Våga insemination
Jag har hela livet drömt om att skaffa barn, sedan jag var 15 år har jag räknat ner åren tills jag skulle kunna skaffa barn. Jag ville vara en ung mamma men med rätt förutsättningar för ett barns uppväxt.
Jag är nu 28år och ingen sambo/pojkvän. Jag har hela livet haft otur med killar, antingen har de varit elaka mot mig, otrogna eller så har jag kärat ner mig men inte de. Jag har inga problem att få killar bara problem att bli kär i rätt.
Min längtan efter barn är nu så otroligt stor att jag redan bokat in mig för utredning på en privatklinik i Stockholm, jag tänkte genomgå all utredning och alla samtal medan jag fortsätter att fundera. Det är inte så att jag är osäker på ifall jag vill ha barnet eller ej, det vill jag, det jag är osäker på är -tänk om jag träffar min drömkille direkt efteråt och då redan är gravid. Men är det min drömkille så vill han ha mig trots att han får ett barn på köpet. Men ändå finns nån tveksamhet i det.
Och varför insemineras en söt, smart, rolig tjej? Rykten och skitsnack kommer starta. Jag bryr mig inte om rykten mot mig, men mitt barn ska inte behöva känna sig annorlunda från start. Barnet är oskyldigt.
Det har gått så långt nu att jag är i en mindre depression pga att jag trodde mitt liv skulle innefatta barn i denhär åldern. Visst att jag trodde även att barnet skulle ha en pappa, men nu känns det inte som ett måste för min del.
Kommentera gärna och kom med egna erfarenheter och tips:)
