pappan är inte intresserad av sonen.

Ensam vårdnad och underhåll känns som det enda rimliga i ert fall

Låter mer som om pappa tänker på sig själv? Är det inte enklare för honom att flytta i så fall? Men eftersom ni inte är tillsammans tycker jag egentligen inte att någon av er ska behöva ge upp era liv och flytta. 

Jag hoppas att han betalar underhåll som han ska? Kontakta annars FK. 

Hej!

Pappan till våra son är inte intresserad av att hjälpa, dela, fråga om hur sonen har det och att anpassa.

Det första är vi inte tillsammans och nu tar jag ensam hand om 4 mån son och bor 100 mil från honom. Jag handlar allt till barnet trots jag har dålig ekonomi medan pappan har bättre och ändå är han inte intresserad av att förstå och finnas för sonen oavsett vad. Det är ju hans son med och han ville behålla honom, även jag när jag var gravid. Så det är väl hans skyldighet också eller hur? Sen frågar han inte om hur sonen mår. Medan jag har gjort allt som har anpassat efter så det passar honom. Att resa till honom med sonen ändå trots vi inte är tillsammans. Jag har alltid tagit kontakt med honom tex när vi inte pratat nåt efter bråket är det alltid jag som ska försöka lösa och se till att sonen får sin pappa i hans liv också.

Men nu orkar jag inte mer för han visar ingen intresse trots han säger att han vill vi ska flytta till honom och bo med honom men jag tycker vi funkar inte ihop så jag vill inte vara tillsammans med honom men ändå vara vänner för sonens skull. Men han är inte på samma plan. Verkar som han lägger bara fokus på mig och inte sonen. Sen nu har vi inte pratat 2 och halv veckor..
borde jag fortsätta strunta i honom, gå vidare och ta ensam vårdnaden om sonen? Jag har försökt allt.. / förvirrad mamma.

Får man fråga varför du tycker det?

Nu låter det som att du inte riktigt läst vad jag skrev.

Hör du verkligen vad du skrev de där?

Det var jag som flyttade till honom, skaffade barn för han också ville det.

Vad ska jag göra när han bara struntar i allt och visar noll intresse? Kan du berätta för mig vad FAN jag ska göra?

Det är synd om sonen för han kommer förstå att hans pappa SKITER i honom. Vet du vad som är tur? Att han har sin mamma kvar..

Hur i hela friden ska han vara? Ni bor 100 mil ifrån varandra och har han ens träffat barnet.
De är inte lätt för alla att ta till sig ett barn även om man bor i hop som familj, det blir mindre lätt om man bor långt ifrån varandra.
Vet man inte hur man ska vara som förälder och inte har en relation till sitt barn så blir det ju pannkaka av allt.

Prata igenom allt, fråga hur han vill ha det och sedan hjälp honom komma tillrätta med att vara förälder.

Jag fattar inte, varför skaffade ni barn ihop om ni bor 100 mil från varandra?