• Anonym (Signe)

    Hans dotter blir sur varje gång jag fyller år.

    Det är samma visa varje år och det blev likadant i helgen då jag fyllde år. Får inte höra ett grattis från henne utan det är bara sura miner, hon ifrågasatte tom sin pappa varför han köpte en present och en liten tårta till mig.

    Det som irriterar är att hon själv gladeligen ger mig långa listor på vad hon önskar sig när hon själv fyller eller det är dags för jul. Har inte heller gjort henne nåt men hon blir helt galen av svartsjuka när det kommer till min födelsedag eller om det är alla hjärtans dag och han ger mig rosor.

    Är det fler som känner igen det här? Ska jag börja med att sluta ge henne nåt när hon fyller?

    Hon är 19 år gammal dessutom.

  • Svar på tråden Hans dotter blir sur varje gång jag fyller år.
  • Anonym (Noa)

    Nu är hon vuxen och då får det vara slut på så barnsligt beteende. Snart ska hon flytta hemifrån och då behöver hon inte komma när du fyller år. Dags att agera vuxet från båda håll. Säg att du tycker det beteende hon har är tråkigt och nu behöver ni inte längre fira varandras födelsedagar. Man kan skylla på att hon varit barn och tonåring osv men hon är vuxen nu.

  • Anonym (Signe)
    Anonym (Moln) skrev 2021-01-24 12:48:39 följande:

    Så han erkänner att hans dotter kör med känslomässig utpressning och att hon kontrollerar honom? Men han vill inte göra något åt det?

    Jag tycker det låter som om det är han som behöver gå i terapi. Problemet verkar ju vara han och hans oförmåga att sätta gränser gentemot sin dotter. Så enskild terapi för honom verkar mer rimligt än parterapi i ert fall.


    Ibland erkänner han det vid känslosamma ögonblick. Att hon ska hela tiden kräva allt av honom, går han inte med på det så säger hon att det är mamma som är bäst. Har försökt stöttat honom där, det bästa hade varit i det här fallet att ryta ifrån och bara säga åt henne det att passar det inte så sök dig till morsan då.

    Har sagt det till honom flera gånger men det där med att gå själv i terapi har han svårt för. Att få med honom i parterapi var en vinst i sig.
  • Anonym (Signe)
    Xenia skrev 2021-02-02 18:28:45 följande:

    Om hon frågar så när du är närvarande så får du fråga "varför ska jag inte firas när jag fyller år när din pappa blir firad?".

    I ditt ställe skulle jag säga att jag inte köper något till henne till födelsedag eller jul eftersom hon inte köper till dig. Kan vara skillnad när man är ett barn men hon är inget barn längre.

    Alt så står du med på presenterna från pappa, dvs alla presenter är från "Pappa och Signe".  Ni är en enhet.


    Jag har sen allt hänt gått in och behandlat henne som en vuxen person. Det där har jag börjat med också att han får handla presenter åt henne och skriva mitt namn med men jag kommer sluta upp att ge henne personliga saker om det här ska fortsätta.
  • Anonym (Signe)
    Anonym (skilsmässobarn) skrev 2021-02-02 18:56:15 följande:

    Du har förstört hennes liv och tagit hennes papp ifrån henne, varför skulle hon vara snäll mot dig? Dock borde hon vara smart nog att inte lämna sina önskelistor till dig, så att du inte kan anklaga henne för något.


    Tagit hennes pappa ifrån henne? Hur gammal är du? Man äger ingen annan människa och det gäller även sina egna föräldrar eller barn för den delen. Har man den inställningen så är det rätt obehagligt, liknar stalking eller besatthet.
  • Anonym (Signe)
    Anonym (Noa) skrev 2021-02-02 19:59:35 följande:

    Nu är hon vuxen och då får det vara slut på så barnsligt beteende. Snart ska hon flytta hemifrån och då behöver hon inte komma när du fyller år. Dags att agera vuxet från båda håll. Säg att du tycker det beteende hon har är tråkigt och nu behöver ni inte längre fira varandras födelsedagar. Man kan skylla på att hon varit barn och tonåring osv men hon är vuxen nu.


