honom färdig inför begravningen, det blir det sista vi kan göra för honom, och sista gången vi ser honom.

    De har påbörjat en jättestor utredning på blodproppen så de ska veta om jag behöver livslång medicinering eller bara en tid nu och om det finns risker för mig i framtiden om/när vi vill försöka få barn igen... det är bara för mycket.

  • onoff
    3 hjärtan skrev 2010-06-02 23:15:08 följande:
    Har varit inne på sjukhuset nästan hela dagarna sen jag blev utskriven i söndags, massor av provtagningar och det tar tid att hitta rätt medicinering... har fruktansvärt ont i benet och går på starka smärtstillande... läkarna tycker inte om placeringen på proppen och har diskuterat att operera in ett nät över venen så inte proppen tar sig till lungorna... har dessutom höga infektionsvärden, dock inte bakteriella, men har inte värdena gått ner till fredag ska jag skickas för utredning till gyn så det inte är något i livmodern...

    Med proppen har det blivit så mycket tider att följa och passa, så både jag och min man är alldeles utpumpade... vi hade behövt tiden för att ta det lugnt hemma och få sörja, istället fylls hela dagarna av olika tider med läkare, provtagningar och annat ovanpå kurator, begravningsentreprenör, präst....

    På måndag kl 15.30 ska vi till patologen och klä Melker och göra honom färdig inför begravningen, det blir det sista vi kan göra för honom, och sista gången vi ser honom.

    De har påbörjat en jättestor utredning på blodproppen så de ska veta om jag behöver livslång medicinering eller bara en tid nu och om det finns risker för mig i framtiden om/när vi vill försöka få barn igen... det är bara för mycket.
    Usch vad hemskt!!! Finner inga ord, vet inte vad jag ska skriva... Tycker så synd om er! Tänker på er ofta och undrar hur ni har det!
    Stor kram!!!
  • Maria84
    3 hjärtan skrev 2010-06-02 23:15:08 följande:
    Har varit inne på sjukhuset nästan hela dagarna sen jag blev utskriven i söndags, massor av provtagningar och det tar tid att hitta rätt medicinering... har fruktansvärt ont i benet och går på starka smärtstillande... läkarna tycker inte om placeringen på proppen och har diskuterat att operera in ett nät över venen så inte proppen tar sig till lungorna... har dessutom höga infektionsvärden, dock inte bakteriella, men har inte värdena gått ner till fredag ska jag skickas för utredning till gyn så det inte är något i livmodern...

    Med proppen har det blivit så mycket tider att följa och passa, så både jag och min man är alldeles utpumpade... vi hade behövt tiden för att ta det lugnt hemma och få sörja, istället fylls hela dagarna av olika tider med läkare, provtagningar och annat ovanpå kurator, begravningsentreprenör, präst....

    På måndag kl 15.30 ska vi till patologen och klä Melker och göra honom färdig inför begravningen, det blir det sista vi kan göra för honom, och sista gången vi ser honom.

    De har påbörjat en jättestor utredning på blodproppen så de ska veta om jag behöver livslång medicinering eller bara en tid nu och om det finns risker för mig i framtiden om/när vi vill försöka få barn igen... det är bara för mycket.
    Men vännen, ska det aldrig ge med sig?!
    Ni hade behövt tiden till att bearbeta sorgen ju Nu får det vara bra för er del med allt.
    Jag tänker på er så mkt!

    Många varma kramar!
    Mamma till Liam 030605 & Lucas 080127 & ängeln Lillebror 090507
  • Nallepuhmamma

    TS

    Fy fasne vad ledsen man blir när man läser detta.
    Synd ni skall behöva få allt detta på en och samma gång
    Lider med er.
    Massa kramar!

  • LurvensFrö
    3 hjärtan skrev 2010-06-02 23:15:08 följande:
    Har varit inne på sjukhuset nästan hela dagarna sen jag blev utskriven i söndags, massor av provtagningar och det tar tid att hitta rätt medicinering... har fruktansvärt ont i benet och går på starka smärtstillande... läkarna tycker inte om placeringen på proppen och har diskuterat att operera in ett nät över venen så inte proppen tar sig till lungorna... har dessutom höga infektionsvärden, dock inte bakteriella, men har inte värdena gått ner till fredag ska jag skickas för utredning till gyn så det inte är något i livmodern...

