• Kaffekanna86

    Frisk men kan inte bli gravid?

    Jag är 28 år snart, har försökt blivit gravid i över 2 år. Jag har aldrig tagit mediciner.
    Jag har aldrig rökt eller snusat. Dricker väldigt måttligt (nästan aldrig) och om jag gör det är det ett glas vin en gång i månaden. Jag har aldrig ätit p-piller eller andra hormoner. BIM 19,5 - 19,8. Jag motionerar ganska ofta i form av jogging. Jag har börjat äta magnesium, kvinnotabletter som innehåller folsyra bland annat och c-vitaminer samt omega 3. Äter ganska nyttigt mat ändå men det kan vara bra att äta kosttillskott sägs det (eller det har jag läst iaf). Vi har semester nu och jag har 8 veckors semester så bara det är väl avkoppling nog? Men det har ju gått fler somrar och inget har hänt så?! Jag äter bisolvon för slemlösande effekt på ägglossningssekretet. Yoga varannan dag hemma för fertilitet och jag ligger kvar minst 30-40 minuter efter varje samlag med benen uppe i vädret för att ge simmarna en bättre chans. Visst ja, vi har besökt kvinnokliniken på sjukhuset som säger att det inte är något fel på någon av oss, efter att vi gjort spermaprov samt blodprov.
    Trots allt detta blir jag inte gravid....?? Hjälp.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-07-19 13:04
    Min syster och mamma fick barn efter bara 1 års försök och min mans bror har fått 2 barn sen vi började försöka så det är heller inget fel på våra familjer?
    Kan tillägga att jag har svårt med folk nu, har hamnat i en depression, och gått till en KBT terapeut och en beteende terapeut. Dessa har ju olika metoder men ingen verkar fungera för att jag ska tänka annorlunda och bli mig själv igen (glad och energisk och inte folkskygg längre). Jag kan inte titta på en barnvagn utan att känna hat och frustration. Sist jag var på en släktträff var jag till slut tvungen att låsa in mig på toaletten för att inte bryta ihop inför alla människor! Usch...

  • Svar på tråden Frisk men kan inte bli gravid?
  • Kaffekanna86
    Unaangelita skrev 2014-07-19 14:20:41 följande:

    Här är en till som är frisk men kan fan inte få barn!!!
    Så jävla jobbigt! ALLA mina kompisar har barn, ALLA utom en. Hon är dessutom 3 år yngre än mig.
    ALLA säger att det är så JÄÄÄÄVLA lätt att bli gravid. Kul för alla dom då, jag får fan inget plus på stickan!
    Visst att jag är lite småtjock BMI 27 och visst att gubben har lite väl stor mage kanske men va faan..Alla ándra feta har ju barn, oftast flera tom. Vitaminer tar jag också dagligen, jag slutade röka men blev så less att jag började nu igen. Skit samma, hur jävla många rökare, alkoholister och pundrare blir inte gravida då?
    De såg inga konstigheter hos Gyn, allt såg så jäkla bra och normalt ut. Vi ska bara stå ut, kn*lla som kaniner var 2-3 dag och sen tar det sig...
    Nä fy faaan..Livet är rätt orättvist ibland.
    Men du, man får gråta, stänga in sig och undvika alla med barn och alla gravida . Det är helt OK! {#emotions_dlg.flower}


    Jag har hört massor som blivit gravida trots att de röker och alla säger att man inte ska röka men va fan, bevisen finns ju, för att det springer runt mammor på stan med ciggen i handen och barnvagnen med den nyfödda i den andra! Jag vet inte vad det är som gör att just VI inte blir med barn, men en sak kan väl för fan inte stoppa hela tillverkningen? Då gör man ju fel hela tiden, man får inte äta rött kött, man får inte dricka alkohol, man får inte äta fisk från östersjön, man måste motionera måttligt, dricka mycket vatten, äta folsyra, man ska ha bra munhygien, man ska inte snusa, man ska inte dricka mycket kaffe etc. etc. etc. Som du skrev, pundare får barn, alkoholister får barn, yngre och äldre får barn.
    Min terapeut är ingen barnlöshets expert eller infertilitets läkare men hon sa att det kan vara att jag är för "spärrad", som att jag är för stressad, eller stoppar det hela för att jag tänker för mycket på det. Ja, jag kan ju inte tänka mindre på det ju mer tiden går så....?? Vad ska jag tänka på istället? Att jag inte vill ha barn längre eller? Blir jag gravid då? Fan, ingen vet och ingen läkare i världen har svar på den frågan...

