Vad gör man om hoppet är ute?

Sant och jag menade inte att klaga. :s. Om man vill få en förändring så måste man ju göra något åt det. 

Jag tycker inte du klagar direkt. Men du skrev inlägget för att du inte är helt nöjd med hur livet ser ut. Du drömmer om annat. Och då får du pallra dig iväg nånstans. Blivande frun kanske inte ramlar över dig första veckan, men nya vyer, nytt folk och nya erfarenheter skadar inte. Det berikar livet. Och rätt som det är står hon där. 

Jag är säker på att du så småningom hittar en partner. Du verkar ha en stor portion självinsikt, och just självinsikt är viktigt för att vara dräglig att leva i hop med.

Jag tror också att det är en bra idé att träffa folk regelbundet. Kanske du inte hittar någon i just den klubb eller aktivitet du väljer, men du utökar dina kontaktytor, och många hittar trots allt sin parter via gemensamma vänner eller bekanta ...

Jo, ja har varit med om det, men det rann ut ur sanden. Grejen är att jag kan bli ganska intensiv om jag verkligen gillar någon och det är inte alla som klarar av det.

Tack återigen! . Jo, man måste ju börja någonstans.

Där har du uppnått en självinsikt då. Inte vara för "på".  Man lär genom hela livet. Ingen är alltigenom samma person vid 55 som man var vid 19. Man växer, utvecklas, ändrar sig beroende på vad som funkar för en eller inte. Stagnerade människor är urtrista. Såna som aldrig går en meter utanför den lilla bubbla de alltid levt i. Tristast för de själva egentligen. Det finns ju massor att upptäcka där ute. Bli en av dom. Du verkar ju vara en trevlig prick. 

Tack! . Jo, jag ser mig som en trevlig prick i alla fall Borde väl inte vara så svårt att hitta någon då, eller? 

Nej då, det finns en motsvarande " prick" till alla trevliga prickar där ute. 

Tala för dig själv, inte alla. Alla behöver inte "socialt häng"  De är något som media och samhället matat I oss att tro. Precis som det finns de som behöver det sociala. Finns det människor som inte behöver det. "Vi är alla flock djur" brukar strömmen säga. Sanningen är att alla människor, går inte efter en mall. Vi är olika, med olika behov.  Jag är introvert, trivs bäst på egen hand. De flesta människor är iaf falska och utnyttjar. Har bara upplevt stress och energi tjuvar.

Dessutom får man tillräckligt igenom arbete eller liknande aktiviteter tycker jag.  Jag är frivilligt singel, har bestämt mig för att leva själv tills jag dör.  Det är nog mest sällskapsjuka och människor som är rädda för vara/bli ensamma som törstar efter det där. När man kommit upp i en viss ålder. Själv ser jag det som, att jag lärt mig en ordentlig läxa, och att män verkligen inte är värt det. Lycka till, till de som söker. 

Ja, det gör väl det! .

Vet inte om detta kan vara till någon tröst men jag träffade min sambo för nästan exakt 5 år sedan. En utekväll när mina vänner hade tjatat hål i huvudet på mig att jag skulle hänga med ut på krogen efter tjejmiddagen. Jag skulle upp tidigt och jobba dagen efter men hängde med efter många om och men med orden att jag tar 12-bussen hem. Jag han inte mera än att komma in på stället så bara stod han där. Vi gick förbi varandra och han lös upp och gav mig en komplimang innan han gick vidare. Efter någon timma möttes vi i utkanten av dansgolvet och började snacka och det visade sig att vi hade en gemensam vän. (det har dock visat sig att våra liv var betydligt mera sammanflätade än vad vi först trodde men ändå.) Två talar senare så skickade han en vänner-förfrågan på fb och vi började snacka.
Jag hade precis lämnat ett väldigt långt förhållande. Han hade varit singel i 8 år. Han var vid tillfället vi träffades 34 år och jag 30. Inte visste jag då att han hade fruktansvärt dåligt självförtroende och hade haft självmordstankar. Att allt kändes hopplöst och att han trodde han skulle förbli ensam. Jädra vad fel han hade!
Denna mannen släpper jag aldrig om jag nu inte blir tvingad.

Vi är båda två väldigt introverta. Sociala men introverta och vi har båda två ADHD som inte underlättar precis. Men det gör oxå att vi förstår varandra.
Vi kan sitta i vart sitt rum en hel ledig dag och bara vara i våran egen bubbla. Vi kolla till varandra lite då och då under dagen men utöver det så låter vi den andra vara i fred och det är så skönt.

