Jag har tänkt en tid att det vore roligt med en tråd om anknytning här i forumet. För oss som redan har barn (och som jobbar mer eller mindre intensivt med anknytningen) och för alla som väntar. Tips, råd och peppning!
Jag vet att det finns en hel massa kunskap här i A-forumet och hoppas att vi kan skapa en schysst tråd där vi hjälper och stöttar varandra i det fantastiskt underbara men tuffa arbetet med att ge våra småttingar den trygghet de så innerligt behöver!
HEJ
Mitt älskande dotter trodde vi skulle lämna henne när vi skulle åka iväg tillsammans ett par dag. Tänk vad som sitter i dem. Hon trodde att hon skulle packa alla sina saker o leta efter flera påsar o resväskor. ändå har jag förberett henne i ett par veckor. Min säng o min hello kitty hur ska jag göra o min cykel. Hon skulle berätta för sina kompisar o våra grannar. utbrott x flera denna vecka. Men när vi kom fram på kvällen såg jag hur hon slappna av. Vad jag grät för min själv , så ont det gjorde. Hon sa mamma ska vi åka hem sedan till min säng. ja sa jag det ska vi tillsammans med pappa. När vi kom hem så hoppa hon o skrek min säng o leksaker jag har saknat er. Utrycket i detta söta underbara ansikte kommer jag aldrig att glömma. ville bara dela med mig om hur dessa separationer o barnhem sitter i att de ska flytta vid den åldern. och hur mycket där är kvar o beabeta. tack för att ni finns här kram
HEJ
Mitt älskande dotter trodde vi skulle lämna henne när vi skulle åka iväg tillsammans ett par dag. Tänk vad som sitter i dem. Hon trodde att hon skulle packa alla sina saker o leta efter flera påsar o resväskor. ändå har jag förberett henne i ett par veckor. Min säng o min hello kitty hur ska jag göra o min cykel. Hon skulle berätta för sina kompisar o våra grannar. utbrott x flera denna vecka. Men när vi kom fram på kvällen såg jag hur hon slappna av. Vad jag grät för min själv , så ont det gjorde. Hon sa mamma ska vi åka hem sedan till min säng. ja sa jag det ska vi tillsammans med pappa. När vi kom hem så hoppa hon o skrek min säng o leksaker jag har saknat er. Utrycket i detta söta underbara ansikte kommer jag aldrig att glömma. ville bara dela med mig om hur dessa separationer o barnhem sitter i att de ska flytta vid den åldern. och hur mycket där är kvar o beabeta. tack för att ni finns här kram
Sonen har precis somnat i sin egen säng för första gången! Efter drygt två år av samsovning säger han plötsligt att han vill sova själv i sin säng. "Mammas och pappas säng" sa han och pekade mot vårt sovrum. Helt självklart och utan att vi ens har pratat om att han så småningom ska sova i egen säng. Samma vecka har vår nyblivna fyraåring både slutat med blöja (dagtid) och somnat i egen säng. Så alla de som säger att barn aldrig vill sova själva om de blir "bortskämda" med samsovning, de har FEL! Våra småttingar växer och blir tryggare i sig själva och plötsligt en dag är de redo att släppa taget. Häftigt!
Och tur att han fortfarande behöver oss väldigt mycket och är väldigt mammakär... 
HEJ
Mitt älskande dotter trodde vi skulle lämna henne när vi skulle åka iväg tillsammans ett par dag. Tänk vad som sitter i dem. Hon trodde att hon skulle packa alla sina saker o leta efter flera påsar o resväskor. ändå har jag förberett henne i ett par veckor. Min säng o min hello kitty hur ska jag göra o min cykel. Hon skulle berätta för sina kompisar o våra grannar. utbrott x flera denna vecka. Men när vi kom fram på kvällen såg jag hur hon slappna av. Vad jag grät för min själv , så ont det gjorde. Hon sa mamma ska vi åka hem sedan till min säng. ja sa jag det ska vi tillsammans med pappa. När vi kom hem så hoppa hon o skrek min säng o leksaker jag har saknat er. Utrycket i detta söta underbara ansikte kommer jag aldrig att glömma. ville bara dela med mig om hur dessa separationer o barnhem sitter i att de ska flytta vid den åldern. och hur mycket där är kvar o beabeta. tack för att ni finns här kram
Ett litet tips när ni ska åka bort och barnen är oroliga, bestäm något som ni ska göra när ni kommer hem som barnet tycker är roligt....det har hjälpt vår dotter att ha något att se fram emot att göra där hemma efter resan. Det lugnar henne så att hon liksom vi kan njuta av semestern. Det blir konkret att vi ska hem igen :)
Ett litet tips när ni ska åka bort och barnen är oroliga, bestäm något som ni ska göra när ni kommer hem som barnet tycker är roligt....det har hjälpt vår dotter att ha något att se fram emot att göra där hemma efter resan. Det lugnar henne så att hon liksom vi kan njuta av semestern. Det blir konkret att vi ska hem igen :)
Hej
Det är mycket oro för våra barn. Men jag kan säga att vi gjorde allt detta, när vi kommer hem så ska du cykla för det älskar hon. Nu när vi åkte iväg en vecka , så var det jobbigt. Jag har inte sovit mer än 3,5 h per natt. mardrömmar. oro , näsblod. svårt att sova. Vi skulle träffa släkt. hon gömde sig bakom en stol. o ville inte komma fram de hade sin dotter med sig också. hon trodde hon skulle följa med dem. Hon för halla ville vara på hotel rummet hela tiden. vi förstod inte varför. Men sedan när vi prata o prata så då förstod vi att hon trodde att vi skulle lämna henne. Vi har förberett henne jätte mycket. Men de har alltid någon oro i sig. När vi kom hem så då slappna hon av.
