Hej
Har religiös/filosofisk fråga som lyder så här: Om det är så att det inte finns liv efter detta och man slutar existera, vad är då livet värt? Vad skulle upplevelser, nöje, pengar och allt man upplevt bidra när man är väl död? Och med tanke på att livet är så kort och att 40% av livet är sömn och 30-40% arbete, så är det väl inget speciellt med liv? Eller?
Är själv varken troende eller icke troende, är agnostiker.
Man kan också vända på frågan:
På vilket sätt blir detta liv meningsfullt om det finns ett liv efter detta?
Det har skett en glidning i betydelsen av ateist och agnostiker.
Den är fortfarande inte allmänt vedertagen.
Det tror jag är den stora orsaken till att agnostiker i stor utsträckning inte kallar sig ateister.
Numer så säger jag att jag är ateist, men ska man förtydlga så är jag apateist eller praktisk agnostiker/ateist.
Anledningen till att människor föds med olika begåvning och att somliga upplevs ha vissa medfödda erfarenheter med sig i sitt bagage beror på att de fått med sig detta från tidigare liv, vilka både varierar i antal och innehåll. ... Med vänlig hälsning, Pentra
Logik. Ju mer man upplever och lär sig under tiden som man lever, ju mer kunskaper besitter man och ju fler sanna värden ackumuleras, och dessa höjer således allteftersom, genom tidernas gång, ens IQ och EQ. Därför så har alltså människor logiskt olika utgångslägen redan från födseln. ... Att dessa utgångslägen verkar skilja så mycket beror också på den stress planeten och mänskligheten utsätts för pga den allt mer eskalerande överbefolkningen och det som, per automatik, följer i dess spår. ... Med vänlig hälsning, Pentra
Om inget liv finns efter detta, blir vårt enda liv desto mer värdefullt.
Självklart så har även arv och miljö ett finger med i spelet. Men, man hamnar också i den miljö och kultur som man hör hemma i, men iom överbefolkning och folkvandringar så tenderar detta system att rubbas... ... Med vänlig hälsning, Pentra