Blir ALLA ensambarn "egoistiska"?

"Endabarn" är rätt uttryck, "ensambarn" är ju förlegat.

Ja det gör inte så mycket om det finns ett barn bara i en familj sen kan det ju så klart vara trevligt med ett syskon men det ska inte vara allt för stor åldersskillnad
 

Och det gör inte så mycket om det finns en forälder bara i en familj, men det kan ju vara trevligt med både en mamma och en pappa, men de ska ju inte vara for gamla.

Och det gör inte så mycket om det finns fem barn i en familj, men det kan ju vara trevligt om varje barn kunde ha egentid med både mamma och pappa varje vecka iallafall., och de ska ju inte bo särbo.

...

Är det så att kanske att det är vanligare i en flerbarnsfamilj att ungarna behöver väsnas en del för att bli sedda? ibland kanske det är så att det uppstår en osund  konkurrens?

Vilket alltså innebär att han tycker du ska ta skit från hans föräldrar? Eller hur ska jag tolka det där?
Jag hade aldrig accepterat att mina föräldrar behandlat min sambo illa. Då hade jag fräst ifrån.
Min svärmor behandlade mig illa, min sambo fräste. Såklart.

Nej knappast.

Min make är endabarn och han är otroligt empatisk och generös på alla sätt och vis. Absolut inte ego.

Jag har två syskon och är sladdis, skulle nog säga jag är mer bortskämd än han någonsin vart och mer "ego" isf.

Vi har ett barn, fler blir det inte för vi har svårt att bli gravida och vi är faktiskt väldigt nöjda med ett barn.

Hon är bara 3 år än så länge men vi försöker verkligen traggla det här med att dela med sig osv och häromveckan berättade en pedagog på förskolan om hur bra hon är på att dela med sig, vänta på sin tur och hjälpa andra. Det gör en stolt <3

Jag har flera vänner som är enda barnet, De är nog inte egoistiska men jag upplever att de är inte lika bra på relationer. Snarare än egoistiska är de lite dåliga på att ta för sig och trivs med att vara ensamma mer än andra. Flera ensambarn jag känner har själva valt att inte ha barn själva eller bara ett barn. De är inte vana vid stora familjer och trivs nog inte med det, Man får nog inte räkna med att få barnbarn om man bara har ett barn, men det kan man ju förstås aldrig räkna med. Om man inte har syskon tror jag det är viktigt att man umgås med annan släkt som kusiner. Eller väldigt nära vänner med barn.

Som ensambarn har du en roll i familjen och det beror ju helt på hur familjen är.

Men skulle kanske säga att bortskämd blir alla barn även de med fler syskon. På vilket sätt menas det med här?
På vilket sätt blir barn bortskämda enligt hans föräldrar?
Om det menas att barnet kan få oändligt med kärlek och odelad uppmärksamhet så anser jag inte att det är att vara bortskämd.
Det är ett barns rättighet och fortsätt med det.

Om det menas med mängder med leksaker... ja och? det är inte grunden till hur ett barn kan bete sig. Jag vet familjer med mängder av leksaker och de barnen är hur snälla som helst.
Får barnet hela tiden sin vilja igenom?.. kan bli problematiskt men det problemet har nog de flesta familjer och är inte bundet till familjer med endast ett barn.

Om det talas om att dela... barnet går antagligen på förskolan??? Där lär de sig saker som dela (vare sig de vill eller inte).

Ge gärna en liten hint om vilken inriktning .. hjälper gärna.

Som tvillingförälder och enlingförälder så kan jag säga att med ett barn kivas det inte, det retas inte och det leks inte på samma ljudnivå.

Om barnen måste väsnas för att bli sedda är det nog fler problem i familjen än just låtande barn med osund konkurrens

Det där är en jävligt tröttsam fördom.

Min äldsta var ensambarn väldigt länge , mer än tio år och är väl numera vad som brukar kallas" funktionellt ensambarn " eftersom det skiljer så många år mellan henne och småsyskonen.

Finare och mer omtänksam storasyster får man leta efter. Flera gånger när vi varit på semester har främmande människor kommit fram och sagt att de är imponerade över hur omhändertagande och snäll hon är mot yngre syskon.

Min pappa är ensambarn, utan syskon alls. En fin och ödmjuk man. Tror inte att någon enda person som känner honom skulle beskriva honom som en egoist.

Jag tror att den där fördomen kommer sig av att folk har någon slags schablonbild sv ensambarn , att de föreställer sig en övre medelklassfamilj med god ekonomi där föräldrarna fick barn sent i livet, ett barn som blir deras livsprojekt, som de bygger hela sin tillvaro kring, som de överöser med dyra prylar och som får allt det pekar på.

Den situationen stämmer ju långt ifrån in på alla ensambarn, men inte ens i de fall där schablonbilden stämmer är det säkert att barnet blir en odräglig egoist som vuxen,

Obehagliga och gränslösa svärföräldrar för övrigt.

Ur ensambarns synvinkel är de själva inte egoistiska men ur vår synvinkel som har syskon ser vi att de är mer egoistiska. Oftast är de så svagt egoistiska att det inte stör så värst.

Men mer egoistiska blir de definitvt.

Jag är endabarnet medan maken är yngst av tre. Nåt som märks påtagligt i vårt fall är att jag trivs mycket bättre själv medan han vill ha mer sällskap. Och har vi exempelvis nåt gott hemma som vi bara har lite av kan jag lätt avstå så barnen får mer medan maken ska ha "sin" del.