Vår dotter har oxå varit väldigt orolig, det första året kunde vi inte vara annat än hemma eftersom hon inte klarade av att äta någon annanstans...sen lossnade det undan för undan och hon klarade mer och mer och även hon tyckte det var roligt att hälsa på familj och vänner. Men det har tagit tid och ibland känner man sig helt maktlös och vet inte hur man ska hjälpa dem :(
Vi har nu varit hemma i mer än 5 1/2 år och jag ser ingen skillnad längre i att hon skulle vara mer orolig än mina andra barn var i samma ålder (icke adopterade) när vi reser bort hela familjen. MEN om det bara är hon och jag som ex åker iväg til min syster ett par dagar (hon älskar både moster och kusin) eller gör något annat som de andra i familjen inte är med på då blir hon orolig igen men hon kan ändå ha roligt trots att hon frågar med jämna mellanrum när vi ska åka hem och undrar vad pappa och syskonen gör.
Jag tror att många av våra barn har en oro som de kommer att bära med sig länge, kanske hela livet, men jag tror också att de flesta lär sig att hantera rädslan och oron så att de positiva erfarenheterna uppväger de negativa.
Håller just på med inskolning i förskolan och det här med anknytning känns högaktuellt. Antar att det är ett bra tecken (?) att sonen har svårt att släppa mig, men vad jobbigt det är! Trodde att det skulle gå ganska smärtfritt eftersom sonen har utvecklats så mycket senaste halvåret och känts väldigt trygg. Han har varit hos mormor hela dagar, krävt att bli lämnad på Småland (IKEA) för att leka...ändå är det en jätteutmaning att börja förskolan. Kanske har det att göra med att sonen blir väldigt påverkad av nya miljöer och helt enkelt blir väldigt stressad av allt det nya. Jag är helt trygg med förskolan och pedagogerna som jobbar där och jag upplever att sonen också är trygg och trivs där. Men han är arg på mig för att jag lämnar honom och efter tre dagar är han helt slut. Första veckan var jag med hela tiden, andra veckan (nu) har jag lämnat ca 1 timma varje dag. Vi har ingen spikad plan för hur inskolningen ska se ut, utan tar dag för dag och vecka för vecka. Är så tacksam och glad över att ha hittat en förskola som kan möta sonens behov och ångrar inte en sekund att vi avbröt inskolningen förra hösten för att vara hemma ett år extra.
Hejsan!
För en del barn kommer minnen från barnhemstiden när de börjar på förskolan. Förskolan påminner en del om ett barnhem med många barn, få vuxna, inrutade rutiner...sen har förstås förskolan en pedagogik och omsorg som oftast inte finns på ett barnhem. Inte konstigt att barnen inte vill att vi ska gå eller att de är fullkomligt slut efter en dag på förskolan. Det är stenhård koncentration som gäller på förskolan och visst finns det hos en del barn en oro för att de inte blir hämtade igen, det har ju skett förut så hur ska de vara riktigt säkra?
För att hjälpa dem kan man ex besöka förskolan på kvällen när det är låst och släckt för att visa att alla går hem, man kan lämna foto på mamma, pappa, ev syskon, husdjur, annan släkt som betyder mycket för barnet, foto på bostaden etc. Barnen blir inte mer ledsna eller längtar mer efter sina föräldrar utan ett foto är något konkret som visar att det som är kärt finns kvar, man kan som förälder lämna kvar något på förskolan ex ett halsband, eller en väska, ännu en gång något konkret att se på för barnet. Sen behöver man inte vara oroligt för att barnet knyter an till personalen, det påverkar inte anknytningen till er, det är så viktigt för barnet att ha minst en trygg person under dagen på förskolan. Vad skönt att ni kan ge honom tid, hoppas det går bra med inskolningen!