    Lite så är jag nu. Hon satte läsken i vrångstrupen när jag nu för nån vecka sen satte upp ett matlagnings och städschema på kylskåpet fördelat på tre. Vi är tre vuxna i hushållet och vi måste alla hjälpa till sa jag bara lugnt och sansat. Hon har väl gråtit sen dess men nu är det faktiskt den krassa verkligheten. Vi är inte två vuxna och ett barn utan tre vuxna under samma tak.
  • Xenia
    Anonym (skilsmässobarn) skrev 2021-02-02 18:56:15 följande:

    Du har förstört hennes liv och tagit hennes papp ifrån henne, varför skulle hon vara snäll mot dig? Dock borde hon vara smart nog att inte lämna sina önskelistor till dig, så att du inte kan anklaga henne för något.


    Hur kan hon tagit flickans pappa ifrån henne? Ska inte frånskilda pappor få ha ett sexualliv och träffa en ny partner?

    Så frånskilda föräldrar ska bara leva för sina barn och inte få ha något vuxenliv?

    Låter som du är lika bortskämd som TS bonusdotter.
  • Phalaenopsis
    Anonym (Signe) skrev 2021-02-03 13:43:38 följande:
    Lite så är jag nu. Hon satte läsken i vrångstrupen när jag nu för nån vecka sen satte upp ett matlagnings och städschema på kylskåpet fördelat på tre. Vi är tre vuxna i hushållet och vi måste alla hjälpa till sa jag bara lugnt och sansat. Hon har väl gråtit sen dess men nu är det faktiskt den krassa verkligheten. Vi är inte två vuxna och ett barn utan tre vuxna under samma tak.
    Vilken chock! Skrattande Men vad gör ni när hon vägrar/"glömmer"/"råkar" slarva?
  • Anonym (Signe)
    Phalaenopsis skrev 2021-02-12 03:42:46 följande:

    Vilken chock! Men vad gör ni när hon vägrar/"glömmer"/"råkar" slarva?


    Det slarvas hela tiden eller så lägger hon sig på soffan och kvider att hon har migrän och inte orkar. Inte ens gå in på sitt rum utan det är ett dramatiskt utspel i soffan där alla ska se hur dåligt hon mår. Värsta är att hon tog upp med honom att hon får psykisk stress av att hjälpa till. Att hon måste få vila iallafall några månader till. Det här är inget skämt. :)

    Jag bara ignorerar beteendet och säger att alla ska hjälpa till och det är slutdiskuterat.
  • Xenia
    Anonym (Signe) skrev 2021-02-03 13:36:57 följande:
    Ibland erkänner han det vid känslosamma ögonblick. Att hon ska hela tiden kräva allt av honom, går han inte med på det så säger hon att det är mamma som är bäst. Har försökt stöttat honom där, det bästa hade varit i det här fallet att ryta ifrån och bara säga åt henne det att passar det inte så sök dig till morsan då.

    Har sagt det till honom flera gånger men det där med att gå själv i terapi har han svårt för. Att få med honom i parterapi var en vinst i sig.
    Han verkar vara otroligt lättmanipulerad. Om hon vill flytta till sin mamma, låt henne göra det då! Kanske mamman är mindre lättmanipulerad och det är därför hon hellre bor hos sin mesige pappa.

    Vill han verkligen att dottern ska bo kvar hos honom hela livet? Vill han inte att hon ska bli vuxen och självständig? Det är målet för alla föräldrars uppfostran. En dag dör han, vad gör dottern då? Fortfarande en förvuxen bäbis för 50 års ålder.
  • Anonym (men snälla)

    en ung tjej som vill behandlas som barn
    en totalt menlös man som verkar ha störningar då hans relation till det vuxna barnet inte framstår normalt
    en ny partner som frivilligt väljer att stanna kvar hos en sån man

    ni har alltså alla 3 behov av psykolog

  • niceweather

    Är det inte dags för 19-åringen att satsa lite på framtiden.. Typ söka universitet, CSN-lån, och studentboende? 

    Låter som denna unga kvinna har lärt sig en del om manipulation från någon, jag gissar biologiska mamman.. Vet inte om det är fördom, men om pappan lider av beteendet så är det säkert inte han som lärt henne beteendet heller..

    Lycka till

  • Anonym (Disa)

    Nu är det du och din sambo tillsammans .Hon måste acceptera detta,bli vuxen och bilda en egen familj.Ignonera henne .

Svar på tråden Hans dotter blir sur varje gång jag fyller år.