Ska starta utredning i oktober, orolig.

Lugn,det kommer gå bra!  Hälsosamtal, VUL,blodprover dag 3 och 21 och spermaprov-det är allt i början. Sen träffar man läkaren som går igenom alltihopa. Oftast hittar man felet redan här. Vanligast är fel på äl och fel på spermierna. Lika vanligt att felet sitter hos mannen som kvinnan. 30% hittas inga fel på direkt, men då brukar man spola äggledarna för att kolla passagen. detta ska inte ta lång tid alls. För oss från första samtal för bokning till läkarbesök tog kanske 2 månader.

Lycka till!

Och du- det är extremt ovanligt att man inte kan få genetiska barn och ännu mer ovanligt att man inte ens kan få biologiska barn. 

Tack för ditt lugnande svar, der kändes jötte bra att höra!

Jag vet själv att jag går händelsena i förväg och ofta oroar mig föör mycket. Men jag kan lixom inte hjälpa det >_< ! Är en väldigt begrundande människa.

Sedan har jag inte direkt någon att dela detta med då min sambo anser att vi inte ska oroa oss alls och där med i hans ögon knappt prata om det. Men det går inte ihop med mig jag behöver prata väldigt mycket för om saker för att bearbeta, därmed tänkte jag att det kanske fanns någon här som kanske gick igenom samma eller sådär som ville dela lite med mig! :)

Det finns flera trådar här med tjejer i samma sits där du kan prata av dig. Man måste få ur sig oron och tankarna nånstans.

Hej!
Förstår din oro, jag och min sambo försökte få barn i fem år utan något resultat.. efter mycket prover och olika ingrepp visade det sig att min sambo är född steril och vi kunde inte= din värsta mardröm..få biologiska barn tillsammans. MEN det bästa som hänt oss är vår dotter som vi tack å lov fått genom donator inseminering och någon vänlig själv som vill hjälpa par i dessa situationer. Hon är lika mycket min som hon är min sambos, lika självklart. Nu säger jag inte att detta kommer hända er, men man ska tänka lite på hur man uttrycker sig, vi har stött på många som sagt "tänk så hemsk om man inte kan få barn och måste adoptera eller något annat". Det tar rätt mycket på en..
Det mesta går att lösa och vården idag är så himla duktiga på detta! Så all lycka till er och en dag kommer ert lilla mirakel!

Hej! Vi ligger väldigt lika du och jag. Försök 15 misslyckades o försök 16 har precis börjat. I oktober ska vi få komma till utredning o det är massa olika känslor. Har själv ingen att prata med om detta och allt bara så tufft med alla tankar som Tänk om?

Jag har precis haft ÄL och har väl en lång väntan fram till domen om ca två veckor. Sambon är så himla positiv och tycker allt kändes så bra denna gång, men ja vågar lixom inte hoppas, bli så stor besvikelse om mensen väl kommer. Besvikelsen kommer väl ändå men lite mer i smyg sådär.

Sambon har även under hela tiden inte velat säga något till någon men jag känner att jag blir ännu mer tokig om jag inte får prata med någon. Går bara och maler runt på allt själv då om och om igen. Så nu sket jag  vad han ville och berättade för tre av mina närmaste. Och de känns så himla bra, att några vet vad jag går igenom och att ha någon att prata med. Håller ni det hemligt eller hur gör ni?

Jag tycker också det är väldigt tufft, alla känslor, besvikelsen varje månad. Tiden bara går och går och jag blir jätte stressad av det. 

Vad har ni fått för info inför ert första möte?

Jag och min sambo har försökt i snart två år....Har nyligen varit på vårat andra möte. Proverna visade att min killes spermier var mycket få och inte så aktiva. Själv har jag många äggblåsor, men inte alltför många ägg kvar. Typ.

Allt är väldigt ovant och vi var inte riktigt förberedda tror jag. Jag pluggar ändå medicin och förstår kroppen ganska väl, men jag har ändå svårt att förstå att det händer oss. Jag är dessutom en sån tjej som varit så förlossningsrädd att jag dragit mig för att skaffa barn... O nu när jag äntligen hittat mannen i mitt liv - så strular det. Jag är inte alls beredd på allt vad det här med provrörsbefruktning innebär.... Äggplock, ruvning o allt är helt nya ord. Jag var redan så himla rädd för en graviditet. Suck. Jag vet varken in eller ut. Det som var positivt var väl antalet äggblåsor på mig antar jag.... Och att det inte fanns kromosomfel på sambons spermier.

Jag har ett och ett halvt år kvar på min utbildning, Vi funderar på att vänta tills i vår innan vi sätter i gång. Skönt att höra fler som är nya. :)

Jag har också precis haft ÄL! Väntar på BIM runt den 1 okt. Killen har också en bra känsla denna gång då vi var på semester under ÄL veckan o fick till det varje dag.

Jag fick ett MA i v12 i nov så då visste de flesta att ja var gravid. O många fattar nog att vi vill skaffa barn men kanske inte att vi kämpar aktivt förut 3-4 vänner o min syster då de läser min blogg. Pratar dock bara med en av vännerna IRL om det.

Ja usch besvikelsen varje gång tär på en så fruktansvärt mkt o förhållandet börjar bli lidande pga det

Vi har inte fått nå info alls!! Vet ingenting, bara det man läser om här o googlar! Skitdrygt!!

Åh tråkigt att höra att när du väl försöker så visas det att det är svårt, jag och min kille väntade också ganska länge innan vi bestämde oss för att försöka, vi har varit tillsammans i snart nio år. Man blir ju lite ångerfull att man inte började tidigare så att det inte hinner gå allt för lång tid innan vi lyckas.

Okej, ja det kan ju vara ett bra alternativ att vänta tills i vår. Var lite så för oss med då jag i våras gick ut min utbildning. Så vi började försöka när jag hade ett år kvar så de skulle passa in med att den var klar.

Hur känns det i beslutet att vänta innan ni börjar med ivf? Och hela grejen att ni ska göra det? Det låter ju ändå som att ni har stora chanser att lycka med det! :)

Åh håller tummarna för att ni får avboka besöket! Och för att jag och min kille får göra det ;)

Okej, ja jag tycker det är ett svårt med de där om ja vill att folk ska veta om vi försöker eller inte. För de blir ju en stress bara de att andra vet om att man försöker tycker jag. Att tiden går men inget händer, men just nu känns det bra och känner ingen press från de peroner som nu vet.

Nä det är jätte dåligt att man inte får någon info alls. Jag tycket man borde får något informationsblad innan eller så.

Blev visst ännu ett September-plus för mig och alltså ingen utredning i oktober!!!!

1år o 4 dagar sedan första plusset.

Junibebis IGEN.

BIM-2

Chockad,inte riktigt fått in det ännu. De få symptom jag haft trodde jag inte va pga grav! Åh!

Gud va kul!!! Grattis! ????????????

Skulle själv tycka det vore perfekt med en liten junibebis ????

Vet inte varför de hamna massa frågetecken i mitt tidigare inlägg, inte meningen :):) :D