• Fiddeli89

    Födde min son i v. 27+1

    Fredagen den 22/11-2013 föddes våran lilla Ludvig. Han dog inne i magen och vi upptäckte detta pga inga fosterrörelser. Åkte in till förlossningen för kontroll för att jag inte känt av några sparkar den 19/11. Det gjordes ett CTG och hittade inte några hjärtljud. Därefter var det två läkare som gjorde UL och där konstaterades det att hjärtat inte slog. Sen spenderades det flera dagar på sjukhusets förlossningsavd. och tillslut så kom våran lilla ängel på fredagen. Det var delade känslor med att föda sitt döda barn. Först blev jag chockad och glad över att det var en liten kille som jag haft inne i magen (alla hade gissat på att det var en tjej) och sen var man förkrossad över att det lilla livet inte levde längre.
    Dom första dagarna efter att vi kom hem från sjukhuset så var jag livrädd för att träffa folk, ville bara sjunka genom jorden. Jag bara grät och var rädd helatiden, kunde inte tänka på ngt annat. Nu har det gått 10 dagar sedan jag kom hem från sjukhuset och det känns bättre nu. Jag fick även feber och min sänka var uppe på 170 så fick stanna och få antibiotika i dropp till söndagen. Sen har jag ätit Kåvepenin hemma också.
    Anledningen till varför Ludvig dog vet vi inte än, men troligtvis så beror det på att dom hittat GBS i hans blod och i mitt urin och på min livmodertapp. Men jag har inte känt av ngn UVI. Någon som varit med om samma? Sen hade Ludvig bara två blod kärl i navelsträngen (ska vara tre).
    Skulle vara kul att komma i kontakt med andra par som varit med om ngt liknande?

  • Svar på tråden Födde min son i v. 27+1
  • La Luna
    Randiga jag skrev 2013-12-06 13:06:27 följande:
    Oj, jag menade inte att jag tog illa upp när du sa grattis La Luna, det är mer människor som jag har varit vän med som inte har kunnat hantera min sorg efter min dotter och mer tagit avstånd som nu säger grattis. Är precis som om de tror att det är bättre nu bara för att jag är gravid igen. Det var en riktigt illa kommentar din läkare sa, usch!! Min läkare skrev i min journal att jag ville bli igångsatt vid en kommande graviditet "och det tycker jag vi kan bjuda på", vadå bjuda på? Är inte nån extra kaka jag vill ha till kaffet, känns som en självklarhet att jag inte vill gå över tiden denna gång!

    Ok va bra att du inte tog illa upp! Vissa läkare bör inte få ta samtal med människor...de kanske kan sitt jobb men vissa kan inte hantera den sociala biten att faktiskt ta människor på ett bra sätt. Såklart du inte vill gå över tiden, har man gjort de och de och de värsta tänkbara händer vill man aldrig mer göra det.
  • La Luna
    Stella13 skrev 2013-12-06 15:32:28 följande:
    Nu har vi fått besked och dom kunde inte hitta något på varken mig eller vår son så det blev plötslig spädbarnsdöd. Det ända proverna visade var syrebrist men det får ju alla tillslut. Vilka jävla kommentarer ni har fått, den med jackpottvinsten var de sjukaste jag hört! Han borde skämmas. Fatta han inte att det var sjukt olämpligt sagt? Randiga jag: han var vårt första barn, så jag hoppas vi blir gravida snart igen så livet får någon mening igen. Nu känns allt så fruktansvärt meningslöst.

