Nervös inför utredning, berättade inte om missfall

Du kan ju alltid säga att ni försökt längre! MF måste du berätta om. 

Fast varför säga att man försökt längre än man har? Det är jättesegt att vänta - jag vet det - men väntetiden i det här fallet är ju på grund av att det inte finns behov av åtgärder förrän man försökt ett tag. Det är inte onormalt än så länge, så varför ljuga om det och ta upp platsen för någon som är i behov av den? Jag tycker inte att det är ok att ljuga om sånt. 

Precis.... Helt galet egoistiskt och hänsynslöst att kräva "hjälp" efter att inte ens ha försökt vad som är normal tid. Att ha mage att ta resurser från de som verkligen HAR försökt i ett till två år och från skattebetalarna! Man häpnar.

Är man jätteorolig och inte försökt ett år kan man betala privat. Eller 6 mån om man är äldre än 35 år. Det är inte så dyrt.

Därför att viktig tid går. Det är dessutom kö till att få en tid (om än vårdgaranti). Min kompis privatgynekolog sa att min vän skulle ringa efter 8-9 mån, för då kommer det ha gått ett år lagom tills man får en tid. Och många hinner bli spontangravida innan läkartiden, så då tar man ingen plats för ngn annan. 

Jag köper inte det där. Jag vet precis hur mycket tid som går, för oss tog det tre år att få barn och varje minut kändes dyrbar. Men har det inte gått ett år ens så är det inget som tyder på att något är fel. Det kan ta drygt ett år också utan att något är fel. Det är inte förrän man försökt i 18 månader utan att ha åstadkommit någon graviditet (inklusive missfall) som man kategoriseras som ofrivilligt barnlös. Söker man vård när man försökt ett år får man i regel vänta i tre månader till innan utredning påbörjas vilket är i god tid innan man klassas som ofrivilligt barnlös. 

Vad gäller att ta upp tid så är det skitsnack att det inte tar upp tid att söka hjälp man inte behöver. Var tror du att remisserna hamnar? Vad tror du händer med dem? Det tar tid att behandla varje enskild remiss och göra bedömning om det är ni som ska få vården eller någon mer behövande. Så jo - det tar upp tid för bättre behövande. 

Precis....!

Ja det kan man ju göra... om man är vääldigt orolig och stressad...... av nån anledning..... Men som du säger, då får man faktiskt betala för det själv också! Hade jag varit mellan 30 och 34 och försökt med första barnet då hade jag efter sex mån/försök bokat tid hos en privat fertilitetsklinik för fertilitetsundersökning med start efter nio cyklers försök. Hade jag varit över 40 och försökt med första barnet hade jag bokat in mig/oss direkt innan jag ens gjort ett enda försök med start efter tre månader, pga åldern. Hade jag varit 20-24 år bara då hade jag ringt landstingets fertilitetsmottagning efter 12 cykler och försökt få tid till efter 15 försök har gått. Så länge man har cykler på 25-35 dagar, inte haft äggledarinfektion eller mannen haft påssjuka i tonåren så finns ingen uppenbar anledning att söka hjälp innan när man är ung.

Detta gäller iaf Stockholm som kryllar av gynmottagningar där man inte behöver remiss. Hörde mig för av flera vänner (många gjort IVF), och alla har sökt hjälp för utredning kring 9 mån - just på inrådan av läkare på dessa mindre enheter. 

Jag är inne på Yonnes linje - privat kan man söka om man vill. Det är även dessa du är inne på och pratar om - de privata aktörerna. Landstinget tycker jag att man ska hålla sig borta från tills man uppfyller samtliga kriterier. Har man pengar att lägga på fertilitetsutredning innan behovet egentligen finns är det upp till var och en, men de som faktiskt behöver hjälpen och inte har pengarna ska inte behöva straffas på grund av att någon annan är mer otålig och ljuger sig fram.

Sen är det klart att de privata aktörerna uppmuntrar till att söka vård tidigare. Let´s face it - de kan tjäna ordentligt med pengar. Det betyder inte att de har rätt i att man bör söka vård så tidigt.

De privata mottagningarna har ju landstingstaxa, så typ av driftsform spelar ju ingen roll. Man söker där det finns plats, och tydligen finns det det på dessa/liknande mottagningar. 

Vissa - ja. Men det är inte bara taxan jag pratar om, det är ju inte den någon vårdinrättning lever på. Alla får ju pengar från landstinget i slutänden. 

Kul om det gäller Stockholm. Det vet jag ingenting om. Här är det inte så, och jag betvivlar starkt att det gäller för majoriteten av andra svenska städer heller. 

Sen vete fåglarna om privata kliniker får ge en annan rekommendation än landstinget, att man ska söka tidigare än vad som är brukligt. Man kallas så vitt jag vet inte ofrivilligt barnlös förrän man försökt i 18 månader eller mer, så söker man när man försökt i ett år (och alltså får första tiden när man försökt ca 15 månader) är det gott om tid att påbörja utredning innan något egentligen är fel. 

Oavsett är min åsikt att det är oetiskt och onödigt att söka hjälp innan något är fel eller tyder på att det är fel. Det är lite som att få utredning för lunginflammation eller lungcancer när man börjar känna sig förkyld. Rent krasst finns det indikationer på att man skulle kunna vara i tidig fas av sjukdomarna, absolut, och tar man det i tid kan man rädda liv. Men för den sakens skull betyder det inte att det är vettigt att lägga tid och pengar på att utreda i så tidigt skede. 

Det är normalt att det tar tid att skaffa barn. En plågsam och jobbig väntan - tro mig, jag vet! - men det behöver inte nödvändigtvis gå fortare för att man utreder och behandlar. Finns inget problem är det bara tiden som hjälper. 

Nej, det stämmer inte. Enligt WHO räknas man som ofrivilligt barnlös efter 12 månader av försök där ingen graviditet har uppstått. 

www.who.int/reproductivehealth/topics/infertility/definitions/en/