  • Kaffekanna86
    Flisan79 skrev 2014-07-19 16:32:54 följande:

    Vi är fortfarande tillsammans (16 år). Men vi hade en riktig dipp efter första barnet. Antagligen mycket pga att det blev en så stor förändring efter så lång tid samt att första barnet hade kolik. När man drömt i 7 år om "babylyckan" och det blir mycket jobb, ingen sömn, ny dynamik i familjen osv så är risken tyvärr stor att man tom går isär. Vi kämpade dock vidare och iom att jag blev oplanerat gravid så kände vi att vi skulle lägga all skit bakom oss och börja om. Vilket fungerade. Dessutom var andra barnet super lätt jämfört med första

    Så mitt råd är att om ni väl får barn så måste ni vara beredda på att det är lika jobbigt som för alla andra, även om man kanske längtat mer än de flesta.


    Det sista du skrev om "att det blir lika jobbigt som för alla andra" är nog en sak man har planerat för, där av att man försöker att skaffa barn på alla sätt man kan! Jag tror ingen ofrivilligt barnlös tänker att det ska bli guld och gröna skogar när barnet väl har kommit utan att det blir ett liv man för till världen som man ska ta hand om i resten av sitt liv! Jag tror också att de flesta är beredda på att barnet kan ha (som du skrev att ditt första barn hade) - kolik - eller värre. En av mina vänner har en autistisk pojke med ADHD som idag behöver 24 timmars tillsyn och hjälp för att klara vardagen. Det tär på förhållandet något otroligt, det har jag sett på min vän som kämpar än idag med att klara av sin son. Och om jag fick bestämma så skulle jag hellre ta hand om ett barn med så svår problematik och så svåra diagnoser än att vara barnlös för resten av livet.
  • Flisan79

    Jo men givetvis vet man ju om allt som kan hända. Man är mer påläst än de flesta.
    Men jag tror många ändå tror att längtan och kärleken ska göra att man klarar det. Att man som par kanske är "stabilare" för att man försökt så länge...om du förstår hur jag menar.
    Nu kommer jag låta riktigt illa (feminist som jag ändå är) men jag tror framförallt att det oftast är mannen som inte riktigt "förstår". Man blir så sammansvetsade i kampen och sen när det kommer in en tredje part så är det lätt att tappa varandra.

  • Flisan79

    Av den anledning finns eller iaf fanns en del regler för par som vill/ville adoptera. Att det kunde bli svårare om man varit tillsammans väldigt länge. För att konstellationen i förhållandet var så inrutat i två.

  • Unaangelita
    Kaffekanna86 skrev 2014-07-19 22:11:13 följande:
    Jag har hört massor som blivit gravida trots att de röker och alla säger att man inte ska röka men va fan, bevisen finns ju, för att det springer runt mammor på stan med ciggen i handen och barnvagnen med den nyfödda i den andra! Jag vet inte vad det är som gör att just VI inte blir med barn, men en sak kan väl för fan inte stoppa hela tillverkningen? Då gör man ju fel hela tiden, man får inte äta rött kött, man får inte dricka alkohol, man får inte äta fisk från östersjön, man måste motionera måttligt, dricka mycket vatten, äta folsyra, man ska ha bra munhygien, man ska inte snusa, man ska inte dricka mycket kaffe etc. etc. etc. Som du skrev, pundare får barn, alkoholister får barn, yngre och äldre får barn.
    Min terapeut är ingen barnlöshets expert eller infertilitets läkare men hon sa att det kan vara att jag är för "spärrad", som att jag är för stressad, eller stoppar det hela för att jag tänker för mycket på det. Ja, jag kan ju inte tänka mindre på det ju mer tiden går så....?? Vad ska jag tänka på istället? Att jag inte vill ha barn längre eller? Blir jag gravid då? Fan, ingen vet och ingen läkare i världen har svar på den frågan...