    Det måste vara hemskt att inte få något svar... Men samtidigt som Randiga jag skriver så är det i alla fall skönt att veta att det inte är något genetiskt eller så till en eventuell ny graviditet. Om jag får fråga så, hur tyckte du erat möte var idag? Hade ni det på BB avdelningen? Blev ni bra bemötta? Jag hoppas verkligen ni blev bra omhändertagen. Hela vårat möte var fruktansvärt på alla sätt tyckte vi...läkaren skrev ut svaren alldeles innan vårt möte och kom därför försent, dessutom var det någon uppgradering på deras datorer just den dagen så därför fick han inte ut alla svaren till oss...då har vi ändå bokat detta 6v efter förlossningen för att alla svar skulle finnas på plats. Mötet var på BB avdelningen i ett CTG rum...där vi satt på de olika stolar som fanns och väntade på att vår försenade läkare skulle komma. När han kommer tar han inte i hand utan börjar läsa inantill (då han inte hunnit kolla något innan) de papper han skrivit ut. Han kläcker den där dumma kommentaren jag skrev om jackpott och när jag ställer frågan: de svaren vi väntar på nu är det dom som visar saker från mig som om jag skulle ätit nåt dumt eller haft någon bakterie? Då får jag till svar: Det ska du inte tänka på nu utan allt tyder ju på att det är navelsträngen som är orsaken. Hur kan han säga till mig vad jag ska tänka på...lätt för han att säga. Om han hade kunnat ha alla svar till hands så man får det svart på vitt. Sen sa vi till att man till en annan gån kanske kan ha mötet på ett annat ställe tex. Konferensrum eller så. Ett annat ställe än BB där man måste gå igenom hela avdelningen och se alla nyfödda och glada föräldrar och när vi satt inne på rummet samtidigt som vi får besked sitta och lyssna på barnskrik utanför. Då svarar läkaren att det finns inte några konferensrum till sånt och jag har haft såna här samtal i det här rummet hundratalsgånger. Jag blir så ARG det betyder ju inte att det är bra för det......jaja nog om vårt möte var tvungen att skriva av mig lite om det för jag blir så arg när jag tänker på det!
  • Stella13

    Men fy fan vilken idiot till läkare! Det räcker ju att det är förjävligt som det är, så beter han sig som ett stolpskott och är så okänslig! Usch, BB vill man ju inte sätta sin fot på fören det verkligen blir dags av rätt anledning.

    Vi fick komma till specialistmödravården och sitta i ett undersökningsrum, läkarn vi träffade var uppe hos oss innan våran son föddes och sa att hon skulle följa upp oss längre fram så hon var verkligen jätte bra. Och var påläst med alla provsvar. Det känns ändå skönt att det inte är nått genetiskt som sagt, så hoppas så att det kommer gå bra nästa gång. Men att varje gång få frasen - men ni är ju fortfarande unga är man ju så trött på! Det är ju ingen tröst direkt, blir mer arg när dom säger så...

  • Randiga jag

    Skönt att ni fick ett så bra mottagande som ni fick Stella13!

    Vi fick ungefär lika dåligt som du La Luna, inget förberett och satt inne på läkarens rum inne på förlossningsavdelningen, stora fönster så vi kunde se alla glada föräldrar som hade fått och skulle få sina barn. Fick även sitta en stund i väntrummet tillsammans med förväntansfulla föräldrar som satt med sina mer eller mindre stora magar och skulle på ul. Hann ju bryta ihop redan där! 
    Vi har pratat med både vår kurator på sjukhuset och andra där som varit med i vår samtalsgrupp om att de måste ändra så återbesöken inte sker på förlossningen. Hoppas att det leder nånstans så fler inte ska behöva ha sina möten där!

