• calabalic

    Fler med pseudotvillingar som vill byta erfarenheter?

    Efterlyser fler med pseudotvillingar, alltså syskon med mindre än 18 månader emellan. Spelar ingen roll om era barn är små eller större - vill gärna höra allas erfarenheter. Främsta utmaningarna respektive fördelarna? Hur funkar vardagen för er?

    Vi har 14 mån mellan våra, inte planerat. Storebror är 15,5 mån nu och lillasyster 1,5. Väldigt intensivt men tack och lov är vi båda föräldralediga ihop ett halvår.

  • Svar på tråden Fler med pseudotvillingar som vill byta erfarenheter?
  • calabalic
    Drömsandra skrev 2016-11-12 19:33:48 följande:
    Ge det lite tid så kommer det ge med sig med föräldrarna. Det kan jag nästan lova. Kanske att hon känner av allas osäkerhet också och det gör det hela värre? Tycker det låter klokt som du gör - är nära dina föräldrar men själv håller henne.

    Ja du, önskar jag hade ett klockrent svar på hur vi säger ifrån. Det vi gör är att vi säger nej, tar bort henne och så får hon säga förlåt. Vi har en liten ramsa vi använder oss av: "i den här familjen klappar, pussas och kramas man - inte slår". Den används även när hon försöker slå oss. Ett nytt fenomen som jag tror kommer från dagis. Hon typ ger en lavett mot axeln. Sen har hon börjat kasta saker också... suck! Hur gör ni? Har ni ngt bra knep? Märker ni skillnad om ni spenderar mer tid med honom?
    Det är ungefär samma sak för oss - vi säger "nej, du får inte slå, man ska klappa fint!" och så ger vi honom chansen att klappa fint. Men slår han igen så lyfter vi bort honom. Man ser oftast på honom om han är sugen på att fortsätta slå/nypas/bitas/kasta saker. När han klappar (hyfsat) fint så brukar vi applådera och berömma. Annars försöker vi i möjligaste mån se till att han inte kommer nära nog att försöka nåt. Vet inte om jag tycker det blir så mkt skillnad om vi spenderar mkt tid med honom. Märker du skillnad på det?

    Det jobbigaste tycker jag dock är att se hans svartsjuka blick när vi (eller nån annan) ägnar lillsyrran mer uppmärksamhet än honom. Han ser sårad och förvånad ut, tittar lääänge. Ibland när jag ammar kommer han och vill sätta sig i mitt knä, men när han förstår att han inte får det sätter han sig precis intill och kör med en liten bil på mitt ben. Då ser han lite uppgiven ut och jag känner mig som en halv mamma. :(

    Undrar hur gammal lilla behöver bli för att de ska kunna leka med varandra. Eller åtminstone ha nåt utbyte. Minst ett år till krävs nog iaf.
  • ebe91
    calabalic skrev 2016-11-12 22:10:22 följande:
    Vad kul att han gillade snön! Här var det snö en dag, nu har det smält bort igen och ska bli uppåt 7 plusgrader i veckan. Vi hann inte testa pulka. Förresten hur gör du när du är ute i snön med båda ensam? Sover lilla i vagnen?

    Hehe gud så skönt att höra att nån annan är likadan! Jag är också sådär löjligt nojig. Ser han inte lite vimmelkantig ut, borta i blicken? Slår inte hjärtat lite väl fort? Varför sover han så länge? Och så måste jag ju kontrollera flera ggr så han andas de nätter han sover bra. Han har varit sjuk i 3 veckor nu med hosta som tilltagit senaste 3 dygnen, och även mer trötthet. Man borde vara tacksam att han sover mer och somnar tidigare, men jag blir orolig att nåt är fel.. Det är så jobbigt! Tror det blir bättre när han kan prata. Nu måste man ju gissa sig till hur de mår.
    Jag brukar passa på att gå ut när lillasyster ska sova, hon sover så jäkla bra utomhus! (Igår sov hon middag i 3 timmar - det gör hon ALDRIG inomhus). Parkerar henne på altanen och slår på babyvakten, sen kan jag och sonen röra oss fritt på gården. Igår var vi en sväng till lekparken ca 500m bort. Provade dra sonen i pulkan istället för att ta syskonvagnen, gick toppen det med! Tycker mer om våran emmaljunga (rymmer voksin) medan jag tycker donkeyn är för smal i liggdelen (inte en chans att jag får ner voksin utan måste då bängla på henne massa kläder).