    Jo jag läste typ överallt att man inte ska röka. Okej jag slutade och mådde svindåligt i 6 månader, men jag fixade det. Kaffet klarade jag inte av att sluta med men 2 koppar om dagen ska inte vara någon fara. Efter 7 månader mådde jag såå piss och var så leden. Bestämde mig för en brakfylla ( hade bara tagit några glas vin under dessa månader) och rökte upp ett helt palket cigg själv. Nu är jag fast igen. Dock bara under sommaren har jag lovat mig själv för till höst ska jag sluta igen och sätta igång att baka bebis.
    Men jag har svårt att tro på att allt hänger på cigg, alkohol, kaffe, rött kött osv...De flesta ofrivilligt barnlösa gör ju typ alla rätt och inget händer ändå.
    Nu är det ÄL-tester och rutinsex som gäller. Återigen. Får vi se om det funkar!

    Det där med mentala spärrar sa min terapeut till mig också. Men jag vette faan asså..Jag frågade hur jag ska styra min hjärna och sluta tänka på det. Hon hade inget direkt svar utan jag ska försöka tänka på annat. Mmm tjena, när vi har sex o han kommer tänker jag automatiskt på vilken dag i månaden det är, upp med benen, inte duscha på en gång osv..Det är ju inget jag styr. Så det är svårt att bara stänga av tankarna.
    Men nu väntar 3 veckors semester, det kommer bli vin och drinkar några av kvällarna, kanske jag inte tänker på det då.

    Hur tänkte din man då? Är han lika "stressad" som du?
    Fy vad jag önskar att du om några veckor kikar in här och säger att du fått ett positivt streck på pinnen!
  • Kaffekanna86
    Flisan79 skrev 2014-07-19 23:46:32 följande:

    Av den anledning finns eller iaf fanns en del regler för par som vill/ville adoptera. Att det kunde bli svårare om man varit tillsammans väldigt länge. För att konstellationen i förhållandet var så inrutat i två.


    Jag kan hålla med dig där. Vi funderar mycket på adoption. Men vi får se. Ibland ger jag upp och vill acceptera att det liksom är över och ibland vill jag försöka i flera år till...Man får försöka planera så mycket man kan innan och prata om hur det kommer att bli, försöka se framåt att om det blir barn så kommer vi att ta hand om ett annat liv än oss två som behöver mer liksom. Det är ju egentligen det vi vill, vi älskar varandra, men är redo att släppa våra egna intressen för att ägna all tid åt ett nytt liv. (fast det var längesedan jag hade ett intresse). Som kvinna blir man väl gravid först, typ när man börjar försöka, och mannen blir väl pappa då han ser sitt barn för första gången? Fast detta har jag och min man pratat mycket om också, och han säger att han är redo och känner sig som en förälder nu om ni förstår hur jag menar?
  • Kaffekanna86
    Unaangelita skrev 2014-07-20 07:23:17 följande:


    Jo jag läste typ överallt att man inte ska röka. Okej jag slutade och mådde svindåligt i 6 månader, men jag fixade det. Kaffet klarade jag inte av att sluta med men 2 koppar om dagen ska inte vara någon fara. Efter 7 månader mådde jag såå piss och var så leden. Bestämde mig för en brakfylla ( hade bara tagit några glas vin under dessa månader) och rökte upp ett helt palket cigg själv. Nu är jag fast igen. Dock bara under sommaren har jag lovat mig själv för till höst ska jag sluta igen och sätta igång att baka bebis.
    Men jag har svårt att tro på att allt hänger på cigg, alkohol, kaffe, rött kött osv...De flesta ofrivilligt barnlösa gör ju typ alla rätt och inget händer ändå.
    Nu är det ÄL-tester och rutinsex som gäller. Återigen. Får vi se om det funkar!

    Det där med mentala spärrar sa min terapeut till mig också. Men jag vette faan asså..Jag frågade hur jag ska styra min hjärna och sluta tänka på det. Hon hade inget direkt svar utan jag ska försöka tänka på annat. Mmm tjena, när vi har sex o han kommer tänker jag automatiskt på vilken dag i månaden det är, upp med benen, inte duscha på en gång osv..Det är ju inget jag styr. Så det är svårt att bara stänga av tankarna.
    Men nu väntar 3 veckors semester, det kommer bli vin och drinkar några av kvällarna, kanske jag inte tänker på det då.