  • Fiddeli89
    Sinni skrev 2013-12-06 16:51:57 följande:
    Fiddeli89: (och ni andra i tråden som mist) - Jag beklagar verkligen allt ni gått igenom! Så oändligt sorgligt! Jag själv har varit igenom ett avbrytande i v 18 pga att barnet var sjukt. Grymt jobbigt. Nu väntar jag barn igen, som ska komma i januari. Eftersom jag haft flera uvi genom åren så togs en odling på mig - för säkerhets skull. Det visade sig att jag är bärare av GBS-bakterien. Min bm sa att det var inga problem. Det är väldigt vanligt, ca var tredje kvinna bär GBS. Hon var inte det minsta orolig utan berättade att jag får antibiotika under förlossningen och fram tills dess så kollas urinprov vid varje bm-besök. Hon hade aldrig hört talas om att ett foster kunde smittas under graviditeten. MEN - det räcker ju med en enkel sökning på nätet för att se att det KAN hända. Att barn faktiskt HAR dött i magen och där de hittar GBS. Det gör mig skiträdd faktiskt. Jag vet att det är sällsynt, men det hjälper liksom inte. Det är också ovanligt att man mister sitt barn i vecka 18 också - men det hände ju mig. Så känslan är att allt kan hända. Jag har inget skyddsnät längre, förstår ni? Jag tror ni förstår vad jag menar. Man tänker ju ofta "det händer inte mig" - men när det omöjliga HAR hänt, då kan plötsligen allting hända. Usch så jobbigt. Men nog om mig - tillbaka till lilla Ludvig. Jag hoppas ni fick ett så bra avslut på det som möjligt. Och att ni fått bra hjälp i efterhand. Dröjer det länge innan ni får mera svar på "varför"? Har de sagt något mera till dig angående GBS? Om vad ni kan göra i framtiden för att förhindra osv? Extra hjälp om/när ni blir gravida igen? Förlåt om jag frågar för mkt, jag är nyfiken även för egen del som du förstår. Ta hand om dig/er! Jag lider verkligen med er och sänder en kram!



    Grattis till din nya graviditet. :) tog det lång tid för dig att bli gravid igen?

    Tragiskt att läsa att du fått avbryta en graviditet. :( måste vart jobbigt!

    Vi har inte fått veta mer än att barnmorskan på sjukhuset berättade att dom hittat GBS i Ludvigs blod. Men jag har massa frågor ang detta på återbesöket den 17:e dec. Så ska försöka få svar på allt då ang vad man gör vid nästa graviditet m.m. Det står även om GBS:en i min journal jag fick med mig ifrån sjukhuset, att det upptäckts i Ludvigs blod. Sen hade även jag GBS på livmodertappen och i urinen.

    Jag kan verkligen förstå att du känner dig orolig! Men det är nog ändå bra att veta att du har GBS och att dom följer upp det med kontroller vid varje BM besök. Och att du ska få antibiotika vid förlossningen. Hur långt gången är du? Jag har bara läst mig till lite information ang GBS och det står på många sidor att det är vanligt hos kvinnor att vi har GBS och det är ytterst sällan som barnet blir smittat. Jag vet inte om Ludvigs navelsträng hade ngt med att göra att han blev smittad då det bara var 2 blodkärl i den och att han då kanske var lite svagare pga det. Men det ska jag försöka få svar på hos läkaren som sagt.

    Det enda vi hört är oxå att vi ska få extra kontroller vid nästa graviditet. Men ska försöka få mer utförlig förklaring på vad dom menar med det oxå på återbesöket.

    Det är bara bra att få frågor. För då kan jag få fler frågor att skriva upp till återbesöket! Så jag är bara tacksam för alla frågor. :)

    Kram
  • Fiddeli89

    Ush vilka hemska kommentarer och läkare vissa råkat ut för!! Det är ju helt sjukt. Vissa borde inte jobba innom vården! Blir så arg när man läser att folk blir illa bemötta. Ush då.

  • Fiddeli89
    Stella13 skrev 2013-12-06 15:32:28 följande:
    Nu har vi fått besked och dom kunde inte hitta något på varken mig eller vår son så det blev plötslig spädbarnsdöd. Det ända proverna visade var syrebrist men det får ju alla tillslut.

    Vilka jävla kommentarer ni har fått, den med jackpottvinsten var de sjukaste jag hört! Han borde skämmas. Fatta han inte att det var sjukt olämpligt sagt?

