Självisk pappa

Jag har bara 1 bil och sambon har en jobb bil. Vi behöver dem då vi båda jobbar och bor mitt inne i skogen. Förra gången han var här fick han låna bil av oss då vi hade 2. Då lämnade han kvar 2 parkeringsböter. Plus att han fick bensinstopp på motorvägen då han glömt fylla på med bensin och sen återlämnade han bilen utan att tanka. Spelar kanske inte så stor roll, men det var väldigt stressigt för barnen som blev väldigt upprörda av detta.

Jag tror nog han vill att jag ska ordna, som jag brukar... Fixa bil eller köra runt på dem. Vet faktiskt inte hur han tänkt.

Nej, det gör inget om de bor i skogen, bara de kan göra saker. Typ handla mat...

Den lille vill åka utan den stora. Den stora vill träffa honom i 1-2 dagar.

Hyr han stuga och fixar transportmöjligheter får de åka till honom. Trots att jag vet att jag kommer må skit under hela besöket.

Förra gången han var här, kom han full då han festat med en kompis halva natten. Han glömde plånbok/ pass på bussen. Och han hade spring tävling med sin astma sjuke son när det var 20 minus... Lillen fick astma attack och den stora blev utskälld för att hon "orsakat" astma attacken.

Jag och mina två storas barns pappa gick isär för 7 år sen.( Jag lever i nytt förhållande med ytterligare ett barn på 3 år. )Barnen är nu 13 och 9 år. Han bor i England så han träffar inte barnen så ofta. Deras träffar går aldrig smidigt och alltid händer det något. Han klarar inte av att sätta barnen i fokus utan det handlar alltid om honom. Jag har verkligen under alla år försökt att det ska bli så bra som möjligt och när något går tokigt slätar jag över det och ger honom en ny chans. Jag vill ju att barnen ska ha en relation med sin pappa. Och någonstans vet jag med mig själv att jag har dåligt samvete att jag inte orkade ta hand om ett vuxet barn längre. Jag kämpade så länge med att få vårt förhållande att fungera. Just nu kämpar jag som sagt med att barnens och pappans relation ska fungera. Omgivningen(mina vänner och anhöriga) tycker att jag är dum som fortsätter curla honom och jag vet faktiskt inte varför jag gör det? Jag har så svårt att analysera och förstå mina egna handlingar. Gör jag det för barnen? Gör jag det för honom? Gör jag det för mig själv!?! Gör jag det för att det förväntas av mig att upprätthålls en god relation mellan barn och pappa och till vilket pris? Offrar jag barnen? Eller gör jag vad som är bäst för dem? Jag vet inte, och skulle behöva lite input från personer utifrån som inte känner oss.
Det har hänt så mycket saker och det sista jag vill är att sitta här och smutskasta honom genom att berätta allt dumt han gjort. Det är Ju en vinklad sanning ändå?!?
Senaste exemplet är dock:
Han fyllde år förra helgen. Vi hade skickat kort men då han fyllde på söndag hade det inte kommit fram än då vi skickat det på onsdag. Barnen ringde till honom på söndag eftermiddag då de inte var hemma på morgonen för att gratulera. Svaret från pappa var att han har fyllt år hela dagen och om de inte kan bemöda sig med att skicka kort eller ringa på morgonen kan de lika gärna låta bli. Han slängde på i örat på dem. Jag fick ett argt sms om hur dåligt jag uppfostrat dem och vad besviken han är.
Ex 2. Han ska hit i oktober på lovet. Han hade hittat billiga biljetter på ryanair och ska vara i Sverige i 10 dagar på höstlovet. Han vill inte hyra bil då det kostar för mycket så han vill att jag kör 2 timmar enkelväg för att hämta och lämna. Det kan väl vara ok men.. Han vill hyra en så billig stuga som möjligt mitt i skogen. Hur ska han kunna göra saker med barnen handla mm mm är min tanke. Barnen bor i skogen och vill inte ha en skogssemster i 10 dagar bör väl tilläggas. Han bor i storstan. Den stora på 13 vill inte träffa honom alls. Den lille har inte tillfrågats. Än.
Hur ställer jag mig till detta? Hjälp mig att se på situationen objektivt. Han har pengar då han ska till USA på semester snart så det handlar endast om hans prioriteringar.
Fråga gärna? Råd och tips tack!! Vill verkligen ha hjälp!

Jag har bara 1 bil och sambon har en jobb bil. Vi behöver dem då vi båda jobbar och bor mitt inne i skogen. Förra gången han var här fick han låna bil av oss då vi hade 2. Då lämnade han kvar 2 parkeringsböter. Plus att han fick bensinstopp på motorvägen då han glömt fylla på med bensin och sen återlämnade han bilen utan att tanka. Spelar kanske inte så stor roll, men det var väldigt stressigt för barnen som blev väldigt upprörda av detta.

Jag tror nog han vill att jag ska ordna, som jag brukar... Fixa bil eller köra runt på dem. Vet faktiskt inte hur han tänkt.

