Vården i Sverige är skit, håller ni med?

Det verkar som att folk har svårt att sätta saker i ett större sammanhang, lyft blicken lite, statistiken visar att Sverige har en sjukvård i världsklass, sedan kan det självklart alltid bli bättre, men i relation till andra länder, inklusive våra nordiska grannar, så håller kvalitén på sjukvården väldigt hög klass.

Är den skit? Inte i relation till andra jämförbara länder så som Kanada, Australien, Storbritannien, USA, Tyskland, Norge etc.

Här är en bra sida för statistik över cancervården i Norden, bara för att ta ett exempel. 5-års överlevnaden toppas av Sverige för både män och kvinnor, Finland kommer närmast när det gäller behandling av kvinnor, Norge kommer närmast när det gäller behandling av män. Man ser även att cancervården har utvecklats positivt, den blir alltså bara bättre och bättre.

www-dep.iarc.fr/NORDCAN/SW/frame.asp

Det vet jag, men inte ens känna till sjukdomen är illa.
En distriktsläkare t.ex är också specutbildad och ska vara så utbildad att han/hon vet sina begränsningar och anlita kollega/expert när det behövs.
Mitt intryck (kan ha fel) är att många distriktsläkare inte vill släppa sin patient.
Vi har en privat sjukförsäkring på jobbet, vilket gör att jag inte behöver söka den allmänna vården (förutom i akuta fall) och jag har fått hjälp med några saker, som inte ens VC velat titta på, det ena fallet ledde till en antibiotikakur mot staffar (den starkaste som fanns på apoteket) VC tyckte jag inte skulle sjåpa mig för ett litet sår (enligt läkaren så hade en vecka till lett till att jag troligen hade behövt antibiotika intranivöst)

När man väl får in en fot i vården, så brukar det fungera utmärkt, problemet är alla grindvakter som motar så många som möjligt i grind.

Behandlingen av cancerpatienter är tillfredställande. Däremot missas oändligt många patienter på grund av få undersökningar och bristande engagemang. Så väldigt många som skulle kunna leva längre eller botas faller bort från din fina statistik.

För den som fått sina diagnoser missade och den därmed dör är ju sjukvården skit. Jag känner 2-3 stycken själv som fått cancerdiagnoser missade på grund av bristande engagemang, som dog, och 1 som blivit invalidiserad på grund av hemskickad med alvedon som skulle hjälpa mot herpesencephalit. Hade han bott själv utan flickvän hade han omkommit (30år).

Så har jag fått smaka på den urusla tillgängligheten själv, genom att vi fick vårt barn förtidigt, tack vare sjukvårdsmisstag. Neonatalvård är superdyr kostar enormt mycket skattepengar och är påfrestande för alla inblandade, lägg där till utebliven inkomst, tid. Men neonatalvården var fantastisk, så sjukvården fungerar på vissa håll, men situationen var ju skapad på grund av missad rutinoperation (15min).

Just det, jag gick hos en psykiatrisjuksköterska på ungdomsmottagningen då jag mest bara behövde någon pga två dödsfall nära mig på väldigt kort tid, han sa: jag tycker det låter som om du är schizofren eller har borderline, jag kan inte hjälpa dig mer då.
Jag berättade detta för min pappa och han hjälpte mig genast byta till en privat psykiater som sedan gjorde bedömningen att jag enbart var deprimerad och att det inte var så konstigt.
Att få höra att man troligtvis är schizofren utan någon ordentlig grund gjorde mig lite upprörd.

Märker att du inte ens har kollat in datan, vilket inte förvånar, då det även dokumenterar incidens och prevalens. Kort och gott, du har fel i ditt första stycke, alla data som NORDCAN presenterar tyder på en sak, svensk cancervård är bäst i norden. 

Men det spelar inte så stor roll, man kan uppfatta något som skit, men om man relaterar det till andra länder, så är den inte skit. Vilket är min poäng. 

Man måste ha någon sorts skala, där skit hamnar till vänster och världsklass till höger, och på en sådan skala, i ett internationellt perspektiv, så är Svensk sjukvård i världsklass. 

Att det finns tragedier på individ nivå spelar inte så stor roll i det större sammanhanget, för det finns det i alla länder. 

Jag skulle nog vilja svara att jag tycker att vården är väldigt ojämn. En sak kan va jättebra och nåt annat urdåligt. Det jag just nu tycker är värst är väl dom enorma väntetiderna på akuten.