    Precis, man överanalyserar allt... när vi kom hem från thailand i vintras blev sonen jättesjuk. Hade över 41 graders feber i en vecka trots maxdos alvedon och ipren, fick knappt i han ngt.. tillslut blev vi inlagda på sjukhus med han och snacka om att jag var orolig! Man misstänkte bla denguefeber, men i slutändan konstaterade man att det bara var ngt jobbigt virus. Kvicknade till när han fick dropp... det var nog det värsta hittills. Kunde inte sova för jag låg o oroade mig så..
  • calabalic
    ebe91 skrev 2016-11-15 07:04:02 följande:
    Jag brukar passa på att gå ut när lillasyster ska sova, hon sover så jäkla bra utomhus! (Igår sov hon middag i 3 timmar - det gör hon ALDRIG inomhus). Parkerar henne på altanen och slår på babyvakten, sen kan jag och sonen röra oss fritt på gården. Igår var vi en sväng till lekparken ca 500m bort. Provade dra sonen i pulkan istället för att ta syskonvagnen, gick toppen det med! Tycker mer om våran emmaljunga (rymmer voksin) medan jag tycker donkeyn är för smal i liggdelen (inte en chans att jag får ner voksin utan måste då bängla på henne massa kläder).

    Precis, man överanalyserar allt... när vi kom hem från thailand i vintras blev sonen jättesjuk. Hade över 41 graders feber i en vecka trots maxdos alvedon och ipren, fick knappt i han ngt.. tillslut blev vi inlagda på sjukhus med han och snacka om att jag var orolig! Man misstänkte bla denguefeber, men i slutändan konstaterade man att det bara var ngt jobbigt virus. Kvicknade till när han fick dropp... det var nog det värsta hittills. Kunde inte sova för jag låg o oroade mig så..
    Oj men Thailandssjukan lät ju riktigt läskig ändå, inte bara en vanlig noja.. huga! Jag skulle ha kreverat av oro. Skönt att det inte var dengue iaf, och skönt att ni fick sjukvård! Barn kan ju bli så himla sjuka alltså.. och det värsta tycker jag är att de inte riktigt kan säga hur de mår när de är små, vad som är fel osv. Min dotter blev ju som sagt blå när hon var 4 dagar, det är nog värst hittills för oss.. färgen kom tillbaka igen efter en halvminut men den färden till sjukhuset var stor ångest.. jag satt där bak med henne och kontrollerade så hon andades. Var helt livrädd och ställde in mig på att förlora henne.. i chocken tänkte jag "positiva tankar" typ "om hon dör så har vi ju iaf ett barn kvar" och "nu har vi ju knappt hunnit lära känna henne, det hade varit värre om hon dog när hon var 6 mån".. Vågade knappt sova i några dygn efter det. Sen var vi ju väldigt oroliga när sonen hade krupp också, första natten sov jag totalt en timme max.. Annars har vi hittills varit besparade riktigt rejäla sjukdomar.. peppar, peppar..

    Låter som en bra lösning! Dottern gillar att sova i vagn verkar det som? Behöver du vagna eller gå med henne för att hon ska somna? Vad har ni för dubbelvagn och trivs barnen i den?
  • nokitus

    Hej. Jag har också två små, en pojke på 18 mån och en tjej på 4 ???? jag undrar egentligen bara...vad har ni för barnvagnar? Jag har ett problem med att hitta en syskonvagn som ryms i bakluckan på bilen, och jag har inte lust att byta bil. Har ni något tips om någon som inte är så vansinnigt stor?

  • calabalic
    nokitus skrev 2016-11-16 22:26:44 följande:

    Hej. Jag har också två små, en pojke på 18 mån och en tjej på 4 ???? jag undrar egentligen bara...vad har ni för barnvagnar? Jag har ett problem med att hitta en syskonvagn som ryms i bakluckan på bilen, och jag har inte lust att byta bil. Har ni något tips om någon som inte är så vansinnigt stor?


    Vi har en Babytravel, en sån här:
    www.hittabarnvagn.nu/babytravel-dublin-basic/

    Vet inte vad du har för bil, vi har Hyundai i40 och där får den plats med hyfsat god marginal. Men vagnen är ju inte jätteliten direkt. Ca 75 cm bred vilket jag tror är standard för dubbelvagnar.

