• Ignalina

    Min syster

    Idag ringde min lillasyster, störtgråtandes. Hon och hennes kille hade varit på ett tidigt ultraljud eftersom hon var osäker på senaste mens. I lilla magen låg två små små fostrar - vilken lycka! Men lyckan förvandlas till sorg i loppet av få sekunder då det konstaterades att bebisarna inte hade någon hjärtaktivitet. Så oväntat. Så orättvist. 

    Min syster var i vecka 10. Bebisarna hade rätt storlek för vecka 10 så hjärtat måste ha stannat precis.

    Jag är i vecka 28. Väntar mitt 3. barn. Vi var så lyckliga att vi var gravida samtidig. Och gud va mysigt vi skulle ha det i julen med våra magar, min stor och hennes liten. Nu skäms jag nästan för min mage, min mage som tar så mycket plats, som stickar fram som en provokation.

    Hur kan jag stötta min syster på bästa sätt? Vi bor tyvärr inte i samma land men vi ska fira jul tillsammans, hela familjen. Vi kommer ju definitivt prata mycket. Men hur ska jag bete mig, allt jag säger känns ju som ett hån med tanke på att min mage växer och hon inte fick uppleva den glädjen, åtminstone just nu. 

    Känns som allting är mycket svårare bara för att det är jul Gråter.
     

  • Svar på tråden Min syster
  • MissCM

    känn inte att din lycka måste vara mindre för det ! hon älskar ju dig och är säkert jätte glad för att din mage är där och växer ! klart det är hemskt men försök att bara vara glad och posetiv och säga till henne att inte vara ledsen hon får säkert barn en vacker dag om hon vill så kan dom ju försöka igen men känn inte att du inte får vara glad för din mage att det är orättvist låt henne njuta med dig ! och stötta henne så mkt du kan =)

  • Tida77

    MissCM, du har aldrig haft missfall eller förlorat barn va?
    Att en med stor mage säger till någon att "inte vara ledsen för hon får säkert barn en vacker dag och de kan försöka igen" tror då inte jag är ett bra sätt... (Jag kan ju ha fel, jag har aldrig haft mf, min son dog efter födseln)

    Ignalina, det viktiga tror jag är att du finns där för din syster. Krama om henne. Låt henne berätta. Gråt med henne om hon gråter. Säg att du är ledsen, och framför allt,
    bagatellisera det inte. vifta inte bort det eller säg någon korkad kommentar om att det var ju tur att det var så tidigt eller nåt sånt. (verkar inte på din TS att du skulle säga nåt sånt, men tro mig, det är inte ovanligt med liknande kommentarer)
    Låt din syster styra. Många tycker det är jobbigt med gravidmagar och nyfödda, men jag tycker oftast tvärt om. Att hålla en annan bebis är en lisa för min själ, det ger mig hopp om livet liksom. Så det beror ju på hur din syster är som person och hur hon tar det.

    Kanske någon som haft mf har bättre eller andra råd, men såhär tänker jag i alla fall.

  • BymBym

    Jag fick missfall och en av mina bästa vänner berättade att hon var gravid ungefär samtidigt. (hon visste inte om mitt missfall) jag blev jättearg på henne men visade ingenting. Jag fattade att det givetvis inte var hennes fel men det kändes så orättvist. När jag varit arg färdigt, efter någon vecka, kunde jag glädjas åt hennes graviditet.

    Alla är vi olika och sörjer på olika sätt. Finns där för henne men låt henne bestämma om hon vill prata.

Svar på tråden Min syster