På vissa ställen är vården bra och på vissa ställen riktigt dåligt. Vår VC har haft jätteproblem länge, för det är inga läkare som vill stanna kvar där. Varför vet jag inte; om det är chefsskapet, arbetsmiljön eller vad det kan vara. Resultatet har i alla fall blivit en total katastrof.
Å andra sidan hör jag från dottern, som flyttat till en annan kommun, att hon har en fantastisk VC. Hon får hjälp snabbt och enkelt när hon behöver det.

Min erfarenhet av den svenska vården är att den är helt okej, finns grejer som kan förbättras och sådant som redan är i toppklass.

Bor utomlands och tycker vården här inte alls är bra plus att de sjukhus jag har besökt ser väldigt smutsiga ut. Men det värsta är att man måste vänta så himla länge på att bli sedd, är din tid kl 10 blir du sedd 12 om du har tur.. Gjorde ett blodprov i början av min graviditet, fick provsvaret igår - 20 veckor senare och fick en tid för att få anti-b idag kl 10, fick min spruta kl 15.. Sådär, nu har jag gnällt av mig lite :)

Men det är halva problemet, att vården inte får/ska fixa vissa kosmetiska saker men de får heller inte tipsa om någon seriös privat som kan. Jag höll på i fyra förbannade år med att leta efter en plastikklinik i närområdet med bra rykte som kunde lasra bort utåtväxande födelsemärken i mitt ansikte.

Man vill helst inte chansa när det gäller det man ser i spegeln varje dag!

Sen händer det att vi har fått tips av vårdpersonal ändå fast de inte får, när det gäller barn och man behöver en bra privat läkare.

Men det är faktiskt sjukt att det inte finns betyg och statistik på utförda lyckade behandlingar på privata kliniker för att vägleda kunderna.

Vården i sverige är bra, väldigt bra faktiskt... MEN...... det är bara OM man har tur och får sjukvård.

1996 gick min farmor bort, hon hade hjärtfel och det var något om att det var problem mellan två landsting om vem som skulle ta sjukvården.... hon bode i ett men nabolandstinget hade bättre koll på hennes åkomma.... så eftwr mycket om och men ( å tid som hade kunnat användas för att rädda henne ) så fick hon vård. Senare åkte hon till spanien för hon älskade det där, hon blev dålig och då inlagd på ett sjukhus... läkarna där såg direkt att det var massa saker man hade missat i vården i sverige och de satte akut igång med operationer å grejer... sånt som hon aldrig skulle fått i sverige.... problemet var att det var för sent, hon kunde inte återhämta sig... så därför avled hon där någon vecka senare. Men hade hon fått det spanska vården istället för den svenska hade hon garanterat överlevt....

Hostorien upprepar sig med min moster. Hon hade problem med höften, väldigt ont... hon blev hemskickad från sjukhuset när läkaren sagt att det var ichias... men min mor är envis... hon var på sjukvården och tillslut så fick min moster undersökas... hon hade cancer... hon fick vård... men det va rju för sent... hade de undersökt henne från början hade hon överlevt....

Jag har själv sökt vård då jag de senaste fem åren gått runt med kraftig ryggvärk dygnet runt... varje gång har jag blivit hemskickad med ett recept på ?starka? värktabletter... som så kklart inte hjälper nått... å jag har sagt precis som det är att jag haft ont si å så länge etc... de säger bara ? det går över? å så skriver det ett recept...

En annan typisk sar i sverige är att man kan få vänta på en ambulas flera timmar å sen istället åka in liggandes i en personbil.... medan i tex spanien så är ambilansen där på nolltid oavsett hur långt från närmsta station du är...

Sverige har rätt bra sjukvård.... OM man får den.. men då ska man ha jävla mycket tur med sig och man måste vara envis och verkligen hemsöka sjukvården tills du får som du vill... så på så vis så är ju sjukvården inte så bra i sverige eftersomi andra länder så får man iaf sjukvården...

Som redan nämnds ett par gånger är den bra om man väl kommer intill, men för att orka det får man inte vara sjuk..

Precis! Jag tänkte just skriva något liknande. Man ringer och personen som man pratar med gör sitt yttersta för att avskräcka en, för att övertala en att man ska avvakta eller att det nog inte är något allvarligt. 

Det är risk att någon som verkligen mår dåligt inte har tillräckligt att sätta emot.