Är inte BUP till för barnen?
GRRRRRRRRRRRRRR KÄNNER JAG JUST N,; SÅ LEDSEN.....
Min dotter, 15 år kom hem för en månad sedan och sa: Mamma jag tror det är något fel på mig! Vi satt oss ner och pratade länge och kom fram till att hon tror att det är fel på henne för att i skolan är det knas, vilket har kommit mer och mer ju högre kraven blir.
Hon själv ber att få komma till bup för utredning, kanske har hon damp, adhd osv...
Lite bakgrundsinfo: I skolan är det tufft, hon har ett jävulskt humör, går och kommer lite som hon vill, går inte att nå osv. Samtidigt som hon är jätteduktig när hon vill och det är intressant säger de... Många möten har de blivit!!
Hemma ser vi inte dessa saker, men å andra sidan lever hon i ett tydligare liv, med mer struktur och rätt teknik för henne. (ADD tror jag på)
Är man tydlig och ger henne en sak i taget att göra klara hon galant, men att säga om du inte får alla rätt på det här, lämnar in dina läxor osv kommer du inte in på gymnasiet osv. Det är inte relevant för henne och hon greppar det inte, resultatet är då att inget hjälper hon är ju ändå körd... Säger en lärare att du får gå ut om du inte gör si, då menar hon att hon faktiskt blivit tillsagd att hon får gå ut. Nej det är inte attityd utan hon är så enkel i sitt agerande, har alltid varit...
Vänta är jobbigt, tålamod finns inte men hon har ända sen låg ålder varit extremt duktig på att lösa sådana situationer, men när de är små är sådant charmigt, när man är äldre ska man rätta sig i ledet som alla andra.
Men till det som idag gör mig så ledsen är att jag omedelbart kontaktade bup när det kom på tal och de skulle hjälpa oss. Det var saker som gjorde att de tyckte hon behövde utredas snart, för sin egen skull då de också såg ett betenndemönster hos henne.
För att få till en utredning måste fadern lämna medgivande, efter en hel del tjatande, ringande och smsande gjorde han till slut detta och en utredning skulle påbörjas. Fadern bor inte här, han har pratat en gång med dottern under de senaste 3 åren och dessförinnan kanske det var 2-3 gånger per år. Vi separerade för över 13 år sedan men har tyvärr gemensam vårdnad. Trodde en gång i tiden att det var det bästa för barn....
I fredags fick jag så en kallelse till bup, men även fadern var nu kallad till detta möte. Dottern slog bakut direkt, då vill hon inte längre. Jag ringer bup, förklarar läget en gång till och de hävdar att de måste göra så. Nej sa jag, för han har gett sitt medgovande till er. Idag ringer de så upp, de har gjort fel som kallat pappan till detta möte, men menar nu att de inte kan backa utan att han måste vara med. Jag undrar då om det är pappans önskan, men nej han har tydligt sagt sig ge sitt medgivande och inget annat. Men pga deras fel, har det nu blivit så att han ska sitta med. Dottern kommer ej att gå, och jag förstår henne. Han vet inget om henne, hennes liv eller hur hon mår så hon vill inte sitta och prata med honom som åhörare.
Bup säger då att vi kan änvända denna tid till att förbättra samarbetet mellan oss som föräldrar, javisst om det hade varit tidigare idag är det dottern som tagit modet till sig och bett om hjälp, inget annat.
Kan det verkligen stämma att han nu måste vara med? Kan man vända sig någon annanstans för att få denna utredning eller hur gör man bäst? Jag har idag bett pappan avstå från detta möte på dotterns önskan, men han ger inget svar. Smsar bara dumheter till dottern. Jag vill att min dotter blir hjälpt, inte stjälpt...
Tiden på Fredag kommer inte vi att gå på, utan de får då ha ett möte med hennes pappa om de vill. Kan ju i och för sig vara kul om man får höra vad han har att säga, han vet inget alls om henne, inte ens vilken skola hon går i... Han från BUP menade att jag skulle komma utan dottern, för att ett samtal mellan föräldrar kan vara bra för att rensa upp efter skilsmässan, men hallå igen, lite sent, jag har inte sökt hjälpen det är dottern och det är för andra saker...
Finns mer info att berätta, men känns som att jag inte orkar just nu. Vill bara att min dotter ska få den hjälp hon önskat, inget annat!!!
