• Chockocola

    Någon som har en "chinchilla"?

    Funderar på att köpa en, men vet inte alls hur dom funkar. Är lite allergisk..men vet inte om man kanske klarar sig med dom djuren..


    Har hört att man ska ha två helst. Hur stora burar ska dom ha? Hur länge lever dom?


    Är dom keliga? Om någon vet nåt får ni gärna dela med er av infon...

  • Svar på tråden Någon som har en "chinchilla"?
  • KMJ

    Inte jag men systers barn har. Riktigt stor bur ska de ha, på höjden så att de kan klättra. Min syster är allergisk mot katter men klarar dessa. Det är inget för mindre barn då jag fattat som att man måste jobba lite mer med dom för att hålla dem tama.

  • Peaches82

    Jag hade en för längesen. Hade som sagt bara en men det låter vettigt att dom ska vara minst två då jag tror dom är flockdjur. Chinchillor ska ha framförallt höga burar tror jag med pinnar och hyllplan som dom kan hoppa på. Vet att dom lever länge men inte hur länge. Tyckte det var ett kul husdjur, väldigt intelligent och aktiv. Man måste släppa ut den fritt i lägenheten ofta, dom mår inte bra av att sitta i buren för mycket utan behöver hoppa omkring och studsa mot väggarna=). Inte helt lätt att fånga in den sen vill jag minnas hehe=). Min kunde vara kelig ibland, hon tyckte om att bli kliad under hakan kommer jag ihåg men mest gillade hon att hoppa omkring och ställa till med sattyg. Hon käkade på sladdar, suddigum, blommor m.m =S. Dom ska ha en skål med sand i buren också som dom rullar sig i. Det finns i djuraffären, och så åt hon nån speciell chinchillapellets också. Hur som helst ett kul husdjur, men inget jag skulle rekomendera till ett mindre barn...

  • First time

    Jag har haft två stycken och jag är pälsdjursallergiker (dock funkar vissa djur). Dom är väldigt gulliga men dom skitar ner något alldeles otroligt med sin sand och är man känslig mot damm så rekommenderar jag dom inte, då man har sågspån och hö till dom. Sen när man väl släpper ut dom så tuggar dom på ALLTTungan ute Buren jag hade var ett omgjort datorskåp, tror att den var 90 cm bred, 60 cm djup och ca 155 cm hög. Mina var inte så jättekeliga, det är rätt egensinniga djur och har man två så är det nog lite svårare att få dom tama. Fast jag fick mina när dom var vuxna så det kan ha berott på det... Dom kan leva i upp till 20 år. Det är absolut inga barnvänliga djur, då dom lätt blir stressade och då lätt kan skada sig. Dessutom är dom nattdjur.

  • Chockocola

    Tack för infot. Vill ju ha nåt lite större än mus o hamster, så det låter ju bra med dessa djur då. Fast just det med stor bur kan ju va ett problem, bor i lägenhet...
    Men får fundera ett tag tillFlört

  • delifi2

    vi har en chincilla och vi har satt plexiglas längst ner så det inte skvätter ut sand elelr nåt annat. men lite bajs kommer det ut trots allt eftersom han bajsar på hyllplanen.
    Han tuggar inte på så mycket när han är ute ur lägenhten.
    Han är van vid småbarn eftersom han står i barnens rum.
    Tyvärr har vi bara en menhan är väldigt gossig

  • lunapark
    KMJ skrev 2011-01-15 19:33:49 följande:
    Inte jag men systers barn har. Riktigt stor bur ska de ha, på höjden så att de kan klättra. Min syster är allergisk mot katter men klarar dessa. Det är inget för mindre barn då jag fattat som att man måste jobba lite mer med dom för att hålla dem tama.
    Och som alla djur så måste de få komma ut flera timmar per dag och springa av sig och få varierande omgivning.
  • First time

    Som sagt, det kan bli dyrt om ni hyr lägenheten. Jag hade mina när jag bodde i en etta och dom käkade både på lister och tapeter, något vi inte märkte förrän vi skulle flytta och såg skadorna... Sen bet dom sönder min dåvarande sambos laddare också, inte så populärt

    Jag har haft kanin, marsvin, möss, chinchillor, undulater och dvärghamster. Det roligaste djuret av dom var dvärghamstern. Även om alla var underbara på sitt sätt

  • delirium

    De är flockdjur så de SKA vara minst två st, de lever ganska länge, 10-15 år. 
    De är ganska skygga av sig och kan vara lite svårare att tämja än typ kaniner och marsvin men de kan absolut bli tama. Om du ska köpa så välj en seriös uppfödare, då får du djur som blivit hanterade, de som kommer från djuraffär är ofta ohanterade och helt omöjliga att få tama(tyvärr).
    Ett annat alternativ är ju råttor, de är väldigt intelligenta och blir otroligt tama.  

  • delirium

    sen ang. allergin så är det ju individuellt, du får leta på någon med chinchilla du kan hälsa på innan du skaffar en 

  • deac

    Har också haft chinchilla en gång i tiden. Vi blev rekommenderade i djuraffären att köpa en papegojbur till den så att den kunde hoppa och klättra på höjden. Den var ute och sprang dagligen i lägenheten och som många skrivit så kan den bita på både sladdar och dra i tapeter, speciellt bakom tex soffan där man inte kommer  åt den. Vår tyckte om attt kela en liten stund. De är väldigt snabba djur så man får överlista dem när de ska in i buren igen. De är nattdjur. Vi täckte över buren med en skynke dagtid och tog bort det på eftermiddan/kvällen. Vi hade en ganska stor glasburk som vi la ner i buren och hade sanden i. Chinchillan kröp in i hålet och rullade sig i burken och den mesta sanden stannade kvar där inne. Innan så var sanden över halva golvetFlört.

  • Flissi

    jag hade två stycken, den ena fick jag som vuxen & den lille köpte jag som bebbe.
    Båda var tama & keliga.
    Den gamle var jättereserverad mot den nya när den kom & gömde sig i sin låda 2 dagar innan hon kom fram & fräste.
    Innan jag skaffadeden lille hade jag fått en hane, men tyvärr dog han troligen av stress, han var alldeles tovig/smutsig/diarre :( Jag fick honom på en parkeringsplats , och när jag senare ringde svarade ingen, när vi kom hem satta jag hans bur brevid min, men senare på kvällen va han död.
    (ringde vet,men de trodde han va så stressad att de inte tyckte jag skulle ta dit honom just då utan vänta tills hand ruckit & lugnat sig)

    Men iallfall de två jag hade ihop sen var kompisar. Den gamle va lite argsint & försökte man ta henne ur huset anföll hon alltid. Men ute på golvet eller i buren kunde man ta henne.
    Båda mina tugagde på sladdar...
    Inget annat.
    Båda var kompis med min hund, och han fick gärna slicka på dem. Så ibland satt de & såg ut som blöta ulltussar.
    Skitade ner gjorde de.
    Jag gav senare bort mina pga. platsbrist när jag flyttade. Tyvärr var hennes hundar inte lika snälla som min utan hade fått upp dörren till buren & skrämt/bitit ihjäl båda två :(

    Men ja, jag tycker de är mysiga djur om man har plats & tid att låta dem rasa av sig.

Svar på tråden Någon som har en "chinchilla"?