    Finns väl vissa modeller där man liksom "staplar" barnen uppepå varann och de tror jag är lite mindre och blir väldigt kompakta när de fälls ihop. Dock får man nog tumma på annat då t ex packutrymme i vagnen, komfort etc. T ex den här:
    lekmer.se/barn-och-baby/barnvagnar/sittvagnar/phil-teds-sittvagn-dash-buggy-2016-black

    Jag kollade lite på den här, den är bara 65 cm bred, men tyckte den var lite för dyr. Kanske finns begagnad dock?!

    lekmer.se/barn-och-baby/barnvagnar/syskon-o-tvillingvagnar/mountain-buggy-v2-5-duet-syskonvagn-black
  • ebe91
    calabalic skrev 2016-11-16 22:02:49 följande:
    Oj men Thailandssjukan lät ju riktigt läskig ändå, inte bara en vanlig noja.. huga! Jag skulle ha kreverat av oro. Skönt att det inte var dengue iaf, och skönt att ni fick sjukvård! Barn kan ju bli så himla sjuka alltså.. och det värsta tycker jag är att de inte riktigt kan säga hur de mår när de är små, vad som är fel osv. Min dotter blev ju som sagt blå när hon var 4 dagar, det är nog värst hittills för oss.. färgen kom tillbaka igen efter en halvminut men den färden till sjukhuset var stor ångest.. jag satt där bak med henne och kontrollerade så hon andades. Var helt livrädd och ställde in mig på att förlora henne.. i chocken tänkte jag "positiva tankar" typ "om hon dör så har vi ju iaf ett barn kvar" och "nu har vi ju knappt hunnit lära känna henne, det hade varit värre om hon dog när hon var 6 mån".. Vågade knappt sova i några dygn efter det. Sen var vi ju väldigt oroliga när sonen hade krupp också, första natten sov jag totalt en timme max.. Annars har vi hittills varit besparade riktigt rejäla sjukdomar.. peppar, peppar..

    Låter som en bra lösning! Dottern gillar att sova i vagn verkar det som? Behöver du vagna eller gå med henne för att hon ska somna? Vad har ni för dubbelvagn och trivs barnen i den?
    Ja, alltså man tänkte ju såklart det värsta.. med malaria och allt. Usch vad jobbig den veckan var! Sambon låg hemma med halsfluss medan jag låg inne med sonen, grinade mig igenom hela vistelsen.. hehe... kommer ihåg att han hade låga vita blodkroppar och jag tänkte direkt att han hade leukemi... helt ologiskt egentligen för det var ju inte sånna symtom vi låg inne för..

    Förstår att ni blev rädda! Går inte att förstå en förälders oro, den är liksom inte lik ngt annat.

    Hon sover mkt bättre i vagn ute än inne... jag rullar bara ut henne o sen somnar hon själv! Vi har en bugaboo donkey, men är inte jätteimpad av den. Önskar vi köpt en emmaljunga doubel viking 735 istället, men men! Kmr nog sälja vagnen till vår/sommar, ev köpa en billig syskonvagn för de enstaka gånger den behövs.
  • Drömsandra
    calabalic skrev 2016-11-14 22:41:11 följande:
    Det är ungefär samma sak för oss - vi säger "nej, du får inte slå, man ska klappa fint!" och så ger vi honom chansen att klappa fint. Men slår han igen så lyfter vi bort honom. Man ser oftast på honom om han är sugen på att fortsätta slå/nypas/bitas/kasta saker. När han klappar (hyfsat) fint så brukar vi applådera och berömma. Annars försöker vi i möjligaste mån se till att han inte kommer nära nog att försöka nåt. Vet inte om jag tycker det blir så mkt skillnad om vi spenderar mkt tid med honom. Märker du skillnad på det?

    Det jobbigaste tycker jag dock är att se hans svartsjuka blick när vi (eller nån annan) ägnar lillsyrran mer uppmärksamhet än honom. Han ser sårad och förvånad ut, tittar lääänge. Ibland när jag ammar kommer han och vill sätta sig i mitt knä, men när han förstår att han inte får det sätter han sig precis intill och kör med en liten bil på mitt ben. Då ser han lite uppgiven ut och jag känner mig som en halv mamma. :(

    Undrar hur gammal lilla behöver bli för att de ska kunna leka med varandra. Eller åtminstone ha nåt utbyte. Minst ett år till krävs nog iaf.
    Jag vet inte. Får för mig att det blir bättre när jag spenderar mer tid och uppmärksamhet på henne. Efter att lillen var sjuk blev hon överjäklig mot honom. Hon pratar om honom konstant, när jag hämtar på förskolan är det honom hon hälsar på men ändå kan hon reagera not honom starkt. Antar att det är normalt men känns sådär. Tycker att de börjar få lite utbyte redan nu. Efter att han började sitta mer själv. Så blir bättre och bättre. Igår satt de i hallen efter att jag klätt av den ytterkläderna och Livia satt och pratade med lillebror. Då kände jag ett hop inombords! ????

