Hej jag är 15 år gammal och jag har alltid tyckt att jag inte har varit som alla andra t.ex. Att jag har mörkare hy och inte det minsta lik mamma mm men mamma har bara svarat att min pappa var mörkhyad. Fast nu har jag fått veta sanningen att jag är adopterad från Indien och jag är så förbannad på mamma för att hon inte sagt något och jag vet inte om jag övehuvudtaget vill förlåta henne Tycker inte ni att det är fel ?
Hej!
Är också adoptera från Indien och ska fylla 18 i år. Jag har hela tiden vetat att jag är adopterad
Så din mammas
Argument var inte alls bra. Jag har också fått läsa igenom alla papper och så om processen och så. Du är välkommen att skriva om du vill ha någon att bolla tankar med.
MVH
Laya01
Jag har berättat för min dotter som är 3 år att hon inte varit i mn mage, utan i en annan kvinnas mage. Och hon brukar säga till andra att hon varit i en annan kvinnas mage, men att vi inte vet vad hon heter.
Vad har din mamma sagt om graviditet, förlossning osv. För de som är födda på 90-talet brukar finnas mkt kort på gravidmagar och från förlossning. Hur förklarade hon det?
Du skriver att din mormor och morfar låter dig bo hos dem. Varför har ingen berättat för dig?
Jag blir så arg och förvirrad jag med.....hur de tänkte och hur de kunde dölja detta.
Kram på dig, gå och prata med en kompis, ungdomsmottagningen eller någon annan som kan lyssna på dig. Du behöver prata med någon!
Jag förstår att du är arg, men ni kanske ska sitta ner tillsammans och prata.
Så du kan berätta hur du mår och känner, även så att hon kan få berätta...
Vänta ett tag tills ilskan har lagst sig först, annars så lyssnar ni inte på varandra utan stänger i stället av.
Lycka till
Hej 15
Vilken korkad mamma! Säkert av kärlek och svårt att förklara för ett litet barn......
Men.... En adoptions saga om hur man längtar efter sitt barn undrar var i världen det kan finnas och hur man får varandra och hur glad och tacksam man blir och att det blev just du och hur orolig man var innan och hur man grät av längtan....... Det är finare och bättre än värsta prinsessagan för ett litet barn. Gör en stolt över sin adoption och sitt ursprung. På vår sons dagis vill alla komma från hans land. Önskar att du fått växa upp med samma stolthet.
Dumt misstag av din mamma, hon älskar dej säkert OÄNDLIGT, men hon har berövat dej av stoltheten i din adoptionshistoria under din uppväxt. Be henne berätta allt från första beslutet att adoptera, adoptionskrser, socialdamer, papper ,väntan, översättare, oro, tvivel , flygbiljetter och sedan tillslut det lilla barnet i famnen!
En adopterad vän till mej kämpade med sin adoption när jag väntade som värst på vår son. Jag var helt besatt av väntan och under isen av oro att det inte skulle gå. Vi tog ett snack och hon fick en liten inblick i hur hennes föräldrar måste längtat efter henne. Vi hade båda mycket att lära varandra!
Också adopterad, dock vetat det hela livet.... Vad hemskt. Hoppas din mamma har en "vettig" förklaring. Du är förmodligen hennes allt, och tanken på att du en dag skulle vilja söka dina rötter kanske skrämde henne.
Filmtips: Bombay Dreams. Skitbra svensk film om en adopterad tjej från Indien, vars mamma inte berättat allt...
Ojojoj, ts jag förstår inte hur din mamma tänkte.
Jag adopterade en dotter i början av 90-talet och under den utredning som soc gjorde för att man skulle bli godkänd som adoptivförälder var de jättenoga att påpeka att man måste berätta om adoptionen redan från början. "Berätta redan på skötbordet".
Min dotter har hela tiden vetat att hon är adopterad. Från början var det som en saga för henne. När hon blev lite äldre fick hon veta mer - om bakgrunden till att hon blivit lämnad för adoption. Det är ju inte alltid man vet det, men i just hennes fall är de biologiska föräldrarna och bakgrunden kända. Jag tror på öppenhet och att stötta sitt barn om det vill försöka söka sina rötter.
