hur ser/såg eran partners alkohol/festvanor ut under graviditeten?

Glömde nämna att jag är i v. 34+6 med vårat första barn =) Bf 14/9-12!

Har inga "begränsningar" för sambon. Vi är inte paret som är ute och festar speciellt ofta. God mat och dryck ofta i sällskap av vänner är dock något som vi gillar.
Visst blir det både vin, öl, whisky och goda drinkar. Han kan även ta en öl en vardagskväll när han snickrar. 4 v innan BF slutar han. Ok han jan dricka en öl el ett glas vin men inte mer. Blir mindre ju närmare BF vi kommer.
Tycker inte att han ska behöva avstå från allt det goda bara för att jag måste göra det.
Med lite fantasi kan man göra goda drinkar även utan alkohol.

Jag har bf i november, min man drack ett par öl och på påskafton och ett par öl när vi campade en helg.
Han har inte varit ute på krogen eller något. För min del så spelar det inte så stor roll om han dricker hemma eller inte, och vi brukade mest gå på krogen tillsammans.
Däremot så röker han fortfarande (på balkongen) och det måste han sluta med innan bebisen kommer! 

Min man slutade dricka när vi plussade. Jag har inte sagt vare sig det ena eller det andra om det, men han resonerar som så att det ju är vi som är gravida och inte bara jag. Det har inte varit en stor uppoffring för honom, utan snarare skönt att kunna ta aktiv ställning och vara "deltagande" på de sätt han kan.

Min man får dricka precis lika mycket nu som innan!! Tycker väl inte att han ska behöva dricka mindre för att jag inte dricker. Däremot så har jag sagt att Bara för att jag är gravid så betyder inte det att jag alltid kör. Så ibland har vi båda varit nyktra

Min sambo dricker som vanligt än( en-två öl en fredagskväll/lördagkväll, sen om vi är på middag kan han dricka i lagom mängd. Vet han ska på puben nästa helg med några vänner)förra grav åkte ja in och ut till spec Mvc flera ggr v pga förtidiga värkar och vi viste från v14 att ja aldrig skulle gå till V40 så då frågade han alltid innan om ja hade ont och om han skulle dricka något så fanns de alltid någon annan som kunde köra men han drack alltid då Max 2öl, denna grav har ha varit symptom fri så än vågar han dricka men som sagt är i små mängder och hemma till maten på helgerna... Men han har sagt sj att vid jul är det nolltolerans fram till bf i slutet av jan pga han vågar inte chansa...

Skulle inte palla av att ha en sambo som inte tar hänsyn till att ja är gravid och det är ju lika mycket hans ansvar barnet. Ska ja då bara offra mig att vara nykter och han få köra fullt ut jämt med vännerna... Nej lite förståelse får det allt vara..

HJÄLP....

Gift, 30 år, gravid med första barnet i v. 35

När jag träffade min make för fyra år sedan festade vi båda rejält. Han har alltid legat lite "före" mig...
När jag blev gravid fortsatte han som vanligt (dvs. full typ 2 gånger i veckan och "tog ett par öl" 3-4 gånger i veckan).

De gångerna han blev full kom han hem allt mellan 01.00 (tidigt!) och 7 på morgonen. Första halvåret som gravit hade jag så mycket ångest att jag fortfarande är rädd att barnet tagit skada. Känt mig så jävla ensam och bortprioriterad. Jag har ringt och gråtit, för att höra honom säga "det är luuuungt babe, skall bara dricka upp ölen, sen kommer jag". När han sa det visste jag att det förmodligen skulle dröja tre timmar till.

För en månad sedan bestämde jag mig äntligen för att lämna honom. Ett beslut som legat på lur i många år (på grund av just detta), men aldrig fått mogna på grund av att jag älskar den här mannen så OERHÖRT starkt. Han blev knäckt och lovade att dra ner till i princip noll resten av graviditeten.