    Hur gör ni när ni klär på? Vem får kläder först? Vi bor i lgh så ngn blir varm och kinkig...
  • Jw83
    nokitus skrev 2016-11-16 22:26:44 följande:

    Hej. Jag har också två små, en pojke på 18 mån och en tjej på 4 ???? jag undrar egentligen bara...vad har ni för barnvagnar? Jag har ett problem med att hitta en syskonvagn som ryms i bakluckan på bilen, och jag har inte lust att byta bil. Har ni något tips om någon som inte är så vansinnigt stor?


    Vi har en emmaljunga doubel viking. Den bli rätt så ok i bakluckan. Ingen syskonvagn blir ju liten som ihopfälld. ;) Vi har en stor suv men vi har alltid en stor hundbur där bak också.

    Emmaljungan är bra på en massa andra punkter också. Jag kan verkligen rekommendera den! Den är lite dyr i inköp men den har ett bra andrahands värde om man vill sälja den sen.
  • Jw83

    Vår son har alltid varit väldigt snäll och gullig med sin lillasyster. Klappat, kramar, pussat osv. Han delar gärna sin macka och lägger halva hos henne och ger sina leksaker till henne. Vi har ju varit hemma båda två länge samtidigt så båda har fått sitt utan att behöva vänta. Nu har mannen börjat jobba så nu är jag själv med dom en del. Sonen har nu visat lite svartsjuka. Han gör inget mot henne men han går och gör hyss när jag ammar. Allt för att sno uppmärksamhet.. men syrran är en fortfarande drn som först får kram o puss på morgonen.

  • Jw83

    Vår son älskar traktorer och djur. Han brukar få åka med i sin pappas traktor och är ofta med och sköter om djuren här hemma. För ettpar veckor sedan fick han sin första ponny :) En snäll liten shettis. Han leder runt henne så fint på gårdsplanen och åker snowracern efter henne.

    Jag tror att kontakten med djur är ganska bra för barn.

    Är det någon mer som har djur och kan se några bra effekter?

  • Drömsandra
    Jw83 skrev 2016-11-22 06:14:53 följande:

    Vår son älskar traktorer och djur. Han brukar få åka med i sin pappas traktor och är ofta med och sköter om djuren här hemma. För ettpar veckor sedan fick han sin första ponny :) En snäll liten shettis. Han leder runt henne så fint på gårdsplanen och åker snowracern efter henne.

    Jag tror att kontakten med djur är ganska bra för barn.

    Är det någon mer som har djur och kan se några bra effekter?


    Vi har två småhundar och även om vi måste vakta henne när hon är nära dem märks det att hon har lärt sig att vara med djur. Klappar andra hundar väldigt försiktigt. Och hon älskar våra två hundar! Pratar ofta om dem och ger dem gärna godis.

    Så kul med en liten häst!! Livia testade att rida i somras och hon verkade tycka det var väldigt kul!! Rider han också eller leder han honom än så länge? Å traktorer verkar va ett säkert kort! ????
  • calabalic
    Jw83 skrev 2016-11-22 06:14:53 följande:

    Vår son älskar traktorer och djur. Han brukar få åka med i sin pappas traktor och är ofta med och sköter om djuren här hemma. För ettpar veckor sedan fick han sin första ponny :) En snäll liten shettis. Han leder runt henne så fint på gårdsplanen och åker snowracern efter henne.

    Jag tror att kontakten med djur är ganska bra för barn.

    Är det någon mer som har djur och kan se några bra effekter?


    Vi har inga husdjur än så länge men vill skaffa när det har lugnat ner sig lite. Sonen älskar farmor och farfars hundar! Är helt övertygad om att djur är jättebra för barn! Är själv uppväxt med katt och de fungerade både som tröst och nöje och att man lärde sig ta hand om andra. Det enda negativa var att de ju dog och då var man ju så himla ledsen..
Svar på tråden Fler med pseudotvillingar som vill byta erfarenheter?