Hur överlever man väntan på resebesked??

Håll er sysselsatta med allt möjligt. Gå en språkkurs, läs om landet. Skriv dagbok.

Vi fick vänta tre månader mellan BB och RB första gången och det räckte... Att vänta ännu längre måste bara vara så jobbigt. Mitt enda tips är att aktivera er så mycket ni bara kan. Aktivera er helst med andra människor som kan distrahera er.  Prioritera barnlösa kompisar...Tacka ja till alla fester och andra evenemang, bjud hem folk, gå på bio, teater, boka in en miniweekend (den går att boka av). Träna (börja träna ). Jobba!!! 

Men du... när ni är där kommer all väntan vara glömd.

Kram!

Ja du hur gör man...
Vi fick BB den 25 mars 2010 och fick RB 22 november 2010.

Jag vet inte hur jag klarade av det... Sysselsättning är väl det jag kan säga. Hitt på nåt

Men som föregående talare så glöms väntan väldigt fort när allt är klart.
Kram

Hur man gör för att överleva?
Det vette katten - på något sätt gör man det men jag upplevde väntan som hemsk!!

Jag hade också beräknad väntetid på 4-6 månader och även om jag försökte ställa in mig på den längre så märkte jag när det hade gått 4 månader att det hade jag inte alls - det var rent ut sagt skitjobbigt!
Sedan blev min väntan till slut dryga 7 månader...

Nu känns det som att jag kom i precis rätt tid - om jag fått resebesked tidigare så hade det ju inte blivit precis så som det blev - första mötet, första tiden etc men jag har då inte glömt hur hemskt det var. Jag arkiverade gamla mail för någon vecka sedan och läste då mina egna halvdesperata till organisationen - och jag blev tårögd av att läsa dem. Jag minns så väl hur det kändes!

Inte så uppmuntrande men - man överlever ju för att man måste - och en dag så står man där med barnet i famnen och precis allt är värt det!!

Hoppas väntan blir så kort som bara möjligt nu!
kram

Vi väntade sju månader mellan bb och rb. Under tiden fick vi månadsrapporter med nya bilder och uppdateringar av hur vår flicka hade det, vilket gjorde längtan och väntan lite mer uthärdlig. Vi kunde skicka kort, presenter, DVD-film av oss och barnrummet mm tillbaka vilket också underlättade. Pysslad emed barnrummet under hela semestern den sommaren. Försökte tänka att " Det här är sista gången vi gör det här utan barn..." och "Nösta gång vi gär här eller gör det här så är vi tre..." osv. Hade också en "längtans-bok" som jag skrev i under tiden och det hjälpte mig mycket. Dessutom känns den otroligt värdefull idag...

Hoppas ni får träffa lillebror snart!

Tråkig väntan, men tänk att ni slipper i alla fall 20 timmars flygning! oh när det väl är dags är det så nära dit

Väntan på resebesked var hemsk! Vi räknade med 3-4 månader, och det blev 7 månader... Sista tiden innan resebeskedet äntligen kom vågade jag inte  hoppas eller tro på någonting. Det hade tagit så långt tid att våra papper lika gärna hade kunnat hamna i en papperskorg någonstans... Vi fick ingen uppdatering under tiden, den kom i samband med resebeskedet. Jag tränade en hel del under väntan. Motivationen var i topp med tanken på att bära runt på lilla knytet. Och när vi äntligen fick sonen blev det bärande mer eller mindre non-stop i drygt ett halvår, utan bärsele eller sjal!

Snart är väntan över och ni får åka och hämta lillprinsen. Håll ut bara och var snälla mot varandra!

Vet inte alls om detta hjälper dig, du har nog gjort allt redan! men:

Det jag önskade att jag gjort, var att förbereda fotoalbum / minnesbok med bra texter (t.ex. "Här träffas vi för första gången" "Här bodde du innan du kom till oss" "De här sakerna hade du med dig hem") Det hade underlättat att bara kunna klistra in foton på en gång, slippa allt jobb runtomkring. Innan vi fick barnen hade jag haft tid att sitta ner och scrappa / välja fina album / dutta med glitter och klistermärjken etc.
Alla älskar att titta på album och ibland har vi visat foton istället när våra barn inte varit på humör för att vara sällskapliga när ä  n n u en gäst vill komma och hälsa på dem...

