Jag myser bara med min mamma!!!
Hej allihop!
Visste inte vart jag skulle placera tråden då jag vill vara anonym. Placerade den här då det var mest passande för att det känns just nu som att jag kommer "förlora" min son.
Min son är 5 år och är hos mig vh. Träffas inte mycket mer än så pga avståndet emellan mig och mamman.
Varje gång min son är här blir jag himla ledsen inombords. Hela helgen berättar han bara om mamma, mamma, mamma. Jag vet att det är fullt normalt då han spenderar mesta tiden där. Jag gör allt för att han ska trivas här hemma hos mig. Jag har i min etta (50 kvadrat) byggt ett litet rum till honom. Vi kollar på film ihop, är ute och leker och busar mm. Men ändå verkar det som att jag inte duger.
T.ex. nu i helgen så var vi i affären och han tittade på alla dvd-filmer. Så sa han: den har jag hemma. Jag funderade, och sa: nej, det tror jag inte. Har du den hemma hos mamma?
Då svarar han: "Ja, men hemma är ju hos mamma. Jag bor inte hos dig, det är inte hemma."
Jag fick ju förklara för honom att han har ju två "hemma". När vi tittar på film kan jag säga kom här så gosar vi under filten. Och han svarar: "nej, det gör jag bara med mamma".
Han kanske nämner sin mamma 200 gånger per dag. Jag vet att jag inte kan säga åt honom att sluta prata om mamma. Men egentligen är det ju det jag vill för jag vill skapa ett starkare band med min son utan mamma.
Mamman skickar inte med kläder etc, utan vill att vi kör varsin garderob och att han inte "får" ha kläderna som han kommer i hemma hos mig. Utan vi ska byta till "pappa-kläder". Detta gör att sonen på söndagarna säger: Var är mina kläder, jag kan inte ha dina med mig hem.
När jag hämtar pojken så sträcker jag ut armarna och vill ha en bamsekram för att jag saknat honom så mycket. Då bara går han lugnt och gråter för att han vill va hos mamma, farmor och farfar. Inte hemma hos pappa.
När jag sedan lämnar honom på söndagen och mamman står med armarna utsträckta så springenr grabben i full fart och hoppar upp i mammas famn.
Sist satt vi i bilen för det regnade och mamman skulle komma ut till parkeringen och "ta emot" sonen. Vi fick syn på att mamman kom gåendes och jag skulle just berätta för sonen hur mycket jag längtade till nästa gång och vad vi skulle göa för roligt. Han bara säga två ord innan man hör "hejdå pappa" och bildörren smälldes igen och han sprang till mamma.
Vad ska jag göra. Jag blir så ledsen. JAg kämpar för att han ska ha roligt och kunna mysa och busa med pappa och kanske tillochmed sakna pappa, precis som han saknar mamma. Känns som att jag gör allting fel.