Jag tvekade nog inte, jag har längtat några år. Däremot var min man tveksam. Vi har en son född 2006 och har precis fått syskon nu för några veckor sedan. Lyckan över detta lilla knytt är enorm. Jag ångrar det inte för en sekund!! Och jag försökte verkligen njuta av graviditeten också för det blir garanterat inte fler.
Sen är det tufft att inte räcka till. Omställningen för storebror är ju klart kännbar, den som inte är med bebisen måste hålla efter hemma, handla, fixa mat mm. Det finns inte samma tid att spela spel, kolla film ihop etc.
Men det är nog mest nu i början. Om några veckor hoppas jag att vi känner den här lilla lite bättre, att vi fått mer rutiner och så. Vet jag att han alltid sover 3h på eftermiddagen så blir det ju enklare att dra igång något med storebror, vi kan följa med på hans träningar och sånt. Just nu är det bara sova amma sova amma och då är man rätt låst.
Som sagt, ingen ånger här. Men hade vi inte skaffat den här sladdisen hade jag nog ångrat det om några år och då hade det kanske varit för sent.