Om inte din mamma vill hjälpa dig kan du vända dig till socialförvaltningen i den kommun ni bodde i när du blev adopterad. Där måste det finnas kopior av alla handlingar. Den adoptionsorganisation som hjälpte till har också kopior. Det är möjligt att du måste vänta till du blir myndig, men det skadar ju inte att du tar kontakt redan nu. Kram. .
Hej på er alla!
Christopher heter jag, såg inlägget där hele denne tråden började..Vill bara säga detta: Jag förstår era tankar er yngre ja är sj 34 år idag, kom när ja var 4 mån, 1979. Från Shradhanand Mahila Ashram, Mumbai/ Bombay.
>Extremt låååång historia kort, har alltid undrat , vart lite småbitter i yngre år som ni, men var tillbaka 2012, o besökte mitt hemland för första gången..! / Ett äventyr minst sagt, extremt tufft känslomässigt, men kul som fasen med ! :) Var inne på "min" avdelning där barn från 0-2 år fanns, det kändes "overkilgt" bekant kan ja lova... Vidare forskade jag, fann inget vid resan, men vi har kontakt med barnhemmet idag. / Vidare vart vi i bl.a Taj Mahal "the Taj" , Agra, Dehli , Kovalam Beach kerala ( 7 tim ) söderut, med tåg. Besökte min systers barnhem med, va gripande då hennes "nanny" var där o jobbade än, 31 år senare.....Grymt. / Har sett extrem rikedom, men oxå mest då, fattigdom. Kan säga med 10000% att jag idag, är 1000 ggr mer ödmjuk inför livet, jag vet var ja hade vart OM ja inte blivit adopterad, så ni yngre: Jag VET att det kan vara FAAN så jobbigt, tro mig, men er/era föräldrar gjorde detta för en bättre sa, att få er att leva ett fint o drägligt liv!! / tackar "han" däruppe varje dag, unte för att ja är troende..för att ja lever../ vill ni veta mer om mig o resan, maila gärnam har en heeeel del o visa om så önskas!
p.s ( har idag en dotter på 1 år, och en på redan(!) 16)) .. mina prinsessor kan intygas! / hör av er !
Kram
chris
badass_v8@yahoo.se
Har bara läst första sidan.
Jag blir oerhört upprörd för din skull.
Hon skulle ha börjat berätta för dig på ett tidigt stadium.
Det är en del av dig, en viktig del som hon undanhållit.
Min ena dotter kom till med hjälp av äggdonation och hon vet att hon kommer från en annan kvinnas ägg. Visst hon är bara 5 år men vi har sått ett frö hos henne, så hon vet på sitt sätt nu.
Det jag vill ha sagt är att du har 1000% rätt till ditt ursprung och det har hon tagit ifrån dig.
Att du inte är mogen är bara skitsnack.
Kram på dig.
Men jag har fått den informationen att man INTE får adoptera som ensamstående? Konstigt. ..
Det är tillåtet att adoptera som ensamstående.
http://www.mia.eu/sv/Att-adoptera/Foraldrautbildning/
Det TS mamma har gjort är mycket fult. Jag förstår att det kan vara svårt att berätta om adoption osv, men mamman har inte "bara" undanhållit viktig information. Hon har medvetet ljugit och utnyttjat det faktum att det inte finns en pappa med i bilden. Eftersom TS icke-europeiska ursprung inte går att dölja, har hennes mamma diktat upp en mörkhyad pappa som förklaring. Helt barockt!
Jag förstår att TS är arg och befinner sig i en existentiell kris just nu. Och det borde som sagt vara olagligt, det mamman har gjort. Som någon skrev - enligt FN har alla barn rätt att om möjligt få veta sitt ursprung. Ingen har rätt att medvetet undanhålla deras ursprung etc.
Kan TS kontakta soc eller någon adoptionsförmedling? Men självklart behöver hon stöd av någon annan vuxen!