Hur ont gör det att föda?

Jag visste ju såklart vad som kan gå fel men vet att mina kollegor, såväl läkare som barnmorskor är fantastiskt duktiga om något händer. Tror inte du blir nekad smärtlindring, men man kan inte lägga epidural hur tidigt som helst pga då hjälper den inte hela tiden. Men man kan lägga den tidigt och "aktivera" den senare, Har man lång fas med värkar utan att man öppnar sig brukar man kunna få så kallad sovdos, den kan fås på sjukhuset eller hemma och är olika beroende på om man får med sig hem eller är kvar på sjukhuset. Men de består av sömntablett, smärtstillande och tablett som hämmar värkarna. Detta för att kunna vila.
Du bör redan nu få hjälp för rädslan. Be din barnmorska om remiss till att få prata om din rädsla, på många ställen i landet heter det auroramottagning men kan ha andra namn. Dessa består av barnmorskor, psykolog och läkare. Har du önskemål om snitt så är det en läkare som beslutar detta (barnmorskan som man går i samtal med ser till att du får träffa läkare i sånt fall). Men då brukar man gå i samtal först och se om rädslan kan lindras, De brukar vara ganska restriktiva med snitt men man kan få det pga förlossningsrädsla. Dock så måste du ge det en chans att bearbeta rädslan först, de kommer inte bevilja snitt på en gång. Så gå i samtal och känns det fortfarande inte bättre efter det så får du förklara det för läkaren. Vad man skall säga för att få snitt vet jag inte, de bedömer nog helheten. Och ge samtalen en chans!  Får man planerat kejsarsnitt och förlossningen startar tidgare så görs kejsarsnittet då istället och klassas då som akut.
Du är välkommen att pm:a mig om du vill.

Ts du kan missa bedövning om förloppet går så fort att det inte hinns med. Annars är det ingen som kommer neka dig bedövning om du vill ha det. Min erfarenhet är dock att man får vara ganska bestämd för de vill gärna att man provar lustgasen först. Jag tror inte du behöver oroa dig för att inte hinna med bedövning då det oftast tar lite längre tid för förstföderskor

Min förlossning var nog en 7:a. Vaknade kl 02 på natten av första värken. Innan dess hade jag inte känt något alls. När vi kom in till förlossningen var jag helt öppen så det blev varken bedövning eller lustgas. 06:50 föddes vår dotter.
Helt klart den häftigaste upplevelsen någonsin, låter kanske konstigt men jag längtar tills vi får uppleva det där igen. Såklart gör det jäkligt ont men jag blev mest målinriktad, för varje minut som gick kom vi närmare och närmare första mötet. 

Hur räknar du? Från första värken eller från att du kom in på förlossningen?

En 7:a. Jag blev igångsatt pga överburenhet i v.42+0. Min livmodertapp var omogen då. Fick doser med Cytotec varannan timme, totalt åtta doser. De första doserna kände jag inte av särskilt mycket men efter typ fyra så började värkarna komma och blev mer och mer intensiva. Vi var då uppe på BB pga platsbrist på förlossningen.

När BM konstaterat att jag öppnat mig 7 cm så fick vi komma ner till förlossningen, där fick jag lustgas. Innan dess hade jag klarat mig med massage, vetekudde och att vara uppe o gå under värkarna. Jag tyckte lustgasen hjälpte jättebra och positivt att kunna få den på en gång. Ville inte ha epidural pga rädsla att inte känna när jag skulle krysta, risk för bristningar etc, och som tur var så var lustgasen så pass bra för mig att jag aldrig kände nåt behov av epidural ändå.

Utdrivningsskedet blev utdraget, det står så i journalen, jag fick nån medicin som skulle ge tätare värkar under tiden och till slut kom en perfekt liten pojke ut!

Från första dosen Cytotec kl 13 på torsdagen så tog det 29 timmar. När det började bli mer o mer troligt att förlossningen skulle behöva bli igångsatt så var jag orolig pga att jag läst om risker med det. Men jag ser min förlossning som en positiv upplevelse och är glad o tacksam att det räckte med Cytotecen för att jag skulle öppna mig så pass mycket o att jag inte drabbades av några komplikationer utan kunde föda min son på naturlig väg så som jag sett framför mig att jag skulle göra.

Mina förlossningar har varit helt okej smärtmässigt. Det är mer av en träningssmärta, av trötta muskler än huggande obehaglig smärta tycker jag. Jag har fött 3 barn varav ett par tvillingar, och vid båda förlossningarna fick jag bara lustgas, som jag knappt förstod mig på hur man använde.

Jag gick hos en aurora-barnmorska innan och pratade igenom allt. Det hjälpte oerhört mycket!