    Randiga jag: han var vårt första barn, så jag hoppas vi blir gravida snart igen så livet får någon mening igen. Nu känns allt så fruktansvärt meningslöst.



    Tragiskt besked, men det kanske ändå känns skönt att veta att det inte är ngt fel på dig iaf? Då borde hoppet stärkas för en ny graviditet. :)

    Sa dom ngt om chanserna för att det skulle hända igen?

    Kram
  • La Luna
    Stella13 skrev 2013-12-06 21:55:55 följande:
    Men fy fan vilken idiot till läkare! Det räcker ju att det är förjävligt som det är, så beter han sig som ett stolpskott och är så okänslig! Usch, BB vill man ju inte sätta sin fot på fören det verkligen blir dags av rätt anledning. Vi fick komma till specialistmödravården och sitta i ett undersökningsrum, läkarn vi träffade var uppe hos oss innan våran son föddes och sa att hon skulle följa upp oss längre fram så hon var verkligen jätte bra. Och var påläst med alla provsvar. Det känns ändå skönt att det inte är nått genetiskt som sagt, så hoppas så att det kommer gå bra nästa gång. Men att varje gång få frasen - men ni är ju fortfarande unga är man ju så trött på! Det är ju ingen tröst direkt, blir mer arg när dom säger så...

    Va bra att ni fick ett bra möte! De är ju jätte skönt att ni blev omhändertagna. Fick ni alla svar nu eller väntar ni på något mera? Vi väntar fortfarande på labbsvar från obduktionen. De va tydligen uppdelat i två olika svar så det ena från obduktionen har vi fått men inte labbsvaren som kan visa om hon hade nån infektion eller så.
  • La Luna
    Randiga jag skrev 2013-12-06 23:04:18 följande:
    Skönt att ni fick ett så bra mottagande som ni fick Stella13! Vi fick ungefär lika dåligt som du La Luna, inget förberett och satt inne på läkarens rum inne på förlossningsavdelningen, stora fönster så vi kunde se alla glada föräldrar som hade fått och skulle få sina barn. Fick även sitta en stund i väntrummet tillsammans med förväntansfulla föräldrar som satt med sina mer eller mindre stora magar och skulle på ul. Hann ju bryta ihop redan där!  Vi har pratat med både vår kurator på sjukhuset och andra där som varit med i vår samtalsgrupp om att de måste ändra så återbesöken inte sker på förlossningen. Hoppas att det leder nånstans så fler inte ska behöva ha sina möten där!

    Usch blir så ledsen att höra att ni oxå fått ett dåligt möte. Varför ska de göra så? De måste ju vart med om detta några gånger kan de inte tänka lite då... Vart i sverige födde du någonstans? Vart bor du?
  • Sinni

    Fiddeli89: Tack för alla dina svar. Ja, du har rätt i att det nog är en stor fördel att veta om att man är bärare av GBS, för då kan man ha lite koll på det. Bm sa till mig att de flesta som bär det, vet inte om det - och oftast ställer det inte till några problem alls. Bra att ni har ett återbesök inbokat och jag hoppas ni får svar på alla era frågor då om vad som hände er fina son. Jag är i v 34 nu, så det är inte så lång tid kvar. Jag vill bara att han ska komma ut så jag får se att han är hel o frisk =). Försöker hantera min oro under tiden. Ja, att avbryta var/är en stor sorg. Det var också en pojke. Jag bearbetar det fortfarande, och kommer nog att göra det lång tid framöver. Det hjälper liksom inte att tänka att "han var ju sjuk", förlusten är stor ändå. Att bli gravid igen - det tog inte så lång tid. Vi bestämde oss för att vänta lite. Jag behövde få läka både min kropp och själ lite. Sen blev vi gravida helt oplanerat ca 4 månader efter avbrytandet. Vi blev enormt glada. Men jag ska också säga att jag har varit orolig hela denna graviditet. Rädd för allt möjligt och omöjligt. JAg har dock fått väldigt fina bemötanden inom sjukvården. Extra vul, undersökningar, ul och provtagningar. Alla har bemött mig/oss med stor förståelse och värme. Det har hjälpt enormt!

