4 åring skrattar när jag blir arg

Läs detta petrakrantzlindgren.se/2015/12/14/nar-barn-skrattar-at-vuxnas-tillsagelser-da-ar-gransen-nadd-eller/

Jag brukar tänka på att det är ett uttryck för rädsla/olust/osäkerhet hos barnet och att det egentligen skrattar för att försöka få den vuxne att bli på bättre humör, och få bort det jobbiga med ilskan.

petrakrantzlindgren.se/2015/12/14/nar-barn-skrattar-at-vuxnas-tillsagelser-da-ar-gransen-nadd-eller/

Prova att avdramatisera situationen, skratta själv åt eländet, eller försök tala lite mildare. En tillsägelse måste ju inte ges med arg röst. Annars kanske det fungerar att ignorera skrattet och fortsätta prata med barnet som om det lyssnar noga och inte skrattar "åt" dig?

Tack, kanske det är så det är.. :-/

Ibland är jag själv inte så pedagogisk.. Utan kan bli arg och höja rösten när det hade kunnat hanterats bättre - med lugnare röst tex.

Jag kan tillägga att vi hade en period på några veckor strax innan 3 års ålder där dottern försökte slippa tandborstning på kvällarna, och istället sprang iväg och ville bli jagad. Jag var inte på bushumör (höggravid, trött och ilsken), och brukade fräsa irriterat åt henne, vilket utlöste skratt till svar, och värre beteende. Sedan insåg jag vad jag höll på med, och gick istället över till att lugnt säga "nu skall vi borsta tänderna", och ignorerade alla försök till bus/lek/skratt/drama. Jag var bara väldigt tråkig, och gjorde inget alls förrän hon själv gav med sig och lugnt kom fram till mig. Då visade jag mig nöjd och glad, och vi hade trevligt under och efter tandborstningen. Besvären gick över helt på ett par dagar med nya strategin.

Små barn har ett inbyggt försvar mot farliga vuxna, och det försvaret slår ofta till när en vuxen skäller eller ser arg ut. De är programmerade att le eller skratta för att vuxna ska tycka de är gulliga och låta bli att slå dem. Det växer bort.

Och jag som bara blivit ännu argare när hen skrattar... Är ensamstående utan nätverk så just inte haft någon att bolla med.

Tack Ellie för det konkreta tipset. Ska prova!

Jag själv ler brett när jag blir nervös, ser jätteglad ut fastän jag inte känner mig så. Jag tror det är nåt som är kvar från apstadiet, schimpanser gör ju också så...