När vi umgås med andra som bara har ett barn brukar jag reflektera över att barnet oftast vill ha mer vuxen uppmärksamhet än mina barn.

Vad baserar du det på ?

Forskning? Är den isåfall baserad på dagens Sverige där nästan alla barn går på förskola innan de börjar skolan?

Eller egna erfarenheter?

Själv är jag inte ensambarn utan har ett syskon med tre års åldersskillnad. Men jag känner inte alls igen mig i mycket av de där teorierna om att skillnaden i egoism mellan ensambarn och syskon skulle bero på att syskon måste konkurrera om föräldrarnas uppmärksamhet och kärlek, dela med sig av alla sina saker och så vidare.

Våra föräldrar hade kärlek så att det räckte till oss bägge, vi behövde inte konkurrera i någon större utsträckning.

Dessutom är jag och mitt syskon av olika kön, hade helt olika intressen och inga gemensamma kompisar alls så vi "jämförde" oss aldrig särskilt mycket med varandra vilket jag föreställer mig att syskon av samma kön, med samma intressen och mindre åldersskillnad oftare gör. Det tror jag också bidrar till att jag inte upplevde något större "konkurrerande" mot mitt syskon.

Visst bråkade vi ganska ofta om vem som skulle ha TV-spelet under en period på ett par år men jag har ganska svårt att tro att en sådan detalj skulle kunna ha någon enorm påverkan på hur egoistiska eller inte vi blev i vuxen ålder :)

Nej, självklart blir inte alla endabarn egoistiska. Jag tror i vissa fall att det kan vara tvärtom, men det är ju även så att mycket annat spelar in på ens personlighet än antalet syskon. Tex hur ens föräldrar är, medfödda egenskaper och miljöfaktorer. Några "anekdotiska exempel" har jag (om än ingen forskning i ämnet).

Två av mina barns kompisar är endabarn, och de är några av de bästa och finaste människor man kan tänka sig. En av dem har ganska stort självförtroende och "tar för sig", men på ett naturligt sätt, klampar inte över andra utan tar bara naturligt en ledarroll i vissa sammanhang (inte alla, utan där hon vet att hon har kapacitet och kunskap). Den andra kompisen är väldigt trevlig och ödmjuk, inte alls vad man skulle kalla egoistisk utan tvärtom, tänker mycket på andra, men kämpar även på själv så att han gör så bra han kan. Båda dessa endabarn är ambitiösa, duktiga i skolan och sociala.

Däremot har jag upplevt lite motsatsen med de som har många syskon (Obs! Detta är alltså anekdotisk bevisning, inte forskning, innan någon kommer till aggressivt försvar till de med flera syskon! Finns säkert blandat med folk här med, men detta som ett svar på ts fråga om då det är endabarnen som blir ego). Många blir ganska "ruffiga" och sluggeraktiga, alltså rycker åt sig det som finns och så som jag upplevt det mindre ambitiösa utan de vill se till att få sin del av kakan genast, och gärna lite mer. Hörs och syns mycket och inte på ett bra sätt, vill ta plats fast de kanske inte alltid platsar i den situationen.

Så.... det är nog INTE så att just endabarn skulle vara särskilt egoistiska, snarare tvärtom eftersom de fått mycket uppmärksamhet hemifrån och kan gå ut i livet trygga (generalisering, vet att massor med barn med syskon också är trygga, dock är det ju självklart att de inte kan få lika mycket egentid med sina föräldrar som endabarn kan få)

Nej, självklart blir inte alla endabarn egoistiska. Jag tror i vissa fall att det kan vara tvärtom, men det är ju även så att mycket annat spelar in på ens personlighet än antalet syskon. Tex hur ens föräldrar är, medfödda egenskaper och miljöfaktorer. Några "anekdotiska exempel" har jag (om än ingen forskning i ämnet).

Två av mina barns kompisar är endabarn, och de är några av de bästa och finaste människor man kan tänka sig. En av dem har ganska stort självförtroende och "tar för sig", men på ett naturligt sätt, klampar inte över andra utan tar bara naturligt en ledarroll i vissa sammanhang (inte alla, utan där hon vet att hon har kapacitet och kunskap). Den andra kompisen är väldigt trevlig och ödmjuk, inte alls vad man skulle kalla egoistisk utan tvärtom, tänker mycket på andra, men kämpar även på själv så att han gör så bra han kan. Båda dessa endabarn är ambitiösa, duktiga i skolan och sociala.

Däremot har jag upplevt lite motsatsen med de som har många syskon (Obs! Detta är alltså anekdotisk bevisning, inte forskning, innan någon kommer till aggressivt försvar till de med flera syskon! Finns säkert blandat med folk här med, men detta som ett svar på ts fråga om då det är endabarnen som blir ego). Många blir ganska "ruffiga" och sluggeraktiga, alltså rycker åt sig det som finns och så som jag upplevt det mindre ambitiösa utan de vill se till att få sin del av kakan genast, och gärna lite mer. Hörs och syns mycket och inte på ett bra sätt, vill ta plats fast de kanske inte alltid platsar i den situationen.

Så.... det är nog INTE så att just endabarn skulle vara särskilt egoistiska, snarare tvärtom eftersom de fått mycket uppmärksamhet hemifrån och kan gå ut i livet trygga (generalisering, vet att massor med barn med syskon också är trygga, dock är det ju självklart att de inte kan få lika mycket egentid med sina föräldrar som endabarn kan få)

Jag känner de som har flera syskon och är jätteegoistiska och jag känner de som är endabarn och väldigt generösa. Det finns nog fler faktorer som påverkar än hur många barn familjen har.