Vanligt att hata sin Sambo och blivande pappa?

Jag tycker absolut att du ska prata med henne om det... Visst hormoner i all ära som kan göra en galen Men ingen ska må dåligt! Det ska vara en bra upplevelse för dig också och jag tror att hon är instängd med det som lever i magen... Det är lätt hänt, hände mig flera gånger att man glömde omvärlden osv Men man kan inte glömma/vara elak osv mot sin sambo..

Hjälper det inte att tala med henne så försök få hjälp genom mvc.. Jag hoppas det löser sig för er!

Försök prata med henne och fråga vad det är som du gör NU som gör att hon intet längre vill ha dej...Hon ville ju vara med dej innan hon blev gravid, annars skulle hon väl förhoppningsvis inte vilja ha barn med dej?!
Det kanske bara behövs en räjäl "utrensning av luften mellan er" för att det ska bli bra?
Och var ärlig i det du säjer....óch vad hon än kläcker ur sej...så lyssna utan att bjäbba emot eller försvara dej....lämna det till sedan och förklara dej ur din synvinkel och be henne att just LYSSNA!!!
Skulle funka på mej om jag var i den situationen!

Åh..hua, stackars dig.....Jag förstod inte riktigt när jag läste om det var hon som övertalat dig eller du henne till att skaffa barn...?? För det första är det ju inte bra att ens behöva övertala....
Jag blir ledsen för din skull när jag läser din berättelse, det känns INTE som om det bara är graviditetshormoner..Man kan väl bli lite extra känslig och lite extra irriterad ibland, men absolut inte sådär. Jag och min sambo har BF på julafton, och jag tycker nog bara att jag har uppskattat honom mer och blivit äääännu mer kär ihonom. Vi har varit ett par i snart 5 år och vi har nog i o f sig alltid varit väldigt kärleksfulla mot varann, men såklart haft våra kriser oxå! Men det hon säger till dig låter märkligt och grymt. Jag tycker du ska prata med henne och LYSSNA på henne. Ni kanske behöver hjälp av någon utomstående...Ta tag i det! Lycka till..varm kram

Hej!
Jag har en kompis som fick extrema utfall på sin sambo (som hon egentligen älskar mer än något annat).
Hon kastade grejer på honom, skrek att hon aldrig mer ville se honom än mindre ha barn med honom, slog i dörrar å var rent å skärt ELAK!
Hon som verkligen är lugn å mysig annars. De har varit tillsammans i ca 8 år å verkligen längtat efter barn men hennes hormoner var sjukt jobbiga för båda.

Själv är jag otroligt nojjig, känslig å less ibland å jätte kär andra dagar. Det går upp å ner å jag vill ofta bara vara själv. Har alltid varit en väldigt social person å inte riktigt gillat ensamhet men nu....gu´så skönt det kan vara.

Jag tror med andra ord att även om det inte är acceptabelt att bete sig hur som helst så är detta något som går över.
Prata med henne å säg att det verkligen påverkar dig men ha hela tiden i bakhuvudet att det kommer att bli bra oavsett vad hon svarar när du försöker hålla en normal konversation.

Stor kram på er båda för jag kan lova att hon inte heller har det så kul just nu.

Detta måste vara skitjobbigt. Man har ju läst på ställen att vissa kvinnor kan reagera med att bli väldigt anti sina män men det har väl mer gällt sex än partnern i allmänhet. Kan det vara så att hon förknippar sina krämpor med dig? Jag kan ibland bli småirriterad på att jag måste gå igenom det här för oss och min sambo kan bara sitta där och vara som vanligt och få en egen avkomma på köpet... Och ibland när jag är på som sämst humör kan det flyga genom mitt huvud vem det är som har försatt mig i det här jobbiga tillståndet... Vi är fö väldigt kära och gulliga mot varandra så för oss har det blivit tvärtom, men detta är de vibbar jag har fått åt det hållet du beskriver.

Graviditeten är en ursäkt för att hemmet ska bli ett mentalt slagfält. Jag tycker att du ska fundera på vilka alternativ du har för att visa att du inte accepterar att bli så dåligt behandlad som du blir. Jag utgår från att du redan har kommenterat/diskuterat att stämningen är dålig hemma? Man kan ställa kravet på en vuxen att h*n meddelar vad som är problemet och att man tillsammans försöker göra något åt det. Du kan ju inte hålla på att gissa dig till vad hon behöver. Kan hon inte artikulera vad hon vill föreslår jag att ni tar hjälp av familjerådgivningen så att det sker nåt konstruktivt. Jag har en känsla av att man behöver ladda med kraft så mycket det går innan barnet kommer, sen är det inte rätt läge att börja nysta i konflikter. Lycka till!

Liten korrigering Graviditeten är INTE en ursäkt för att hemmet ska bli ett mentalt slagfält. Såklart.

Kan hon ha drabbats av en depression tror du? Det låter som att hon inte uppför sig sjysst mot dig och det är inte okej på något vis, däremot är det inte helt ovanligt att gravida kvinnor uppför sig och känner på det där viset.

Usch, vad jag kan känna igen mig i din sambo.. =/ 

Hur har ni det nu, fortfarande lika...? Jag hoppas att det vänt och att hennes aversion gått över och att ni hittat tillbaka till varandra! (För jag hoppas ju så mycket att det ska bli så för oss oxå.. )