• Björnmamma

    Mammor till Aspergare - se hit :) !

    Hej!

    Jag har en son som precis ska utredas för Asperger. Han har flera tecken men på vissa plan funkar han "normalt". Allt detta är nytt för oss, inte hans problem, de har vi sett under lång tid, men vad händer sen, efter diagnosen (vilken jag räknar med kommer bli nåt inom autismspektrat som det numera ska kallas).

    Hur får man vardagen att funka?

    Hur orkar man som mamma?

    Jag har tre barn till - hur ska man hinna med dom oxå?!

    Jag har typ "gått in i väggen" av allt kämpande med min son, hans skolgång, hans dygnsrytm, övertalande att gå till skolan, mutande för att få honom att duscha iaf EN gång i veckan (han får då en ducshläsk eller -choklad, vilket gör det "värt" för hnm att duscha), kamp för hans rättigheter till hjälp från Socialtjänsten, möten med skolan, möten med BUP, se till att han inte somnar på dagarna för att sen vara uppe hela natten... 

    Skulle vara jätteglad om du som oxå är mamma till ett barn med asperger eller liknande ville dela med dig av din vardag och lösningar o problem osv osv!

    Min son är 14 år och fungerade som de flesta andra barn fram till för två år sedan. Då rasade allt, verkligen ALLT på bara några veckor. Vi hade visserligen sett att inte mådde så bra några mån innan, men det mesta rullade på. Men så plötsligt funkade INGENTING, han bara satt inne och gick inte ut överhuvudtaget.

    När jag ser tillbaka på hans uppväxt kan jag se många saker som jag inte såg då, som känns igen i autismspektrat...

    För övrigt är han en jätterar pojke, stor som en björn, därav mitt namn Björnmamma! Väldigt kärleksfull och omtänksam, en tänkare med en vuxens intellekt men är ändå ett litet barn på insidan, klarar inte saker som hemmets sexåring klarar socialt. Begåvningsmässigt ligger han i framkant - trots att han missat 1½ år i skolan, han hade då bara lite hemundervisning med mig i den mån han orkade, har han nått toppresultat på nationella prov och andra tester som gjorts i skolan. 

    Tveka inte utan skriv några rader :) ! Här eller i min inbox! 

  • Svar på tråden Mammor till Aspergare - se hit :) !
  • Björnmamma
    MikuAndSaraLi skrev 2013-02-17 16:29:56 följande:
    Du skulle behöva kopplas ihop med min kära mor :)
    Bor du i Stockholm?
    Ok, har hon liknande sits?! Nä... ganska långt ifrån Stockholm... du har inte lust att beskriva lite varför du tänkte så :) ?!
  • MikuAndSaraLi

    Självfallet.

    Min mamma har gått igenom precis samma sak som du gör nu, med mig :)

    Jag är idag 23 år, har "egen" bostad, en liten dotter och är relativt högfungerande.

    Jag har tränat på mina svårigheter i elva år, mycket med min mammas hjälp.

    Vet inte hur hon orkade i alla år, med tre andra, yngre barn, en make, hundar och jobb.

    Om du vill, kan du få henner mailadress, så säger jag till henne att ha koll på mailen.

    en liten förvarning dock. Min lilla mor har en form av dysleksi hon inte vill erkänna, så stavningen kan vara lite udda men begriplig :)

    Min mamma är min hjälte - hon är så stark och en riktig tigermamma.

    Jag beundrar henne oerhört.

  • 7feb

    Hade kunnat vara jag som skrev ditt inlägg. Min son är 5 men du beskriver precis hur vi har det. Jag går på knäna.

    All styrka till dig.

  • Björnmamma

    Tack för sympatier, 7feb <3 !