    Med proppen har det blivit så mycket tider att följa och passa, så både jag och min man är alldeles utpumpade... vi hade behövt tiden för att ta det lugnt hemma och få sörja, istället fylls hela dagarna av olika tider med läkare, provtagningar och annat ovanpå kurator, begravningsentreprenör, präst....

    På måndag kl 15.30 ska vi till patologen och klä Melker och göra honom färdig inför begravningen, det blir det sista vi kan göra för honom, och sista gången vi ser honom.

    De har påbörjat en jättestor utredning på blodproppen så de ska veta om jag behöver livslång medicinering eller bara en tid nu och om det finns risker för mig i framtiden om/när vi vill försöka få barn igen... det är bara för mycket.
    men fy, och så ung och med sånna problem. jag lider verkligen med dig!
    Längtar ♥BF~101001♥ futurum-nobis-est.blogspot.com
  • 3 hjärtan

    Ikväll mår jag så sjukt dåligt, jag har gråtit så jag har inga tårar kvar, ändå fortsätter jag gråta till jag har fysiskt ont. Vi har bröllopsdag idag, återigen en högtidsdag vi inte orkar fira det minsta.
    Jag känner att allt är mitt fel ikväll... kan inte se det på något annat sätt... det var min kropp som födde honom...

  • FannyGioia
    3 hjärtan skrev 2010-06-04 00:20:36 följande:

    Ikväll mår jag så sjukt dåligt, jag har gråtit så jag har inga tårar kvar, ändå fortsätter jag gråta till jag har fysiskt ont. Vi har bröllopsdag idag, återigen en högtidsdag vi inte orkar fira det minsta.
    Jag känner att allt är mitt fel ikväll... kan inte se det på något annat sätt... det var min kropp som födde honom...


    Det var inte ditt fel på något sätt. Du gjorde allt du kunde för honom.
  • jennyfer
    3 hjärtan skrev 2010-06-04 00:20:36 följande:

    Ikväll mår jag så sjukt dåligt, jag har gråtit så jag har inga tårar kvar, ändå fortsätter jag gråta till jag har fysiskt ont. Vi har bröllopsdag idag, återigen en högtidsdag vi inte orkar fira det minsta.
    Jag känner att allt är mitt fel ikväll... kan inte se det på något annat sätt... det var min kropp som födde honom...


    Stackars, stackars er... Jag har läst alla dina inlägg och sett din förtvivlan, längtan efter er lilla son, din kamp för att få all nödvändig hjälp från sjukvården även då ni möttes av skepsis för man ansåg att inget gick att göra. Ni gav inte upp utan försökte allt vad ni kunde. Mer än sitt allra bästa kan man inte göra och även hur jävla surt det än är så räcker det inte alltid. Men det finns inget mer som ni hade kunnat göra. Det är inte rättvist och det gör inte mindre ont för det, men glöm aldrig det!

    Även om det här inte hjälper er, får er att må det minsta bättre så är ni så otroligt starka. Det känns säkert inte så nu - jag vet inte, men ni känner er säkert svagast i världen - men ni ger inte upp, ni kämpar på så gott ni kan och det är det som gör er starka - att orka ta en timme till, en dag till i taget fast man egentligen inte orkar. Och det kommer att vända. Det kommer aldrig att bli som förut, men det kommer att bli bättre. Det är nu ni har det allra värst. Det kommer att ta tid och med myrsteg, men det kommer att vända.

    Stora varma kramar...!
  • FamilyFamily
    3 hjärtan skrev 2010-06-04 00:20:36 följande:

    Ikväll mår jag så sjukt dåligt, jag har gråtit så jag har inga tårar kvar, ändå fortsätter jag gråta till jag har fysiskt ont. Vi har bröllopsdag idag, återigen en högtidsdag vi inte orkar fira det minsta.
    Jag känner att allt är mitt fel ikväll... kan inte se det på något annat sätt... det var min kropp som födde honom...