Hemligheten är att slappna av i hela kroppen mellan värkarna, och att andas långsamt och djupt så att livmoderns muskulatur får syre och kan arbeta. Man ska inte flämtandas för då blir man bara yr. Ju mer man lär sig att slappna av desto mindre ont gör det.

Fick också hjälp av maken att hålla huvudet mot bröstet när jag krystade, vilket hjälpte mycket, och så fick jag dra i en trasa som barnmorskan höll vilket också var jättebra, så får man kraft att krysta.

Förlossning 1 tog från första värken 6 timmar, och tvillingförlossningen totalt 2,5.

Det gör svinont!! Den värsta smärtan du kommer uppleva förmodligen! Men den är hanterbar och den är en positiv smärta! Du dör inte och den är inte farlig! Och du får den största gåvan i livet! Jag var livrädd för min förlossning så jag fick gå på samtal och det hjälpte mig mycket! Samt att dom förde in i min journal att jag var väldigt rädd och vad jag var rädd för så dem visste om det på förlossningen när jag kom in. Jag gick hemma med piniga förvärkar i 2 dagar. Sedan satte dom igång mig på 3e dagen och så fick jag Eda och jag var heeeelt slut efter att ha kämpat hemma två dygn! Keystvärkarna började efter ca 8-9 timmar och sedan tog det 45 min så var hon ute. Riktigt tufft men helt okej! Spännande att de hur det kommer gå med denna bebisen.

När jag har fött barn har jag tänkt på alla meningslösa, obehagliga saker man gjort. Migränanfall t ex - man har vidrigt ont men det leder inte till något gott. Det här är en annan smärta och den leder till något, och dagen är inte bortkastad utan ger ett eko i hundratals år.

Åh, det gör mig så glad & lättad att just du hittade hit! Tack snälla att du tar dig tid att svara!

Kan man be om att få epudralen direkt när man kommer in, även om man inte får medicin i den då, för att gardera sig att de inte kommer kunna sätta den senare? Jag oroa mig för att läkaren inte har tid eller om det går för fort för jag vill verkligen ha epudral (även om jag nu just idag är mest inne på kejsarsnitt men det är en annan historia som jag PM:a dig om) Vilken typ av smärtlindring kan man få istället i ett tidigt skede? Hur länge funkar epudral? & finns det andra smärtlindringar som kan tas i senare skede om det blir för sent för epudral? vilken typ av smärtlindring hjälper under utdrivningsskedet? Oj många frågor här men jag är säker på att jag kommer vilja ha något mer än bara lustgas...

Jag har nästa barnmorsetid den 6 okt, 4 dagar efter vårt rutinultraljud. Ska jag ta upp min rädsla då eller ska jag kontakta henne tidigare?

Tusen tack igen att du tar dig tid... Du får snart ett pm

[quote=75755345][quote-nick]KrabbanKrabat skrev 2015-09-14 14:17:24 följande:[/quote-nick]Åh, det gör mig så glad & lättad att just du hittade hit! Tack snälla att du tar dig tid att svara!

Kan man be om att få epudralen direkt när man kommer in, även om man inte får medicin i den då, för att gardera sig att de inte kommer kunna sätta den senare? Jag oroa mig för att läkaren inte har tid eller om det går för fort för jag vill verkligen ha epudral (även om jag nu just idag är mest inne på kejsarsnitt men det är en annan historia som jag PM:a dig om) Vilken typ av smärtlindring kan man få istället i ett tidigt skede? Hur länge funkar epudral? & finns det andra smärtlindringar som kan tas i senare skede om det blir för sent för epudral? vilken typ av smärtlindring hjälper under utdrivningsskedet? Oj många frågor här men jag är säker på att jag kommer vilja ha något mer än bara lustgas...

Jag har nästa barnmorsetid den 6 okt, 4 dagar efter vårt rutinultraljud. Ska jag ta upp min rädsla då eller ska jag kontakta henne tidigare?

Tusen tack igen att du tar dig tid... Du får snart ett pm [/

Hej! Vill bara svara på det där om auroramottagning. Det är vanligt att man får vänta. Mottagningarna har ofta mycket att göra och det är kö. Kände precis som dig, ska man gå och vänta och bygga upp en ännu större oro? Jag fick inte komma dit förens i v 30, fast jag bad om och fick en remiss skickad redan i v 12.

[quote=75755345][quote-nick]KrabbanKrabat skrev 2015-09-14 14:17:24 följande:[/quote-nick]Åh, det gör mig så glad & lättad att just du hittade hit! Tack snälla att du tar dig tid att svara!

