Vill berätta om vår son
När jag var sexton blev jag gravid. Pappan till barnet är min mycket, mycket äldre pojkvän. Han är i fyrtioårsåldern. Vi hade ett distansförhållande och träffades någon gång i månaden, aldrig mer. Vi hade pratat en del om vad som skulle hända om jag blev med barn. Han vägrade använda kondom men var även fast besluten att om jag bev gravid skulle jag göra abort. Punkt slut. Annars skulle han göra livet väldigt svårt för mig, sa han. Jag är själv emot aborter, tycker att ett liv är ett liv vare sig det är fött eller inte. Därför blev jag skräckslagen när jag märkte att jag blivit på smällen. Det gick mycket länge innan det överhuvudtaget syntes att magen växte, och ännu längre innan jag sa något till mina föräldrar. De blev vansinniga, krävde att jag skulle göra abort men eftersom jag tvärvägrade kunde de inte göra så mycket. Jag funderade länge men bestämde mig för att inte säga något till min kille. Jag skulle föda barnet i hemlighet, adoptera bort det och fortsätta livet som inget hade hänt. Jag lyckades dölja magen för min kille, jag ordnade så vi inte träffades de sista månaderna. Skyllde på skolarbete och stress. Jag fick hjälp av socialtjänsten att hitta ett hem till mitt barn. Dagen kom då jag skulle föda. Det blev en pojke. Han såg honom knappt, hann hålla honom en gång innan de tog honom. Min kille fick aldrig reda på något. Ingen fick reda på något, bara mamma, pappa och jag.
Det har gått tre år sedan dess. Jag är idag nitton år, har hoppat av gymnasiet, flyttat hem till min kille. Han är fyrtiosex. Han har börjat prata om att skaffa barn, att han vill skaffa familj innan han blir för gammal. Jag kan inget annat än hålla med men varje gång han tar upp ämnet tänker jag på vår son. Jag vill så gärna berätta att han har ett barn, en lite kille på tre år, som springer omkring någonstans. Men han skulle slå ihjäl mig om han visste. Vad ska jag göra? Detta kör slut på mig!
