Min 8 åriga dotter är kär i en flicka.

Vi i den äldre generationen (jag menar alltså äldre än dagens ungdomar :) är inpräntade till att tro och tycka att sexualitet - dvs HOMO- och BIsexualitet då - är något som man inte kan vara klar med förrän man har passerat i alla fall grundskolan. Leta upp era gamla biologiböcker så får ni se! Där har ni (i samma kapitel där incest och pedofili beskrivs) fått läsa att ni inte behöver ta känslor för det andra könet på allvar, det är högst sannolikt bara en övergående fas... Detta i kombination med en heteronormativ fostran (Vilken kille är du kär i? Vad tror du att din framtida man kommer att jobba med? Hur ser din drömkille ut?) har gjort att många av oss blivit just sena med komma underfund med vilka vi är och vilka vi faktist får känslor för.

Detta gör förmodligen också att några av oss blir obekväma med att en mamma tror sig veta att sin dotter är lesbisk och har förmågan att bli kär i tjejer redan när dottern bara är 8 år..

Hur många av er hade känt er obekväma om mamman förutsatt att tjejen var heterosexuell? 

PS
TS - tiderna förändras och håller på att förändras än mer. Din dotter kommer säkert att få känna på lite motstånd, men det är svårt att mobba någon som är rak i ryggen och stolt över sig själv. Jag jobbar på en högstadieskola där vi för första gången har en öppen flata och en öppen bög i 9:an respektive 8:an (och en öppen flata bland lärarna; undertecknad). De är accepterade, no big deal.

 

Jag tycker du ska vara försiktig med benämningar i det här fallet.

Din dotter är bara 8 år, och jag tycker varken det är en ålder för pojkvänner eller flickvänner.

Uppmuntra din dotter att bli kompis med och leka med tjejen istället, de kan säkert ha roligt tillsammans som vänner! 

Det verkar lite som att du vill att din dotter ska vara lesbisk och att den andra åttaåringen ska bli hennes flickvän? Låt barn vara barn liksom... 

Ojoj :) Jag har aldrig sagt att min dotter skulle vara lesbisk!! Vad jag har misstänkt är att hon var kär i en flicka då hon sagt att det inte finns någon pojke som hon var kär i samt att jag hittat bilder och brev där flickans namn står och massor med hjärtan. Min dotter säger att hon älskar massor med människor, men detta är första gången hon sagt att hon är kär. Vi har pratat om det mesta bla att även om hon varit pojke så är det ingen garanti för att flickan skulle tycka om henne då hon uttryckt att hon hellre skulle vilja vara en pojke. Jag är inte rädd för olycklig kärlek, det drabbar oss alla, utan utanförskap och elaka ord!!! Från både barn och vuxna. Detta kan mycket väl vara en fas men en sådan "stämpel" kanske kan vara svår att få bort. Min dotter är väldigt rättfram och står för sin åsikt så tiden får helt enkelt ha sin gång och vad jag ser och känner är rätt nu är bara att finnas som stöd och eventuellt en tröstande famn :)

Tack!! Och flickan hade blivit väldigt glad för halsbandet!! :)

Fint av din dotter att ge halsband tycker jag! Och kul attt flickan blev glad=)

Vår äldsta är också kär i en annan tjej (och en kille), men vi låter henne ha det ifred. Vi frågar inget om vem hon är kär i, om hon vill ge presenter, vem hon ska gifta sig med osv. Pratar hon om sina kärlekar lyssnar vi såklart och hon vill gärna höra om hur jag och hennes pappa blev kära. Men hennes eget "kärleksliv" har hon helt för sig själv.

Hon gör gärna presenter och teckningar till föremålen för hennes känslor, men vårt enda bidrag är hjälp med stavning (om hon ber om det) och adresser till kuverten och frimärken. Allt sker på hennes initiativ och det är hon som styr över samtal om kärlek.

Jag har själv växt upp med extremt nyfikna föräldrar som älskade att fråga om kärlek, söta pojkar och hemliga telefonsamtal. Detta har gjort det väldigt viktigt för mig att låta mina barn sköta sina egna förälskelser helt på egen hand. Självklart lyssnar vi när de vill tala om det och den dagen ett hjärta är krossat finns vi där för att trösta (om det efterfrågas). Men att lägga sig i, ställa frågor eller insinuera något (eller ännu värre, tala med skolpersonalen!?) skulle aldrig falla mig in!