    Kramar om
  • 3 hjärtan
    jennyfer skrev 2010-06-04 09:46:22 följande:
    Stackars, stackars er... Jag har läst alla dina inlägg och sett din förtvivlan, längtan efter er lilla son, din kamp för att få all nödvändig hjälp från sjukvården även då ni möttes av skepsis för man ansåg att inget gick att göra. Ni gav inte upp utan försökte allt vad ni kunde. Mer än sitt allra bästa kan man inte göra och även hur jävla surt det än är så räcker det inte alltid. Men det finns inget mer som ni hade kunnat göra. Det är inte rättvist och det gör inte mindre ont för det, men glöm aldrig det!

    Även om det här inte hjälper er, får er att må det minsta bättre så är ni så otroligt starka. Det känns säkert inte så nu - jag vet inte, men ni känner er säkert svagast i världen - men ni ger inte upp, ni kämpar på så gott ni kan och det är det som gör er starka - att orka ta en timme till, en dag till i taget fast man egentligen inte orkar. Och det kommer att vända. Det kommer aldrig att bli som förut, men det kommer att bli bättre. Det är nu ni har det allra värst. Det kommer att ta tid och med myrsteg, men det kommer att vända.

    Stora varma kramar...!
    Tack... ditt svar värmde mycket... vissa dagar är så fruktansvärt mycket värre än andra, även om alla dagar ännu är jobbiga, och jag önskar så att vi inte behövde gå igenom det här, att det är en mardröm som vi snart ska vakna ur.

    Idag har vi sett ut gravplats till Melker och bestämt musik till begravningen. Så var vi på sjukhuset på morgonen igen, provtagning igen... nu verkar det som att mina infektionsvärden börjar sjunka iaf... men smärtan i benet sitter kvar. Önskar vi får en lugn helg där vi bara kan vara hemma nu...
  • Froggis76

    beklagar så det ofattbara som ni har varit tvugna att gå igenom. Hur mycket ska en människa behöva klara av?
    Jag lider så med er.

    Massor av styrkekramar

    //Ängeln Robins mamma

  • Bohman
    3 hjärtan skrev 2010-06-04 00:20:36 följande:

    Ikväll mår jag så sjukt dåligt, jag har gråtit så jag har inga tårar kvar, ändå fortsätter jag gråta till jag har fysiskt ont. Vi har bröllopsdag idag, återigen en högtidsdag vi inte orkar fira det minsta.
    Jag känner att allt är mitt fel ikväll... kan inte se det på något annat sätt... det var min kropp som födde honom...


    jag vet att det känns som om det är sitt eget fe,
    har jag gjort något jag inte bordé?
    Vad har jag ätit?
    Rensade jag kattlådan?
    Man snurrar sig blå av alla dessa frågor, men det var inte du gumman...
    Det som hände kunde inte du påverka alls.
    Det du gjorde, det var att verkligen kämpa, kämpade in i det sista.
    Du gav inte upp, en otrolig kämpe, de är vad du är!!!!
    *kramar*
    ♥(¯`°?.¸ ♥ www.mammabohman.blogg.se ♥¸.?°´¯)♥
  • LurvensFrö
    3 hjärtan skrev 2010-06-04 15:57:44 följande:
    Tack... ditt svar värmde mycket... vissa dagar är så fruktansvärt mycket värre än andra, även om alla dagar ännu är jobbiga, och jag önskar så att vi inte behövde gå igenom det här, att det är en mardröm som vi snart ska vakna ur.

    Idag har vi sett ut gravplats till Melker och bestämt musik till begravningen. Så var vi på sjukhuset på morgonen igen, provtagning igen... nu verkar det som att mina infektionsvärden börjar sjunka iaf... men smärtan i benet sitter kvar. Önskar vi får en lugn helg där vi bara kan vara hemma nu...
    *kramar om*
    Gråter

    skönt att värdena sjunker iaf, hoppas på mer positivt för dig snart!
    Längtar ♥BF~101001♥ futurum-nobis-est.blogspot.com
Svar på tråden I väntan på att föda vårat barn som inte kommer överleva... v 22