  • Sinni

    Oj, det gick iväg innan jag var klar..... Jag hoppas ni får ett lika bra bemötande när ni ska på återbesök, som vi har fått. Om du vill, så berätta gärna om de svar ni får då. Blir ledsen av att läsa att andra får konstiga och knäppa bemötande av läkare. Det är en så enormt känslig situation! Er pojke var ju större än vår - blir det automatiskt begravning osv? Eller hur har ni valt att göra? För vår del, eftersom han var "så liten" som 18 v så valde vi ett anonymt omhändertagande. Vi fick en stund med honom på sjukhuset, då vi hade vårt avslut. Men sen blev han kremerad och spridd i en minneslund. Det kändes fint för oss. Men ja, det är nog så - man bär dem med sig i hjärtat så länge man själv finns. Har ni barn sedan innan? Hur tänker ni med att försöka igen? Vill ni vänta eller försöka så fort som möjligt? Kram

  • Stella13

    La luna; det var några provsvar som inte hade kommit ännu och det var moderkakan och vävnadsproverna från obduktionen. Läkaren skulle ringa när dom var klara. Men tycker att de borde vara klart nu. När trodde läkaren att ni skulle få svar på resterande provsvar?

  • La Luna

    Stella13: Jag vet inte hur lång tid det kommer ta, men både läkaren och kuratorn har sagt att de brukar ta rätt lång tid innan alla svaren är klara...

  • Fiddeli89

    Sinni: Skönt att höra att ni haft ett så bra bemötande inom sjukvården! Jag hoppas vårat återbesök kommer bli bra och det tror jag för den BM som förlöste oss jobbar då och en läkare som gjorde vårat fostervattenprov. Så vi vet ju redan vilka vi kommer möta på återbesöket så det känns lugnt.
    Åh vad härligt då är det inte många veckor kvar! :) Kan tänka mig att du är orolig och har varit det under denna graviditeten. 

     Ludvig var vårt första barn men vi har redan pratat om att försöka igen så fort som möjligt.

    Ang begravning så fick vi välja hur vi ville göra. Vi har valt att inte ha någon begravning pga att han ändå var rätt liten. Så han skall kremeras och sen bli begravd i minneslunden i våran kommun. Och vi ser kyrkan ifrån vårat hus så det känns skönt att veta att hans aska inte alls är långt hemifrån. <3

  • La Luna

    Tänkte på det...jag skulle tycka det var kul att följas här tillsammans med de som vill OM/NÄR vi här plussar ...men jag känner mig inte helt bekväm med att skriva ut här direkt när/om jag skulle plussa. Kan alla se det? Tänker då på de som inte är med i änglarum..? Om de bara är de i änglarum som ser är de ju ok men är det allmänheten på nätet känns de inte lika bra...vet inte varför men är väl lite nojjig.. Någon som vet hur de funkar? Skriver min mail adress om någon vill dela med sig och följas åt OM vi plussar! jenny-forsman@hotmail.com

  • ettbrustethjärta

    Jag vet inte hur det är, men jag tror man kan öppna en mer sluten tråd! Ska kolla upp detta! Håller med dig om att det vore kul att följas åt ???? Om det inte funkar här bör man kunna göra en sluten grupp på Facebook för oss som vill!

  • La Luna

    De finns tydligen en grupp på FB redan för de som vill plussa och en man går vidare till när man har plussat. Om du går in i andra tråden här under änglabarn ( födde min ängel i v40+0 ) så har de skrivit om det! Men det vore kul att ha en sån tråd här oxå...jag är inte så kunnig på detta...men du får gärna kolla upp om du vet hur man gör!

Svar på tråden Födde min son i v. 27+1