Kan man be om att få epudralen direkt när man kommer in, även om man inte får medicin i den då, för att gardera sig att de inte kommer kunna sätta den senare? Jag oroa mig för att läkaren inte har tid eller om det går för fort för jag vill verkligen ha epudral (även om jag nu just idag är mest inne på kejsarsnitt men det är en annan historia som jag PM:a dig om) Vilken typ av smärtlindring kan man få istället i ett tidigt skede? Hur länge funkar epudral? & finns det andra smärtlindringar som kan tas i senare skede om det blir för sent för epudral? vilken typ av smärtlindring hjälper under utdrivningsskedet? Oj många frågor här men jag är säker på att jag kommer vilja ha något mer än bara lustgas...

Jag har nästa barnmorsetid den 6 okt, 4 dagar efter vårt rutinultraljud. Ska jag ta upp min rädsla då eller ska jag kontakta henne tidigare?

Tusen tack igen att du tar dig tid... Du får snart ett pm [/

Hej! Vill bara svara på det där om auroramottagning. Det är vanligt att man får vänta. Mottagningarna har ofta mycket att göra och det är kö. Kände precis som dig, ska man gå och vänta och bygga upp en ännu större oro? Jag fick inte komma dit förens i v 30, fast jag bad om och fick en remiss skickad redan i v 12.

Tack snälla! Jag misstänkte att det var så! Har hört om det från andra med att man får hjälp väldigt sent vilket är då konstigt. Ju tidigare man får hjälp desto större måste ju chansen vara att de hinner få en lugn i tanken med att föda vaginalt.

Från första värken förstås

Tack! Jag tror att det är bra att vara insatt i hur både vaginal förlossning och kejsarsnitt fungerar, för att känna sig förberedd och förhoppningsvis kunna slappna av lite mer. Tyvärr gjorde min rädsla för snitt att jag inte läste på om det och det bidrog nog till att det blev extra jobbigt - jag hade ju ingen aning om vad som väntade.

Nu såhär i efterhand tycker jag att förlossningen fram till snittet var häftig och lite läskig på ett förväntansfullt sätt. Snitt vet jag ju fortfarande inte mycket mer om än att det går sjukt fort för narkos att verka...  Det som var otäckt var just att det gick så himla fort och jag kände att jag inte hann med riktigt, plus att något jag verkligen inte ville blev nödvändigt. Har man lite mer tid på sig så blir det säkert en helt annan upplevelse. 

Nu har det gått sex veckor så nu är vi som nya igen, både jag och bebisen. Kände av såret i två veckor ungefär, men nu är det mest att det stramar lite ibland (och kliar något grymt, tortyr att inte få klösa loss...) 

Hoppas att du får en fin upplevelse av din förlossning, oavsett hur det går till! 

Har du inte blivit erbjuden att få gå på föräldrargrupp? Då får man information om allt det här gällande smärtlindring osv

Det var så fruktansvärt att jag endast har ett barn. Kommer aldrig att glömma det! Tror dock inte det var smärtan som var det värsta, utan att jag inte blev trodd på BB. Jag fick ingen smärtstillning, inte ens lustgas, eftersom de inte trodde att jag skulle föda. Sedan kom dottern. Efter min traumatiska upplevelse så ville jag bara ta det lungt och stanna på BB ett tag, vilket de höll med om. Typ en kvart senare kom de in och sa att tyvärr måste jag släpa mig till patienthotellet eftersom de hade platsbrits.

Jag var nyförlöst...trött...ensam...i smärta...oförberedd. Har nog aldrig känt mig så övergiven i hela mitt liv. Fick en massa information på vägen till patienthotellet, men kunde inte ta in nått. Visste inte var man fick mat. Bebisen kräktes på sin filt och jag visste inte var jag kunde få en ny filt så jag svepte in henne i ett örngott. Jag minns det hela som den värsta tiden i mitt liv.

Åh, stackare! Det måste ha varit helt fruktansvärt. Kände du att du hade mer kontroll senare? På sjukhuset och hemma?

Ja, det kommer vi få göra senare i graviditeten, men är rädd att det inte kommer hjälpa. Behöver nog prata med någon som är mer specialiserad på förlossningsrädsla.

Men det är ju just det här du beskriver som gör mig så otroligt rädd. Att inte bli trodd eller tagen på allvar. Att inte få bedövning o bli lämnad ensam. Jag vill ju ha fler barn o det är skrämmande om ens förlossning ska behöva sätta stopp för de drömmarna.

Fick du någon hjälp innan förlossningen för din rädsla eller kom den i samband med det du upplevde?

Har du fått någon hjälp efteråt? Jag lider verkligen med dig att behöva gå igenom detta.