Han var nästan nykter i två veckor (tog bara några öl, men hörde av sig om vart han var), men nu inser jag att allt prat om förändring nog inte var så djupt som jag trodde/hoppades på. På vår första bröllopsdag (två veckor sedan) var han på personalfest och kom hem kl. 07 ASFULL. För tre dagar sedan skulle han se på fotboll hos en kompis och kom hem kl. 07.00 (hade visst somnat på soffan).

Ikväll skall han på fotboll igen. Redan när han sa det kände jag ångesten komma krypande. Illamående, darrningar, extra hårda sparkar från bebisen i magen och de gamla vanliga. Jag bröt ihop direkt och började grina hysteriskt. Jag vet ju vad det innebär... De innebär att han kan komma hem vid tio i "bra" skick, men det kan lika gärna vara något på vägen som fångar hans uppmärksamhet och att det slutar med en rejäl fylla...

Försöker prata med honom. På många sett är han vettig, men det går verkligen inte in. Han tycker jag är hysterisk och måste förstå att han behöver lite egentid också och "inte bara kan hänga med en gravid och labil fru hela tiden".

Denna man är min tvillingsjäl, men han har verkligen ingen uppfattning om vad som är en "normal" alkoholknsumtion och jag tror inte att jag kan "lära" honom det heller. Börjar inse att hans problem ligger djupare än att han "tycker om att festa". Han har svårt att (vågar inte?) backa och vara ärlig mot sig själv med hur mycket han faktiskt dricker. Han umgås alltid med de som festar lika mycket/ofta och tycker att hans beteende är helt normalt.

Tilläggas bör att jag har en rätt tuff graviditet och kan inte sova på nätterna. Dessa nätter när han är ute är så fruktansvärda. Sist började jag i min trötthet överväga att ta mitt liv (vilket jag såklart inte skulle göra...) och dessa tankar skrämmer mig.

Vill gärna ha råd... Som det känns nu ger jag det ett halvår eller ett år efter att barnet föds. Visar det sig att han inte är nere på att vara ute sent (efter ett, typ) och dricka max en gång per månad kommer jag att behöva lämna honom.

OBS... Som bakrunds-info kan tilläggas att han helt har slutat ta droger, vilket han gjorde varje vecka förut. Det i sig är ett stort steg. Jag är också en jävligt känslig person (speciellt nu) som lätt överreagerar (har aldrig varit sådan innan men känner mig sådan nu!). Dessutom drack jag mer än genomsnittet innan jag blev gravid och kommer säkert dricka mer än genomsnittet även senare i livet (även om jag SJÄLVKLART aldrig kommer visa mig full (eller ens berusad) eller bakfull för mitt/mina barn)

Har BF i November och min sambo är aldrig ute i svängen, går aldrig på krogen eller privata hemmafester.. På sin höjd att han dricker någon folköl hemma eller någon smutt annat när vi är bortbjudna på middag men han festar aldrig så att säga, blir aldrig påverkad. Vi gör alltid saker tillsammans istället, jag behöver aldrig sitta hemma och undra vad han gör eller tycka att han är dryg för att han kommer hem på fyllan när jag är höggravid.

Skönt som fan för mig :) Haha.

Jag förstår att andra tänker så och det gör ju jag också allt som oftast... Bortom sitt alkoholproblem har han också det största och varmaste hjärtat som någonsin klappat på denna jord. Det är inte enkelt...

Många... Han ser inte hela bilden. Plockar ut fragment som var och ett för sig är helt "normala". Han vågar nog inte vara ärlig med HUR OFTA och hur MYCKET han faktiskt dricker.

Inget av detta spelar någon roll längre, dock. Jag har bestämt mej för att lämna honom. Tack för alla tankeställare från denna tråd!!!

Inga begränsningar för min äkta hälft förrän v 35 när jag började få kraftiga förvärkar. Fast det har ändå aldrig rört sig om riktiga fyllor. Nu är vi båda nyktra och redo :)

Han dricker ungefär lika mycket nu som innan jag blev gravid. Dvs kanske en öl i månaden, ibland inte ens det.