Andra barnet väldigt tätt

Har en vän som fick barn så tätt. Det var kaos i början. Hon höll på att gå under. Men nu är dom 5 resp 6 år och livet flyter på bra.

Se till att båda är föräldralediga tillsammans länge, allt annat är ohållbart.

Jag har tätt och det var jobbigt. Yngsta var, och är, väldigt krävande och gråtig. Pappan tig noll dagar i föräldraledighet, inte ens de 10 första plus att jag snittades. Så jag hade fullt upp. Nu är de 1 och 2 år och det börjar lätta lite. Har du avlastning runt dig? Jag hade absolut ingen i samma stad som klarade av dem, och det rekommenderas inte.

Hur väl fungerar du utan sömn? Är äldsta "lätt"?

Låter jobbigt! Skönt att det börjar bli lättare, det är väl det man får ha som sporre ifall det blir alldeles för jobbigt, att det ändå är övergående!

Som läget ser ut nu har jag familjen på gångavstånd och sambons familj ca 20 minuters bilresa härifrån. Sambon jobbar mån-fre 7-16 med ca 45 minuters pendling så han är inte hemma förrän vid 17 ungefär. Med dottern fungerar det än så länge bra, jag hinner laga mat och städa om jag planerar in det under hennes sovtider ovh förbereder så mycket som möjligt.

Dottern är väldigt lätt att ha att göra med, hon vaknar än så länge fortfarande på nätterna men hon har en stenhård rutin hon har skapat själv och nu när jag kan hennes rutiner så är det inga problem. Hon sover (från ca en månad tillbaka när hon beslutade sig för att enbart sova i sin egen säng) från ca 19-07 med mat vid 22 när jag går och lägger mig och mat igen vid 02, sen vaknar hon mellan 05-06 och ligger vaken och leker för sig själv medans jag sover vidare.

Jag är naturligtvis trött på morgnarna, det har aldrig spelat någon roll hur mycket jag har sovit under natten, lik förbannat är morgnarna alltid lika tuffa. Dock klarar jag av dagarna väldigt bra, jag behöver sällan vila. Jag håller mina tummar att nästa bebis blir lika lätt som dottern :) första två månaderna var tuffa även med bara ett barn då hon inte hade mycket till rutiner och nätterna var tuffa. Jag och sambon har pratat om att han iallafall ska vara hemma en månad när nästa barn kommer. Jag tyckte att det började lätta då med dottern, hon började förstå då att det var natt och att det inte var bus och lek.

Låter precis som vi, fick en dotter i slutet av februari och jag är gravid igen med nästa beräknad till 1 år minus 3 veckor efter storasyster, dvs månadsskiftet jan/feb.

För vår del så är det välplanerat. Jag kommer vara hemma i början (1-3 månader, tills jag är fysiskt återställd) och sedan kommer vi köra varannan vardag hemma/på jobbet. Självklart är pappan hemma sina 10 dagar plus att vi har kvar våra dubbeldagar för första barnet (eller så tar vi fp för ett barn var), så minst en månad är han hemma med mig.

Storasyster är ganska krävande, inte klängig men kräver psykisk stimulans hela tiden. Det kommer bli lättare när hon kommer lite längre fysiskt och hon kan underhålla sig själv. Vi har ingen hjälp i samma stad där vi bor men mormor är ett samtal och två timmar bort, hon kommer gärna och bor med oss och avlastar!

Vi kör varannan dag för att den andra ska få åka till jobbet och "vila upp sig". Föräldraledighet och jobb är ansträngande på olika sätt, så det är vårt sätt att optimera vårn ork (och få mental stimulans, jag hade blivit tokig av att gå hemma länge!)