Hur förklara på ett bra sätt för en 5 åring om någon har dött?

Det är bara säga som det är, barn fixar det där galant.

Jag har förlorat båda mina föräldrar långt innan barnen föddes och "i början" så var det mer lite svävande när dom frågade varför dom inte har någon mormor och morfar.

När dom blev runt 5 år kändes det "tokigt" att säga att dom är i himlen, beskrev det på det sätt JAG känner kring deras död - dvs att dom inte finns på jorden längre men finns i våra hjärtan. Att jag faktiskt inte vet vart man befinner sig när man dör och att man ibland "kan säga" att någon är i himlen men att jag inte tror att dom fysiskt är där..

Krångla inte till det mer än nödvändigt utan tänk på vart DU tror att dom är och översätt till barnspråk fast utan att ludda till det (nu är det JAG som krånglar och luddar till det ) Hoppas du ändå förstår mitt svammel.

Beklagar sorgen !

Håller med förra inlägget. Barn är bättre på att ta sånt än vuxna. Var tydlig, säg att han är död. Inte "gått bort" eller "somnat in", då kan barnet missuppfatta och tex bli rädd för att sova eller åka bort.

Ta,litteraturen till hjälp, t ex "Adjö, Herr Muffin". Berätta sanningen.

Säg bara att han är död, att det betyder att han inte finns mer. Att det är samma som innan man föds, man bara finns inte längre. En femåring borde verkligen förstå det. 

Jag tycker att man ska vara ärlig mot barn. De förstår mer än man ibland tror. 
Låt dem få upptäcka världen själva och bestämma själv vad de tror på. 

Berätta så enkelt som det är att alla människor dör när man blir gammal (om du vill kan du ju även nämna att det kan hända olyckor som gör att man dör ung också men det skulle inte jag berätta i detta sammanhang utan endast om det gällde någon ung person som gått bort).

Om man vill kan man såklart nämna himlen/paradiset också, men jag tycker det är viktigt att poängtera att detta enbart är vad andra tror. Visa barnet att alla får tro olika och man får bilda sig sin egen uppfattning om vad som sker efter döden. För det finns andra teorier än att man kommer till himlen. Vissa tror på att man föds om, en del tror att allt slocknar och så vidare. Alla har sina egna teorier och det finns inget rätt eller fel för ingen vet. 

Kan även tipsa om att det finns många barnböcker om ämnet på biblioteket
Det är ju så mysigt att läsa tillsammans med barn och diskutera boken/ämnet efteråt.

Det finns en barnbok dom heter "vem är död", kolla på den!

Vi har förklarat att när man dör finns man inte mer. Vissa tror att man far till himlen. Kroppen/skalet blir kvar och den gräver man ner i en grav.

Vissa Fonuskontor har väldigt bra koll på böcker för olika åldrar som gör det lättare att prata om döden. Ibland säljer de dem också.

Tack för alla svar!

Jag har sagt att han är död och vi inte kommer att se honom mer, att han var gammal och när man är gammal så dör man till slut. Jag har alltid tyckt det var ett fint sätt att tänka på att man kommer till himlen, min mormor dog när jag var 13 så jag har alltid tänkt mig att hon är där uppe nånstans, så då kom det automatiskt att säga så till han. 
 
Jag har tänkt att sätta mig ner med honom och förklara lite mer, om begravning osv. 
Han ska inte följa med på begravningen men jag vill ändå att han förstår vad som händer och så. 

lura inte ditt barn att han är i himlen.

Varför ska han inte följa med på begravningen?

En närstående till familjen gick bort i slutet av 2013 och vi förklarade det för våra barn (snart 4 respektive snart 6 år) med att personen i fråga hade blivit sjuk och att han hade gått sönder inuti, att doktorn verkligen försökte men kunde inte laga honom. Vi förklarade sedan att vi aldrig mer kommer att träffa honom men att han alltid kommer finnas i våra hjärtan.

Vi läste sedan boken "Adjö, Herr Muffins" för barnen vid ett flertal gånger för att få mer stöd till vår förklaring.

(Vår närstående blev hastigt sjuk och gick bort väldigt snabbt, därav förklaringen att han gått sönder och att doktorn inte kunde laga. Vi förklarade också att doktorn väldigt ofta kan laga när man går sönder, men just det här gick inte.)

Jag lurar han inte, jag säger bara så som jag tror och jag tycker det är en fin tro att ha när någon dör. 

Han ska inte följa med på begravningen för jag tycker inte det är något som ett litet barn hör hemma på, sedan om någon tycker annat är upp till dom. 

Han "bryr" sig inte riktigt om vad som hänt, han är lite likgiltig kan man säga, det kommer bara bli jobbigt för han  om han är med. Han kommer inte kunna sitta still och vara tyst, sedan kommer det vara hög musik med orgel osv och mycket folk, han har väldigt svårt för sådant. Han får panik vid höga ljus och stora folksamlingar. Vi går på utredning just för sådant och en hel del annat som jag inte tänker gå in på här.

Jag gick inte in här för att diskutera huruvida han ska gå på begravningen osv utan bara få tips på hur man på ett bra och fint sätt kan prata och få barnet att förstå när någon dött. Ska kolla upp de böcker som en del tipsat om :) Tack.