• Lebasi

    Min pappas nya fru

    Vet inte hur jag ska börja... Min mamma gick bort i cancer 2010. Jag stod väldigt nära min mamma och det är en stor sorg för mig att hon inte finns i mitt liv. Jag tänker på henne varje dag. Min pappa berättar för mig 1,5 år efter min mamma gick bort att han har träffat en ny tjej, hon är 23 år yngre än min pappa och kommer från ett annat land. Hon är 4 år äldre än mig själv. Min första reaktion är att jag blir glad att han har träffat en ny person att umgås med. Trots ålderskillnaden. Han sa då till mig att det var mer en kompis. Men ok. Sedan gick det 8 månader och hon flyttade hitt, de bor i vårt barndomshem där vi har bott hela vårt uppväxt med våran mamma!! 4 månader senare är hon gravid!! Redan innan hon blev gravid var jag osams med pappa just för att han har gjort allt så fel och fort. Vi hade ingen kontakt alls. Nu har de ett barn och har semester i våran stuga där vi har spenderat så många sommar med våran mamma. Jag vet verkligen ut eller in. Jag tycker fortfarande att han har gjort allt fel och har varit hänsynslös mot sina barn. Men han inser att han har rätt att göra som han vill, att det är hans liv. Just nu vad jag än känner och säger bryr han sig inte. Han vill inte prata med mig eftersom det alltid blir discussion. Han är mer eller mindre ensam i sin värld eftersom flera släktingar har tagit avstånd. Ibland undrar jag hur han verkligen mår? Är det normalt det han har gjort? Hur kommer det sluta? Kan man leva ett liv utan sina barn? Hur kan man bara flytta in i ett hem där en annan kvinna har dekorerat och bonat in sig i flera år, så många minnen!?!? Jag förstår inte. Hur kan min pappa bara starta om där han "slutade"....?

  • Svar på tråden Min pappas nya fru
  • mammalovis

    Jag beklagar din mammas bortgång.

    Jag tror att män och kvinnor bearbetar sorg olika, vi kvinnor är mer känslomänniskor och det tar kanske längre tid för sorgen att mattas av.

    Jag antar att din mammas bortgång inte kom plötsligt heller, utan att din pappa hade åtminstone några månader på sig att förbereda sig sorgemässigt inför hennes bortgång, därmed kan han ha haft ett försprång i sorgen gentemot dig genom att ha förlorat relationer med kvinnor tidigare. Män är dessutom ofta handlingskraftiga och gör saker hellre än att gå och grubbla. Så ett sätt att "glömma" sorgen kan vara att ganska snart gå in i en ny relation och bli omhuldad. I det här fallet verkar relationen ändå ha funkat. Kanske har din pappa omedvetet sökt en kvinna som är din mammas motsats. Jag hade nog tyckt den lilla åldersskillnaden er emellan vore lite jobbig.

    Sedan är frågan för din del om du hunnit bearbeta sorgen efter din mamma? Självklart kommer saknaden alltid finnas kvar, men har du accepterat att hon försvann så tidigt i ditt liv?

    För din pappas del kan jag ändå tycka att 1,5 år plus tid innan bortgång är relativt normal tid för att hinna hämta nya krafter efter en sorg. Vad hade du velat att din pappa skulle göra istället? Leva som eremit och i celibat resten av livet för att du skulle må bra? Eller hade det varit bättre att han sålt ditt barndomshem och sommarställe för att få RÄTTEN att börja om? Vilket hade varit det minsta eller största sveket?

    Så visst jag kan hålla med om att bli gravid efter 4 månader är raskt marscherat med tanke på omständigheterna, men det ger samtidigt din pappa något nytt roligt att fokusera på. Så bearbeta din sorg och ge din pappa rätten att leva ett lyckligt och kärleksfullt liv, även om din mamma inte längre finns kvar. 

  • E M A

    Beklagar din mammas bortgång.

    Jag tycker som dig att det är ganska respektlöst. Jag hade också blivit ledsen och besviken, särskilt som han inte verkar förstå ngt alls.

Svar på tråden Min pappas nya fru