Hur hjälpa sambo?

Ge dem mer tid tillsammans?
Sitter du bredvid när han har barnet?

Låt mig gissa, du är hemma med barnet och sambon jobbar och är borta hela dagen? Barnet kan inte tröstas av pappa eftersom de inte känner varandra. Enda hjälpen för detta är att de umgås. Från det pappan kommer hem tills det är dax att sova borde pappan ta hand om barnet och minst halva helgen. Med ett sånt intensivumgänge borde pappan funkla lika bra som tröst om en vecka eller två.

Oftast sitter jag inte med. Han är timanställd och är hemma ganska ofta om man jämför heltidare tillexempel.
Ska han byta blöja eller ta på kläder vill han att jag ska vara med för han är osäker och oftast får jag avsluta påklädning för han vågar tex inte "trycka" igenom armen genom tröjan. Det har ändå funkat bra fram till början av denna veckan, då vägrar han bara bli tröstad av pappa.

Trist det blir så för honom. Låt honom ha mer tid med sonen. dvs det är han som byter blöja,  kläder m.m. Så kanske blir sonen lugn?

Men om han jobbar så tycker jag att han kan tar hand om sonen när han kommer hem, så du gör nåt annat. Tex matlagning.
Om du inte ammar så ger gärna pappan flaska så han kan mata barnet. när han kommer hem.
Om du ammar så ger honom barnet för att rapa eller låt honom gulla med barnet innan du ger barnet bröstet igen...

Lycka till.

Får börja med att va lite hårdare då kanske vad gäller blöjbyte å så? Att han ska göra det själv utan att jag står bredvid.

Okej tack för tipsen :) vill ju verkligen att sambon ska kunna känna sig som den bra pappan han ändå är!

Om barnet är nymatad skulle jag tillexempel kunna gå ut en timme och låta dom va själva då? I nuläget äter sonen med 2-3 timmars mellanrum (jag ammar).

Säg bara "jag gör något annat/si/så, eu fixar det själv!"

Du får tänka på att man som mamma har lite försprång inledningsvis eftersom barnet legat i mammans mage i 9 månader och känner igen hjärtljud, rörelsemönster, röst etc. på ett helt annat sätt än med pappan. Du kanske ammar? Mitt tips är att ingen av er ska hetsa upp er över detta. Liten är 5 veckor .

Sedan tänkte jag på vad du skrev inledningsvis, att pappa ska ta honom när han är ledsen. För tillfället kanske inte bästa tillfället. Bättre att låta dem knyta an och hitta varandra när liten är nöjd och glad med tillvaron.

Skaffa en sjal eller bra bärsele till pappan så att de kan umgås nära och naturligt ute och inne. Man behöver inte träna spädbarn att vara utan en förälder. Låter jättemärkligt i mina öron. Däremot kan du ju tydligt visa att du litar på att han kan. Ju mer han byter blöja, klär på kläder etc. desto tryggare kommer han att bli. Om ni har badkar så kan de bada tillsammans. Ligga och gosa i sängen etc etc. 

This too shall pass! Er bebis är superliten och tyr sig helt enligt sina instinkter mer till den person den haft (kvantitets-)tid att knyta an till. Den första tiden med ny bebis är en väldigt kort del av barnets liv och det är faktiskt helt ok att låta mamman vara viktigast de första månaderna. Jag skulle råda er till att försöka slappna av och låta tiden ha sin gång. Tids nog kanske bara pappa duger när barnet är ledset. Allt sånt går i cykler och ni har 18-20 år på er att vara föräldrar till ert knyte. Pappan har all tid i världen till att vara superdaddy men så här i början är det faktiskt ok att låta mamman ta tröstandet och pappa disken. Det betyder inte att ni inte är likvärdiga som föräldrar i det stora hela.