Jag vill inte vara hennes mamma!!!

Hoppas att det här är en trolltråd, för både din och flickans skull.
Klart att hon söker sitt ursprung men både du och hon borde förskonas från att röra i det här.
Vet adoptivföräldrarna om att hon kom till genom att din far förgrep sig på dig? 

Jag har läst igenom inläggen och det är lätt att säga vad jag ska göra och hur jag ska känna när ni inte vet vad jag har gått igenom. Det låter som om jag har fått ett litet sår och nu ska det ha läkt, men det har det inte. Ja jag är ego, men jag tycker att jag har rätt att vara det också. Jag tänker inte ta ner mig psykiskt igen bara för att mitt adopterade dotter har frågor.

Men "barnet" är 20! Hon har rätt att veta hela smärtsamma sanningen om hon nu vill söka reda på sitt ursprung. Och hon är inget barn längre, hon är förmodligen starkare än Ts.

I och för sig tycker jag att du kan träffa henne en gång och berätta. Ni behöver inte ha vidare kontakt, men det kan hjälpa bägge att gå vidare. Ett alternativ är att skriva ett brev.

Men herregud! Kan INGEN förstå  TS? Hon har fått barn på västa tänkbara sätt, hon har adopterat bort barnet och försökt läka. Självklart är det ingen liten grej att bli kontaktad av barnet! Att SE avkomman kommer inte göra det lättare för någon.

Adoptivföräldrarna kan själva berätta om hur hon kom till och varför hennes biologiska mamma inte vill träffas. Dom sitter inne med den här informationen. Jag tycker det är otroligt respektlöst av föräldrarna att låta barnet kontakta TS.

Nej TS, känn ingen skuld! Det är och har aldrig varit ditt fel. Dessutom är det inte ditt barn längre, du har adopterat bort det. Därmed inte din ansvarighet att förklara dennes ursprung, det kan föräldrarna göra!

*kram* 

common-services0.qbrick.com/video/config/3532069&startpos=0&token=GI3TGNBYHE;GEZTOMBXGEZDQNRX;b1bfb58913a5ee30842237dfc4ebcaf02c122f4b

Kram 

Hej! Jag är själv adopterad och fick reda på att jag blev till genom en våldtäkt när jag kontaktade min biologiska mamma. Jag förstår att du var ett offer för det som din pappa utsatte dig för och att det väcker hemska känslor av skuld hos dig men jag tycker inte att det ger dig rätten att överföra dessa känslor av skuld på din biologiska dotter. Det är varken hennes, eller ditt fel att hon blev till. Att hon kontaktar dig visar på att hon har ett behov av att veta mer om sitt ursprung, vilket de flesta adopterade har. Din bioglogiska dotter har förmodligen tagit mycket mod till sig för att våga kontakta dig med en rädsla för att bli avvisad en andra gång. Du står i all rätt att säga att du inte orkar ha någon kontakt men om du gör det så gör det varsamt och utan att lägga över skuld på henne. Du vet säkert av egen erfarenhet att barn alltid älskar sina föräldrar och förlåter dem gång på gång - oavsett hur fel de handlat. Detta gör oss också mer sårbara, du i relation till din pappa och hon i relation till dig som din biologiska dotter. Mitt råd till dig är därför att kontakta en psykolog och diskutera hur du ska hantera känslorna som nu gjort sig påminda för att du sedan, när du orkar, ska kunna möta din biologiska dotter utan skuld och skamkänslor förklara för henne varför du vill eller inte vill att ni har kontakt. Om du bara orkar bearbeta ditt trauma lite till, lovar jag att det kommer kunna komma något gott ur det här. Kram

Om man sätter ett barn till världen är man skyldig att åtminstone finnas där när barnet vill få info om sin historia. Allt annat är skitdåligt och oansvarigt av de biologiska föräldrarna, oavsett historien. Barnet har rättigheter!!!