    Hur tänkte din man då? Är han lika "stressad" som du?
    Fy vad jag önskar att du om några veckor kikar in här och säger att du fått ett positivt streck på pinnen!
    Ja maken min är lika stressad men håller ihop för mig säger han. Han mår dåligt inombords och det ser jag naturligtvis, men han försöker få mig att tänka på annat ibland. Men jag blir arg ibland också då för att jag vill tänka på barn och hur vi ska typ göra nästa gång, och nästa gång....Jag vill komma på något nytt och planera liksom. Men jag blir lika ledsen varje gång det inte går. Nu gick det inte igår heller märkte jag tyvärr, trots semester i 4 veckor, ingen alkohol som vanligt, mindre kaffe, avslappning, yoga, vitaminer, bisolvon etc. etc. ni vet. Jag är lite arg på mig själv också för att jag tänker så här, men berättar inte det för min man, men varje gång vi får reda på att vi inte kan få barn så är det ju jag som får mens och skitsvåra smärtor i flera dagar, men karl får ju inga symtom för så är det ju. Han får bara beskedet att det inte blev något. Så orättvist att vara kvinna. Jag hatar det. (Jag var aldrig så här förut, det är depressionen som pratar).

    Det var snällt det du skrev om att några veckor kanske jag kikar in och har ett plus på stickan =) tack, det hoppas vi också. Och att ni också kan få det!
  • Venne

    Att du får skitsvåra smärtor varje månad kan tyda på endometrios. Läs lite om det och se om det kan stämma.

  • Limaliie

    Hur har det gått för er?


    Även om allt ser bra ut i utredningen kan man ändå hitta fel vid ex. IVF . Oftast är ju något fel annars skulle man bli gravid men det kan vara svårt att veta vad.

    Vi var oförklarligt barnlösa i 2 år, gjorde en ivf och fick ut ett enda ägg trots bra prover under utredning med äggreserver osv. Antagligen där vårt fel ligger. Av detta lilla ägg blev vår dotter.

    Har ni funderat på ivf ?

  • Unaangelita

    Hej. Håller just nu på med att ta min andra kur Pergotime. Hoppas det tar sig denna gång . Jovisst har man tänkt på IVF o sådär, ett ganska självklart steg om inte Pergotime fungerar. Men först vill jag prova några månader med Pergotime för att ens få ÄL och ha en chans att bli gravid. Jag har PCO så vet vad som är felet. Kanske det är något annat också, vem vet? Man får kämpa på helt enkelt. Grattis till eran lilla dotter! :)

  • Unaangelita
    cutepoison skrev 2014-11-22 18:37:50 följande:
    Är ni kvar i denna tråd? Här är en till med samma problem som ni...

    Hej! Jag e kvar :)
  • Limaliie
    Unaangelita skrev 2015-01-07 11:01:12 följande:

    Hej. Håller just nu på med att ta min andra kur Pergotime. Hoppas det tar sig denna gång . Jovisst har man tänkt på IVF o sådär, ett ganska självklart steg om inte Pergotime fungerar. Men först vill jag prova några månader med Pergotime för att ens få ÄL och ha en chans att bli gravid. Jag har PCO så vet vad som är felet. Kanske det är något annat också, vem vet? Man får kämpa på helt enkelt. Grattis till eran lilla dotter! :)


    Önskar er stort lycka till hoppas pergo funkar för er!
  • Thotis90
    Kaffekanna86 skrev 2014-07-21 09:10:09 följande:
    Ja maken min är lika stressad men håller ihop för mig säger han. Han mår dåligt inombords och det ser jag naturligtvis, men han försöker få mig att tänka på annat ibland. Men jag blir arg ibland också då för att jag vill tänka på barn och hur vi ska typ göra nästa gång, och nästa gång....Jag vill komma på något nytt och planera liksom. Men jag blir lika ledsen varje gång det inte går. Nu gick det inte igår heller märkte jag tyvärr, trots semester i 4 veckor, ingen alkohol som vanligt, mindre kaffe, avslappning, yoga, vitaminer, bisolvon etc. etc. ni vet. Jag är lite arg på mig själv också för att jag tänker så här, men berättar inte det för min man, men varje gång vi får reda på att vi inte kan få barn så är det ju jag som får mens och skitsvåra smärtor i flera dagar, men karl får ju inga symtom för så är det ju. Han får bara beskedet att det inte blev något. Så orättvist att vara kvinna. Jag hatar det. (Jag var aldrig så här förut, det är depressionen som pratar).