    Ja... vad gör man...? Jo, man gör allt och lite till för sina barn. Skickar kramar till dig oxå och hoppas att det ska gå bra för din son, att han ska få rätt stöd i skolan osv. Ge dig aldrig i kampen för ditt barn! Ta hjälp av anhöriga och vänner, kanske kan du hitta nån annan förälder på närheten som du kan träffa och bolla tankar med?
    Jag har en väninna vart dotter liknar min son mkt, dom är några år "före" oss, så hon har hjälpt mig massor med tips om allt möjligt, t ex att söka vårdbidrag och kolla upp barnförsäkringen för ekonomiskt stöd, hjälp vart jag kan vända mig osv. Och bara att PRATA och få GNÄLLA lite och höra att nån mer har det lika galet hemma ;) ! Vi skrattar ibland åt allt knasigt som blir kring våra söta ungar, vad annars kan man göra ;) !
    Kram till dig och alla andra kämpar! 

  • myy

    Fungerade han som andra barn till han varv 12? Det låter märkligt.

    Jag har en vuxen son med Asperger. Han var udda redan som förskolebarn. Grundskolan var ett helvete, men nu läser han på universitetet och klarar sig själv jättebra. Minst lika udda, men glad och begåvad. Så man behöver inte vara supermorsa hela livet bara för att man har barn med Asperger. 

  • vampyria2

    Jag har fyra barn alla har ADHD och tre av dem har dessutom Asperger, hur man orkar det vet jag inte man bara gör det

    Jag ska i väg nu så jag har inte tid att skriva så mycket nu men om du är intresserad så är jag med i en grupp på Facebook som heter fantastiska föräldrar som är till för oss med barn med diagnoser, den gruppen är helt fantastisk och där har jag hämtat mycket kraft och kunskap om våra barn med diagnoser, sen att läsa om andra som har samma problem med sina barn är skönt
    det är en sluten grupp så vill du vara anonym mot mig så kan jag tyvärr inte bjuda in dig, annars så in boxa mig din Facebook så addar jag dig i den  

  • Thessia

    Hej! Min älsta son Elias fick i onsdags dignosen adhd och asperger. Inte många som förstår hur det är. Min son har blivit utfryst (av andra föräldrar) på grund av hur han är, jag får ofta blickar av andra vuxna där man riktigt ser hur dom tänker ( hon har då ingen pli på sitt barn, så ouppfostrad) Skönt att på så vis äntligen ha fått detta på papper. Elias som person är extremt aktiv, egensinnad, får lätt exrema utbrott, envis och kan inte alls förstå när någon till exempel är ledsen, Varje dag är en kamp, han slås både på dagis och hemma, han har till och med försök elda upp leksaker.


    (¯`°?.¸♥ Elias 2oo7o628 ♥¸.?°´¯) (¯`°?.¸♥ Rasmus 2oo91o27 ♥¸.?°´¯)★www.motherslife.vimedbarn.se
  • MalinNSvensson

    Jag har en dotter, nu 21 år gammal, som har Asperger. De första tecknen var nog att hon var så väldigt rättvis, hon sa alltid till om npgon gjorde något fel.. Ex..om inte Eva (klasskamrat) fick dricka vatten på lektionerna, hur kom det sig då att fröken fick dricka kaffe??? Hon var också en ritare...ritade 100-tals exakt likadana teckningar... Och hon samlade på pokemonkort, bokmärken, klistermärken...och kunde sitta och möblera om i albumen i TIMMAR!! Hon var en lätt unge, men ogillade barn och när det blev för mycket folk. Hon hade också problem med kramar, kärleksförklaringar, känsloyttringar och dyl... Fortfarande, när jag säger: jag älskar dig, så svarar hon: mhmmmm. Men det betyder att hon älskar mig med... Äsch jag svamlar pga trötthet. Skriver annan dag :) Jag har själv både grav ADHD och Asperger, förresten.

  • aldrigmer

    MalinMSvensson, i stora delar beskrev du även min 24 år gamla dotter. Rättvis intill....stupiditet. tecknat och målat hela sitt liv. Läst oerhörda mängder, samlar på böcker. Ogillar små barn och stora folksamlingar. Min dotter har haft stora problem med ffa gymnasiet men går nu på folkhögskola och det går bra. Hon har bott i egen lägenhet sedan hon var 17.

    Min son som också har AS läser i år in 2 kurser på KomVux för att få behörighet till det han vil studera på högskola. Han fick sin diagnos tidigare då han var ett exlosivt barn,  dottern var tystare, gick o gömde sig medan lillebror skrek. Jag vet inte hur många individuella studieplaner jag skrivit på.........

