Min sambo vill vänta med barn, jag vill ha barn nu

Hur vet du hur jag känner? Jag blir arg i 1 minut när jag läser dina inlägg sedan lägger jag ner mobilen och går till jobbet eller umgås med mannen och barnen. Det påverkar mig inte mer än så. Så jag är en lycklig och lugn människa i övrigt :)

Vi är olika. Det är sant. Jag skulle aldrig drömma om att medvetet bli gravid när min partner verkligen inte vill.

Jag skulle inte heller leva i en relation som du har. Du bråkar om hushållsarbetet men behöver göra allt själv iallafall. Om du var nöjd med uppdelningen hemma så skulle du inte starta bråk om det.

Du behöver inse att han inte vill ha barn med dig.

Han vill det kanske längre fram. Men risken finns att han aldrig vill ha barn med dig. Risken finns att han inte ens vill ha barnet om du lurar dig till en graviditet.

Stannar du med honom så blir du kanske barnlös.

Jorden är ändå så jävla överbefolkad så det räcker insekterna och haven dör ut. Vi utrotar alla djur som finns hugger ner alla skogar. Jorden har ca 5 år kvar. Vill du verkligen föda ett barn till detta? Ett liv där hen antagligen inte kommer bli vuxen alls.

Hej, jag har ett dilemma och vet verkligen inte vad jag ska göra.

Min kille är 27 och jag 28 år, vi har en lägenhet med plats för barn och ett bra förhållande.

Bråkar lite då och då men mest om vem som skall göra vad, brukar sluta med att jag gör det mesta.

Hur som helst, jag vill ha barn. Gärna igår, och min sambo har vetat att jag vill ha barn innan 30, sen dagen vi blev tillsammans för fem år sedan. Från början så sa min sambo att han också ville ha barn innan 30, men nu när vi pratar om det seriöst så vet han inte längre när det passar honom.

Jag pluggar för tillfället på distans vilket ger mig chansen att inte behöva jobba ett tungt jobb tills dagarna innan jag skall föda, även detta vet min sambo.

Jag har två år kvar av min utbildning och vill gärna bli gravid innan det då.

Det finns en del fördelar för mig rent ekonomiskt, psykiskt och fysiskt att bli gravid innan jag slutar skolan, och allt det här förstår min sambo. Men han vill ändå vänta. Utöver dessa fördelar så vill jag ha barn så mycket att jag knappt kan sätta ord på det, jag är redo och har varit i några år. Men när vi prata om det för typ 2 år sedan så ville min sambo också vänta, jag köpte det då för våra liv var mindre stabila men nu, nu har vi mycket bättre förutsättningar för ett barn och det har vi haft i lite över ett år nu. Jag har sagt att det tar oftast lite tid innan man blir gravid och sen skall jag bära på ett barn i 10 månader, så det är inget som sker i samma sekund som han säger ja.

Jag har också sagt att vi inte behöver försöka aktivt men att vi iallafall får sluta med preventivmedel.

Varje gång jag tar upp det så vill han inte prata eller säger bara att han vill ha barn, men inte nu. Men jag har en känsla av att han aldrig kommer bli redo. För det har han sagt i två år nu.

Jag vet att när han väl får ett barn så kommer han vara den lyckligaste människan på jorden, men han har svårt att ta olika steg framåt i livet. Har han med det mesta. Så med det sagt.

Vad kan jag göra? Jag vill verkligen vara med honom och vill att han ska bli far till alla mina barn och leva lyckliga i alla eviga dagar, MEN kan ska jag strunta i vad jag vill för hans skull?

Ska jag lämna honom? ska jag ta ett beslut åt oss båda? Ska jag vänta?

Jag vill såklart inget av det här egentligen men ser inte att jag har så mycket val längre. Har någon av er blivit gravid med mening utan eran sambos ?blessing? och hur gick det? Har ni väntat och sen haft en man som faktiskt blivit redo?

Är det jag som är galen och dum i huvudet som försöker pressa honom till något?

Jag ska vara helt rak. Det du ser som en fördel är för i princip alla andra en enorm nackdel. Du tycker att det är smidigt att du pluggar på distans, alla andra tycker det är stor varningsflagg på att vara 29 och inte ha jobb än och dessutom vilja förlänga sin studietid för att skaffa ett (och sannolikt också två) barn innan man ger sig ut i arbetslivet. Hur ser det ut? Har du jobbat ihop en bra SGI sen tidigare? Extrajobbar/jobbar du på lov så att du inte står långt från arbetsmarknaden? Din sambo är nog likt många män orolig att skaffa barn med en person som lallar runt och kostar pengar och anser att denne har rätt att göra det för att denne fött barn. Jobba ihop en vettig SGI så att ni har råd att vara föräldrar på lika villkor är mitt tips, då lär han vara mer intresserad.

Tack för alla svar!

Jag har varit helt klar med att min sambo såklart får tycka och tänka vad han vill men att jag isåfall får ta ett beslut utifrån det.

När jag prata om att vi kanske bör gå skilda vägar om vi inte kan komma överens, då ändrar han sin åsikt i några dagar för att sen gå tillbaka till att säga nej.

Det gör det väldigt svårt att lämna då jag får upp mitt hopp och sen blev jag besviken igen då han inte kan hålla sitt ord.

Jag skulle självklart aldrig lura honom till ett barn, men nu är vårat preventivmedel att han inte kommer i mig alla gånger vilket inte ens är ett bra sätt om man nu då så gärna inte vill ha barn. Så jag är den som håller koll på mina ägglossningar och liknande.

Så om jag slutar med det, exakt som han har slutat hålla koll och blir gravid tycker inte jag att det är att lura honom. Han har själv valt att ha sex utan kondom.

Men, det är inte så jag vill bli gravid, jag vill såklart att han ska vilja detta också.

Det är väl bara att skippa preventivmedel och så säga 'upps...' när du blivit gravid. Din sambo kommer nog bli glad eftervart tiden går lite.

Eftersom TS redan klargjort i tråden att hon har en maxad SGI från tidigare arbete och kommer att sänka denna i flera år när hon väl börjar jobba igen med sin nya ingångslön så tycker jag att du bör hoppa ner från dina dömmande skyhöga hästar

Jag försöker ge sambon perspektiv här. Hade det varit en man som pluggade på distans som ville skaffa barn och vara ensamt föräldraledig (för så låter det ju) och skjuta fram sin examen från minst 2 år till minst 3 år hade man ansett att han var en oansvarig latmask som inte vill jobba...

Hade min tjej föreslagit barn när hon pluggade hade jag trott hon fått en hjärnblödning.

Fast det sitter nog i ditt huvud. Hur rent praktiskt menar du att det skulle vara sämre för TS och hennes familj att skaffa barn under studietiden när hon har både flexibilitet och en maxad SGI?

1. Det skjuter ytterligare på tiden tills sambon inte är ensam familjen om att ha ett fast jobb.

2. Det minskar sambons chanser att kunna vara föräldraledig i samma utsträckning som TS.

Jag säger inte att de automatiskt är sämre, men faktum kvarstår, den tilltänkta pappan håller inte med dig och TS. Att han tänker som jag är ganska troligt.

Så du hävdar det inte är fel att lura till sig ett barn ? Du kallar din sambo tönt och mes. Vad bra ni verkar ha det !