    Det var snällt det du skrev om att några veckor kanske jag kikar in och har ett plus på stickan =) tack, det hoppas vi också. Och att ni också kan få det!
    Om du har svåra menssmärtor borde du prata med läkarna om att göra en utredning för endometrios. Vi försökte få barn länge, gick igenom en fertilitetsutredning som inte visade några fel och det var inte förrän jag gjorde en titthålsoperation som vi fick förklaringen till vår barnlöshet: jag har endometrios.
    Ofrivilligt barnlös med endometrios - fuckendo.blogg.se
  • Sioo
    Kaffekanna86 skrev 2014-07-19 12:43:50 följande:

    Jag är 28 år snart, har försökt blivit gravid i över 2 år. Jag har aldrig tagit mediciner.

    Jag har aldrig rökt eller snusat. Dricker väldigt måttligt (nästan aldrig) och om jag gör det är det ett glas vin en gång i månaden. Jag har aldrig ätit p-piller eller andra hormoner. BIM 19,5 - 19,8. Jag motionerar ganska ofta i form av jogging. Jag har börjat äta magnesium, kvinnotabletter som innehåller folsyra bland annat och c-vitaminer samt omega 3. Äter ganska nyttigt mat ändå men det kan vara bra att äta kosttillskott sägs det (eller det har jag läst iaf). Vi har semester nu och jag har 8 veckors semester så bara det är väl avkoppling nog? Men det har ju gått fler somrar och inget har hänt så?! Jag äter bisolvon för slemlösande effekt på ägglossningssekretet. Yoga varannan dag hemma för fertilitet och jag ligger kvar minst 30-40 minuter efter varje samlag med benen uppe i vädret för att ge simmarna en bättre chans. Visst ja, vi har besökt kvinnokliniken på sjukhuset som säger att det inte är något fel på någon av oss, efter att vi gjort spermaprov samt blodprov.

    Trots allt detta blir jag inte gravid....?? Hjälp.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2014-07-19 13:04

    Min syster och mamma fick barn efter bara 1 års försök och min mans bror har fått 2 barn sen vi började försöka så det är heller inget fel på våra familjer?

    Kan tillägga att jag har svårt med folk nu, har hamnat i en depression, och gått till en KBT terapeut och en beteende terapeut. Dessa har ju olika metoder men ingen verkar fungera för att jag ska tänka annorlunda och bli mig själv igen (glad och energisk och inte folkskygg längre). Jag kan inte titta på en barnvagn utan att känna hat och frustration. Sist jag var på en släktträff var jag till slut tvungen att låsa in mig på toaletten för att inte bryta ihop inför alla människor! Usch...


    Vet inte hur det gått för dig ?? Jag hoppas du blivit gravid.

    Jag förstör precis din känsla. Vi har försökt i drygt två år nu. Även om vi kanske gett upp lite den senaste tiden. Man blur inte på sp bra humör nör det månad efter månad blir ett negativt resultat.

    Vi gjorde utredning förra sommaren och allt såg fint ut. Min man skulle glra ytterligare ett Spermaprov men precis då fick bi redan på att hag var gravid. Slutade dock i ett tidigt missfall. Jobbigt blev det en period efter även om jag var redo för att köra igen så var mina blodvärden inte tillräckligt bra. Det tog tid för hormonerna att gå ut kroppen. Men nu har 8 månader gått och memsen kommer varenda gång.

    Jag vet inte vad jag ska göra eller ta mig till. Vill så gärna ha ett barn. Min man har barn sedan tidigare. Så även om han vill ha barn tillsammans med mig så är nog längtan större hos mig?!

    Vi har byggt ett stort hus precis och vad ska jag fylla det med nu när vi inte verkar kunna få barn? Vill flytta in i en lägenhet.

    Jag vet att många jobbat för att få barn i förr år än mig. Jag känner mig kanske stressade då vi båda börjar bli lite till åren. Adoption är utesluter då min man är för gamal för att accepteras.
  • Thotis90
    eagle87 skrev 2015-06-08 23:01:53 följande:

    Är någon kvar i denna tråd?


    Jag är! Dock så har vi inte börjat försöka än. Ska diskutera det med sambon idag, om jag vågar.
    Ofrivilligt barnlös med endometrios - fuckendo.blogg.se
Svar på tråden Frisk men kan inte bli gravid?