Jag ville väl bara säga att det aldrig är försent att hitta rätt och ibland så bara trilla det rätt in i knät på en när man allra minst arna det.
så ge inte upp och gör som någon tidigare skrevet föreslog och utmanar dig själv. Vem vet, det kanske är det bästa du har gjort.

Jättefint och bra svar ovan tycker jag Jag är helt övertygad att du kommer att träffa någon om du rör dig i nya miljöer där du träffar människor. Jag ser en stor skillnad på dig och på andra singelmän på FL. De ställer BARA frågor som som syftar till att ragga. Om signaler och vem som ska kontakta rörst osv och verkar helt missa att det handlar om att lära känna människor, inte bara att ragga. Jag får alltid en så genuin känsla av dig och du skriver så fint och respektfullt. Jag tror av hela mitt hjärta att allt du behöver göra är att träffa folk, så fixar sig resten av sig själv.

Jo, så är det.
Händer tyvärr väldigt sällan att en naken och glad tjej med stora pattar ringer på dörren en vardagskväll och vill komma in.

Håller tummarna att du träffar en partner.

Det är sant att inte alla har behov av att vara sociala, men om man vill ha en parter så är det liksom en förutsättning att man träffar andra människor. Om man nu inte vill ha ett distansförhållande, då går det bra att sitta framför en skärm eller på sin höjd tala i telefon i bland, men något säger mg att det är inte vad TS är ute efter.

...fast då kommer han kanske att grubbla över, om hon bara har tagit honom för pengarna. Det är ingen bra känsla. För handen på hjärtat: varför skulle en person som är hemmahörande i ett så härligt klimat som i Thailand, flytta till kalla Sverige och dessutom vara tvungen att börja lära sig ett nytt språk som vuxen? Om inte för pengarna och allt som är gratis i välfärden. Jag tror att man kan få ännu sämre självkänsla, om man börjar grubbla över detta. 

Tack för det  svaret! . Jo, jag behöver väl träffa folk. Jag har fått många bra förslag på hur jag ska göra det så det tar jag med mig! .

Jag brukar tipsa om danskurser och hela pardans-världen. Det hjälpte mig (kvinna) att träffa en man när jag var ensam. Du behöver inte vara speciellt intresserad av dans och musik, det finns massor av människor där med baktanken om att träffa någon. När de har gjort det, så ser man oftast inte till dem så mycket mera!

Leta efter någon idéell sportdansförening, studieförbund eller folkdanslag med nybörjargrupp, de är bäst. (De kommersiella dansskolorna vill bara tjäna grova pengar på sina vanliga kursdeltagare, att använda på sina tävlingsdansare.) De idéella föreningarna brukar också vara bättre på att insistera på, att alla ska byta partner mellan varje dans. Även de etablerade paren. (De kommersiella lovar alla som hör sig för, det som de vill höra. Sedan blir folk besvikna och hoppar av kursen, och får inga pengar tillbaka.) 

Det fina är, att du får komma till en festliknande miljö, där det finns låtar som handlar om kärlek, kvinnor och kroppskontakt, utan att du behöver ha några vänner att gå med, eller någon som bjuder in dig på en fest. Dessa föreningar brukar även ordna danskvällar, som man mycket väl kan gå till ensam. Det är lättare att bjuda upp någon som man redan känner från kursen, och har dansat med några gånger.

Till skillnad från på uteställen, så behöver det inte gå så fort att man måste få telefonnumret av någon främmande första kvällen. Utan det är ungefär samma människor som går på dessa kurser och dansaftnar år efter år, och man har gott om tid att lära känna någon, innan man kanske frågar om man ska dricka kaffe (whatever) tillsammans i pausen, och när man har gjort det några gånger kanske man kan fråga om man ska gå en parkurs tillsammans, eller göra någonting annat på tu man hand utanför föreningen. Man får gott om tid att lära känna den andra och känna sig för vad man får för signaler. Att det är nyktert gör också att man undviker alkoholrelaterade misstag. 

PS - tipset gäller Kaffedraken också!

Tack, det var ett bra tips! Det tar jag med mig. Ska bara våga också. :s.

Två år efter denna trådstart - hur är det på kvinnofronten idag? Tänker på att du är ju fortfarande på FL och "fiskar".