Jag myser bara med min mamma!!!

Det första jag funderar på är vad mamman säger o sänder för signaler när hon säger att det är pappahelg.

Om hon är positiv till att åka till pappa eller om hon får honom att känna att det är ett nödvändigt ont.

Du har rätt till delad vårdnad om du inte har skadat barnet eller mamman. Sök jobb närmare ditt barn och jobba för att kunna flytta dit. Sen kräver du din rätt som pappa, att ha ditt barn lika mycket som mamman.
Hur det än går kommer ditt barn att uppskatta när han blir äldre att du har gjort allt som står i din makt för att få vara en bra pappa och få vara med ditt barn.

Jag är skilsmässobarn och min pappa fanns inte där för mig. Därför har jag andra manliga förebilder som betyder mer och som står mig närmare än vad min pappa gör. För att de var där när han inte var det. Mitt allra viktigaste råd är:
FINNS ALLTID DÄR FÖR DITT BARN! ALLTID!
Då kommer han aldrig tveka en sekund på att du älskar honom. Och det är väl det vi vill uppnå?! Ett glatt och älskat barn:)

Lycka till! Kramar

Vårdnaden har inget med umgänget att göra.

Umgås mer med barnet så ska du se att det kommer att ändra sig. Jag träffade min pappa lika ofta som du träffar din son, och hans hem har aldrig varit mitt hem. Mitt hem var hos mamma.

Usch vad ledsen jag blir för din skull ts. :( har tyvärr inga råd att ge dig, men jag hoppas du blir mer "poppis" hos sonen snart!

Låter väldigt tungt för dig just nu. Om det är någon tröst för dig så är jag absolut bombsäker på att du ändå betyder jättemycket för din son och att du finns där och bryr dig och gör roliga saker med honom varannan helg gör stor skillnad för honom, för hans identitet, självbild och självförtroende. Eftersom han är 5 år är han bara inte medveten på det sättet och förstår inte heller hur mycket det skulle göra om han kunde berätta för dig att han tycker om dig med.

 Han tar dig för given, och att han vågar ta dig för given betyder att du gör ett bra jobb!

Men sen är det ju sant att hans "hemma" är hos mamman eftersom det är där han bor, och att mamman får en större roll i hans liv eftersom det är hon som finns där i vardagen.

Det bästa du kan göra är ju att flytta närmare så att du kan träffa honom oftare. Annars är det nog bara att bita ihop, har du tänkt på att sonen kanske pratar jättemycket om dig när han är hos sin mamma och att mamman kanske känner sig minst lika bitter över att sonen bara pratar om dig fast hon har honom mer?

Ja det är helt rätt. Jag menar självklart att TS har lika stor rätt som mamman att ha sitt barn. Hon kan inte bestämma hur ofta han får träffa sitt barn.

Så till TS:
Om du vill ha sin son varannan vecka så har du rätt att ha det. Du har till och med rätt att honom inskriven på ett dagis i din stad när det är din vecka. Det kan dock röra upp en massor och det är väl inte det ultimata kanske.
Men vill åter igen bara klargöra att bara för att mamman vill att du ska ha barnet varannan helg behöver inte du godta det. Hon får inte bestämma hur ofta du ska träffa din son!

Något som oxå skulle hjälpa skulle vara om barnet hade ett eget rum hos dig. Göra honom delaktig i att inreda sitt rum med sina saker. Om du bor i litet, typ i en tvåa, så bör du sova i vardagsrummet och din son få sovrummet.

Lycka till TS!

Det bestämmer inte mamman om vv lr vh!

Försök aknske hitta på några extra roliga saker då han kommer, gocart, fisketur osv (om ni nu inte brukar göra det dvs ;) )

Hoppas det reder sig! 

Har inte läst hela tråden, så kanske någon redan har föreslagit skyp?

Man har självklart inte två hem när man bor vh, man har ett hem och ett vh-boende. Det är ju inte barnets fel. Du ingår inte i barnets vardag. Det är ju inte heller barnets fel.

Men bra att du alls finns i barnets liv. Det gör ju inte alla pappor.   

Ber om ursäkt för att jag inte har läst hela tråden därför kan mitt råd vara en kommentar, ett råd som någon annan redan har kommit med, men... varför har du inte barnet hos dig varannan vecka? ja ni bor en bit ifrån varandra men... kan du inte flytta närmare, skaffa jobb där de bor? Jag är skild sedan tre år och pappa till två flickor som bor här hos mig varannan vecka och det band vi var är väldigt starkt, mycket tack vare att de känner att det här är deras hem också, de förstår att de har två hem. 5 och 7 år gamla är de. Vill du komma närmare din son blir det svårt om du inte har honom mer hos dig. För övrigt tycker jag att mamman har ordnat det väldigt bekvämt för sig, har barnet nästan heltid hos sig, hon får sin lediga helg och verkar i övrigt ha full kontroll över barnet och dennes känslor. Klädbestämmelserna säger om inte annat en hel del om hur det ligger till och hur hon tänker och den inverkan det har på barnet.

Jag har varit VH-barn och kan bara säga en sak; Så länge du är VH-förälder så är du bara en lekfarbror som man hälsar på ibland. Hos mamma hade jag vardag och mys, men också bråk och allt annat som hör till det normala familjelivet. Pappa försökte alltid för mycket, alltid bara film, godis, hamburgermiddagar etc. Så länge ni inte har en vardag så kommer du vara andrahandsföräldern. Ni kommer säkert få en fin relation när grabben är äldre om ni fortsätter som det är nu, men det går inte att få allt när man bara vill/kan ta ansvar fyra dagar i månaden.

Hej. Jag förstår om det är jobbigt. Du gör det jättebra som försöker vara en bra pappa på era helger. För din skull hade det varit fantastiskt att få ha din son lite mer ofta, men av det jag läser så skulle det inte vara vad din son vill/behöver, och han kommer först, i alla fall av vad jag kan läsa i din text. Din son är ofta hos sin mamma, och han trivs där jätte bra, Vilken lycklig pojke du har som har två föräldrar som gör sitt bästa för sin son!!! För även om det känns otroligt tungt att han inte vill vara hos dig oftare, eller att han längtar hem till mamma, så gör du faktiskt det bästa för din son. Du träffar honom regelbundet men kräver inte från mamman att ha honom mer för att du ska känna att du får det du behöver från din son. Det är det som är grejen med att vara förälder... Inte ta, utan ge...

Ett tips: Vill din son prata om mamma, lyssna, men låt inte det styra vad han får eller inte. Vill din son kalla mammas hem för "Hemma" låt honom göra det. Man vinner inte ett barn genom att förbjuda så basala grejer. 

Ni vinner båda på att du fortsätter att älska din son, men låter honom vara "mammas pojke". Även i familjer där föräldrarna bor ihop kan en förälder vara favorit, det betyder inte att den andra föräldern inte betyder något...