    Hur man orkar? Man måste......galghumor hjälper. Man gör som Mark Levengoods mormor, man bryter ihop och går vidare.... Solig Tungan ute Att svära i långa ramsor i enrum hjälpte mig ibland.....

  • Djenny76
    Björnmamma skrev 2013-02-17 16:21:43 följande:
    Hej!

    Jag har en son som precis ska utredas för Asperger. Han har flera tecken men på vissa plan funkar han "normalt". Allt detta är nytt för oss, inte hans problem, de har vi sett under lång tid, men vad händer sen, efter diagnosen (vilken jag räknar med kommer bli nåt inom autismspektrat som det numera ska kallas).

    Hur får man vardagen att funka?

    Hur orkar man som mamma?

    Jag har tre barn till - hur ska man hinna med dom oxå?!

    Jag har typ "gått in i väggen" av allt kämpande med min son, hans skolgång, hans dygnsrytm, övertalande att gå till skolan, mutande för att få honom att duscha iaf EN gång i veckan (han får då en ducshläsk eller -choklad, vilket gör det "värt" för hnm att duscha), kamp för hans rättigheter till hjälp från Socialtjänsten, möten med skolan, möten med BUP, se till att han inte somnar på dagarna för att sen vara uppe hela natten... 

    Skulle vara jätteglad om du som oxå är mamma till ett barn med asperger eller liknande ville dela med dig av din vardag och lösningar o problem osv osv!

    Min son är 14 år och fungerade som de flesta andra barn fram till för två år sedan. Då rasade allt, verkligen ALLT på bara några veckor. Vi hade visserligen sett att inte mådde så bra några mån innan, men det mesta rullade på. Men så plötsligt funkade INGENTING, han bara satt inne och gick inte ut överhuvudtaget.

    När jag ser tillbaka på hans uppväxt kan jag se många saker som jag inte såg då, som känns igen i autismspektrat...

    För övrigt är han en jätterar pojke, stor som en björn, därav mitt namn Björnmamma! Väldigt kärleksfull och omtänksam, en tänkare med en vuxens intellekt men är ändå ett litet barn på insidan, klarar inte saker som hemmets sexåring klarar socialt. Begåvningsmässigt ligger han i framkant - trots att han missat 1½ år i skolan, han hade då bara lite hemundervisning med mig i den mån han orkade, har han nått toppresultat på nationella prov och andra tester som gjorts i skolan. 

    Tveka inte utan skriv några rader :) ! Här eller i min inbox! 
    Hej!
    Jag har en son på 12 år som har högfungerande autism som huvudiagnos och ADHD.
    Min son påminner om det du berättar.
    Han är också en väldigt snäll kille,men klarar dock inte av och ta tag i saker och ting själv.
    Det verkar precis som om han inte bryr sig.
    Det är en kamp och få honom till skolan.Likaså med och gå och lägga sig i tid om kvällarna.
    Ständigt tjatande om hans hygien,byta boxer kalsonger är det värsta han vet.
    Säger jag inte till honom att det är dags att byta då väljer han och ha dem hur länge som helst.
    Påminnelser när det gäller tandborstning.Fast att det är något man har gjort alltid.
    Ja det är inte lätt alltid och jag undrar också hur orkar man?
    Han har börjat ta avstånd från två av sina nära vänner nu den sista tiden och jag försöker påminna honom om att han också måste höra av sig till dem annars slutar dem kanske höra av sig till dig.
    Men då svarar han bara att han inte orkar.
    Min tanke är att han börjar bli äldre och är mer medveten om sina problem och att han väljer och bara vara hemma.
    Han spelar väldigt mycket ps3 och skypar,och där är väldigt social.
    Man måste bara orka helt enkelt.
    Sen och få vardagen och funka....Det är inte alltid lätt...Jag försöker hitta lösningar som passar,men det är inte alltid man gör det.Ibland är dett andra som inte tycker att man kan hålla på och anpassa hela tiden
    Men hur löser man det då?? jag har råkat ut för det ett par gånger.
    Kämpa på.
    mvh jenny 
Svar på tråden Mammor till Aspergare - se hit :) !