Ja, har alla barn rätt till antingen sin biologiska mamma eller en adoptivmamma? Detta leder förstås in på frågan om ensamma män/homosexuella par (män) ska få adoptera och hur motiverar man i sådana fall då att barnen aldrig kommer få en mamma?
Barn har rätt till föräldrar, anser jag.
Mammor eller pappor spelar inte någon roll.
Ett barn har rätt till kärleksfulla uppväxt med förälder/föräldrar som älskar dem..., Könet på föräldern spelar mindre roll!!
Har i min vänskapskrets två barn som helst hade sluppit deras mamma och bara bott hos sin pappa... De mår piss av att ens träffa henne, Men de tvingas iväg eftersom luddiga regler säger att de har rätt till sin mamma trotts att de bönar och ber om att slippa...
Lite läsning för okunniga som tror att barn föds som oskrivna blad: www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2013/04/Om-anknytningen-mellan-surrogatmodern-och-det-nyfodda-barnet-/
Alla barn har rätt att bli omhändertagna och få sina behov tillgodosedda, helst också älskade, av någon. Det är naturligtvis bra om denna någon är en biologisk förälder (könet mindre viktigt) men om det av olika skäl inte är möjligt går det givetvis lika bra med andra lämpliga vuxna.
Vad gäller den här diskussionen om huruvida homosexuella ska få adoptera och är lika bra vårdnadshavare som heterosexuella tycker jag att de självklart kan vara lika bra föräldrar som heterosexuella. Det enda man skulle kunna invända är att barnet behöver vuxna förebilder av bägge könen och inte får det om det växer upp med homosexuella föräldrar, men det "problemet" är ju ganska lätt att lösa eftersom förebilden inte nödvändigtvis behöver vara en förälder, det kan finnas en morbror, faster, granne eller andra som står familjen nära som kan agera den förebild som saknas i familjen.
Sedan kan man örstås också vara emot att homosexuella får adoptera eftersom barnen riskerar att bli mobbade i skolan, men det är ett ganska tunt argument egentligen. Barn kan bli mobbade för att deras föräldrar är betydligt äldre eller yngre än de andra barnens föräldrar, för att de är rödhåriga, för att de har glasögon, för att de är betydligt längre eller kortare än de andra barnen, för att de är tjocka, för att de talar med någon dialekt... Listan kan göras oändlig. Ska äldre förbjudas att skaffa barn för att barnen kan bli mobbade? Ska personer med anlag för rött hår förbjudas att skaffa barn eftersom barnen kan bli rödhåriga och kanske mobbade? Det blir orimligt. Och själva kärnfrågan är väl egentligen: Ska vi låta mobbare diktera villkorren, ska vi anpassa oss efter dem? Eller ska mobbare kanske få lära sig att det inte är de som avgör vem som får skaffa barn?
Fast detta kanske är lite OT, jag har inte läst hela tråden utan bara första inlägget... Ber om ursäkt om det är så!
Detta är en ganska svår fråga att kommentera på eftersom det inte är politiskt korrekt att säga annat och det blir lätt religösa undertoner om man säger något.
Personligen tycker jag inte frågan är korrektställd utan snarare borde frågan vara "Har alla par rätt till barn?"
Och svaret där är ganska enkelt. Nej.
Min åsikt är att alla barn har rätt till en mamma och en pappa.