TS! Hur har det gått för din dotter?

Jobbigt. Men det bästa är nog bara att ignorera.

Men..... när man är 8 år kan man ju vara kär i en häst, Erik Saade eller ett marsvin. Du verkar ta detta på allt för stort allvar TS. Varför ens prata om det med henne som du gör?

Tycker du ska ignorera och absolut inte uppmuntra relationen till den andra flickan. tycker du gör bort både dig och din tjej.

Tids nog kommer den riktiga kärleken.

Åååå jag blir helt glad av din dotter, först är hon inte kär i någon och sedan vågar hon känna efter och vara så stark att hon berättar för dig att hon är jättekär. Skitsamma vem hon är kär i, hon är KÄR, tom JÄTTEkär!!! Det är ju helt underbart!!! Att älska och vara kär är inte alla förunnat!
Var glad för din dotter, det hade jag varit! Heja henne och hennes kärlek!

Bejaka kärleken, oavsett ålder och kön!
Ett barn har också starka känslor. Underbart att din dotter kan uttrycka dem och att hon har en mamma som kan lyssna. 

Gud vad glad jag blir! Jag hade blivit överlycklig att ha dig som mamma :)

Som liten (9-11 år) var jag också förtjust i en tjej i min parallellklass. När jag blev 13 och var kär i en annan tjej berättade jag det för mina föräldrar som sa att det var onormalt och att jag överdrev. Jag dansade alltid tryckare med tjejer på discona. Det var ingen som reagerade på det.

Jag vet inte riktigt vad du ska göra, dock. För mig flöt det bara på då när jag var runt 9. Vi pussades, höll handen och umgicks varje dag i stort sett. När jag  var 13 blev det genast svårare dock.

Hur agerar din dotters kärlek i detta?
Det bästa är ju om de kan sköta det själva, alltså visa kärlek till varandra själva..

Men ja, bra fråga.

Jag tycker att du ska "hantera" detta på exakt samma sätt som om hon vore kär i en pojke. Dvs dra inte på för stora växlar överhuvudtaget och låt henne ha sina känslor. Precis som  ni verkar ha gjort

Blir glad att läsa att ni fått så bra "respons" från andra.

Det värsta man kan göra är ju att säga att nått är fel (nu vet jag att ni inte gjort det) och att lägga för mycket vikt på könet på de som är inblandande. Oavsett om hennes intresse för denna tjej, andra tjejer eller "går över" till killar så är det så härligt att läsa om en 8-åring som är så KÄÄÄÄR

Vet mycket väl att andra kan ha åsikter men visar man hemma att det inte är någon grej överhuvudtaget så tror jag att våra barn kommer växa upp i ett mindre hårt klimat.

Min minsta dotter sa en gång när hon var ca 4 år - HENNE ska jag gifta mig med !!.. när hon såg en punktjej med rosa hår Och hon berättade det i kapprummet en morgon på dagis varpå en annan pappa nämnde att "Det går ju inte, du är ju själv tjej!" DET är inte ok att säga till andra barn tycker jag! Om andra har såna åsikter kan man ha dom för sig själv anser jag.

Jag skulle inte tycka det var konstigt alls om någon av mina tjejer gillar tjejer även i framtiden. Så länge dom har flick-pojk-vänner som är snälla och respekterar dom så tänker jag inte lägga mig i!!         

Jag tycker absolut inte som du ceeJay.

Ett tips gosenos\ ts. Tro inte som ceejay tro som mig. Hon är 8 bast. Hon är lebb. Så bara säg: vad kul att du är i hop med nogon.

Låt hon vara ihop med en tjej. Det blir nog så att om ca 10 år blir hon kär i en kille. Du behöver inte vara orolig men jag hade också varit orolig om mitt barn Amanda hade varit kär i en tjej och om Ville hade varit i en kille men det kommer ordna sig. Jag lovar.

Om ni tror att hon är mobbad fråga vem har du varit med på rasten. Om hon svarar ingen så ring läraren så hon kan kolla exstra noga och se vad hon gör på rasten och om läraren ser att nogon är mobbad är det dens skyldighet att göra så att man inte behöver bli mobbad.

Lycka till hoppas att det ornar sig!????