Kanske passa på att göra inbjudningskort till dop, eller välkommen hem fest eller liknande? finns en uppsjö av roliga sajter på nätet där man kan beställa kort. Eller pyssla egna! Och glöm inte göra tack-kort också, även om ni inte har fest eller så så kommer era nära och kära säkert höra av sig och gratulera på olika sätt - tack-kort går åt!!

Om jag fick ett försök till skulle jag också umgåtts med fler barnfamiljer och suttit barnvakt mycket mer - speciellt till barn i samma ålder som mina egna. Så hade jag kanske fått lite bättre insikt om vad barn i den åldern tycker om att göra / äta / rutiner etc. Och kunna fundera ut egna strategier för hur vi som föräldrar kan få egentid och även egen egentid! Pratat med andra föräldrar och "sålla" skoningslöst - bara behålla de bra tipsen!

Gå till biblioteket och läs allt du kommer över om barns utveckling, roliga lekar för olika åldrar osv osv osv. Man hittar alltid nåt nytt eller får påminnelse om sånt man glömt.

Hoppas att du inte behöver vänta mycket längre utan snart får åka! Lycka till! 

Tack för era fina svar! Det är härligt att så många är engagerade och tar sig tid att ge bra och ingående svar!

Vi har en dotter som är 4 år så vi är sysselsatta stora delar av vår vakna tid... Och det känns att det underlättar. Det skulle nog kännas ännu värre med denna väntan om vi inte hade haft henne. Men väntan är ganska jobbig för henne också. Hon pratar väldigt mycket om lillebror och har mycket olika funderingar kring det hela.

Vi försöker hålla oss extra sysselsatta för att få tiden att gå. Jag tränar en hel del, bla inför Göteborgsvarvet vilket jag ser fram emot! Sen försöker vi fixa lite olika projekt hemma som vi inte kommer att ha tid till när vi blir fyra i familjen..

Lollan7: Bra idé att påbörja ett album i förväg! Jag har färdigställt vår dotters album iaf. Och jag skriver "dagbok" om vår väntan och längtan efter lillebror.

Jag tycker att det är värst på jobbet. Går in och tittar mailen ett antal gånger per dag, ifall det kommit något mail från BFA... Har också väldigt svårt att koncentrera mig när det gäller arbetsuppgifter som kräver lite extra fokus och tankeverksamhet. Det går lättare att utföra praktiska arbetsuppgifter.

Det jag tycker känns obehagligt är som några av er nämner; att det känns så overkligt alltihop. Det känns inte som om vi kommer få vår efterlängtade lilla pojke. Det känns inte som det är på riktigt. Jag vågar inte riktigt tro att allt kommer att gå vägen. Och det känns jobbigt för man är ju helt betagen av den här lilla pojken som vi bara sett på kort och film.

Tack för att ni tar er tid att svara. Det är skönt att ventilera med människor som verkligen förstår känslan.

Kramar!!

Ja usch, det är verkligen jobbigt att vänta. Vi har precis fått domstolstid i Litauen och åker iväg den 25 april. Har väntat sen i början av oktober - så det har verkligen tagit tid.  Men som alla andra skrivit - det glömmer man så fort man får sitt datum :))

Vi fick vänta 8 månader mellan bb och rb.
Jag försökte få tiden att gå genom att läsa på mycket och förbereda allt. När väl rb kom hade jag allt under full kontroll + att jag hunnit läsa en del mandarin. Shoppa kläder och leksaker hjälpte också, och att göra klart rummet och garderoben. Vi barnsäkrade huset också .
Visst var väntan stundtals olidligt jobbig, men samtidigt behövde jag mycket tid för att förbereda allt.