Nej, det gör inget om de bor i skogen, bara de kan göra saker. Typ handla mat...

Den lille vill åka utan den stora. Den stora vill träffa honom i 1-2 dagar.

Hyr han stuga och fixar transportmöjligheter får de åka till honom. Trots att jag vet att jag kommer må skit under hela besöket.

Förra gången han var här, kom han full då han festat med en kompis halva natten. Han glömde plånbok/ pass på bussen. Och han hade spring tävling med sin astma sjuke son när det var 20 minus... Lillen fick astma attack och den stora blev utskälld för att hon "orsakat" astma attacken.

Klok som alltid!

Tack! Jag börjar mer och mer inse att det är så jag måste göra! Känns skönt art fått det bekräftat av så många att jag tänker rätt! Man blir så inpräntad att barnen har rätt till sin pappa och att det kommer visa sig senare i livet om man inte hjälpt till att skapa god relation.

Men som sagt till vilket pris?!?! Jag ska lägga ner nu. Jag ska tänka på mina barn här och nu.

Kurator hade den stora kontakt med för 7 år sedan och jag tror inte hon har något nytt behov. Hon är klarsynt och klok. Ser jag ett behov tänker jag givetvis om.

Den lille ser pappa som en extra person i livet och jag tror inte det skulle påverka honom nämnvärt om han försvann ur hans liv. Inte just nu i alla fall. De har en fadersfigur i sin extra pappa. Givetvis ska jag vara uppmärksam.

Barnens pappa har nu lovat det stora barnet att ta med hennes bästa kompis från England till Sverige. Men bara om hon lovar att träffa honom minst 5 dagar av 10. Så givetvis har hon lovat det nu. Ja vad kan jag säga?!?

Barnens pappa har nu lovat det stora barnet att ta med hennes bästa kompis från England till Sverige. Men bara om hon lovar att träffa honom minst 5 dagar av 10. Så givetvis har hon lovat det nu. Ja vad kan jag säga?!?

Du låter henne. Han får inte låna någon bil (med tanke på hur det gick sist), han får fixa allting själv och du säger till dottern att om något skulle inträffa typ att han är full eller gör något annat dumt eller farligt så ringer hon dig direkt. Dottern är stor nog att kunna känna av en sådan sak och därför ringa dig om något händer.

Men att släpa med en kompis dit?? Har man vett att låta kompisen följa med?? Neeeeeeej säger jag! :O

Men skulle han inte ta med henne från England? Då blir det en uppgörelse mellan flickans föräldrar och pappan. Ts kan inte göra så mycket åt deras överenskommelse. Även om Ts berättar hur pappan är så finns det en väldigt stor risk att pappan bara säger att mamman försöker svartmåla honom och buhuhuh. Då kommer förmodligen föräldrarna ställa sig på pappans sida.

Jag menar givetvis att om problem uppstår så tar Ts båda flickorna där i från.

Och hur ska hon göra det exakt? De är ju i "säkert förvar" hos pappa. Hon kan inte bara hämta hem dem hur som helst.

Flickan vill inte spendera 2 dagar med sin pappa i skogen, men så fort han vinkar med en vecka i England så är hon på tåget? Ja, nä. Jag hade satt stopp DIREKT. Hon får inte åka. Mamma är ensam juridisk vårdnadshavare och har sista ordet vad som ön sägs.

De ska ju vara i Sverige, pappan tar med kompisen till Sverige. Hur nu någon kan vilja åka med en relativt okänd snubbe till Sverige i 10 dagar men ändå inte vara säker på att inte bli sittandes ensam med snubben 5 dagar...

Att sitta med en främling ett par mil hemifrån är INTE samma sak som att ta med dig en kompis utomlands till en främling....!!!

Nu tror jag vi pratar förbi varandra.

Det är lite mer komplicerat än så. Pappa ska alltså komma till Sverige och ha med sig min stora dotters bästa kompis från England. Det är en tjej vars familj pappan har känt hela livet. Vi bodde hela familjen i England när dottern var liten, det gjorde även den familjen, även då båda pappor är sydafrikaner.

De litar inte fullt ut på pappan men eftersom de känner mig väl också, så litar de på mig.

De tror att jag kommer ta hand om allt som vanligt.

För övrigt är min dotter och "kompisen" nästan identiska utseende mässigt. Så jag misstänker skarpt att det inte är mina barns kompis, utan deras syster... Min exman är inte den trogna typen.

Det är lite mer komplicerat än så. Pappa ska alltså komma till Sverige och ha med sig min stora dotters bästa kompis från England. Det är en tjej vars familj pappan har känt hela livet. Vi bodde hela familjen i England när dottern var liten, det gjorde även den familjen, även då båda pappor är sydafrikaner.

De litar inte fullt ut på pappan men eftersom de känner mig väl också, så litar de på mig.

De tror att jag kommer ta hand om allt som vanligt.

För övrigt är min dotter och "kompisen" nästan identiska utseende mässigt. Så jag misstänker skarpt att det inte är mina barns kompis, utan deras syster... Min exman är inte den trogna typen.